Åke Ekdahl:Förbundet behöver oss inte,vi behöver inte förbundet

13 januari, 2003

Det här är en argumenterande text med syfte att påverka. Åsikterna i artikeln är skribentens egna.

Nyligen fick jag som seniormedlem ett brev från förbundsordförande Agneta Lindblom Hulthén. Hon tycker att jag ska fortsätta som medlem i Journalistförbundet, men vill höja medlemsavgiften kraftigt för att yrkesaktiva medlemmar inte ska behöva subventionera de kostnader förbundet har för mig som pensionsmedlem. Så som jag gjort under alla mina yrkesaktiva journalistår.

Nyligen fick jag som seniormedlem ett brev från förbundsordförande Agneta Lindblom Hulthén. Hon tycker att jag ska fortsätta som medlem i Journalistförbundet, men vill höja medlemsavgiften kraftigt för att yrkesaktiva medlemmar inte ska behöva subventionera de kostnader förbundet har för mig som pensionsmedlem. Så som jag gjort under alla mina yrkesaktiva journalistår.

Jag gick med i förbundet sommaren 1958, det är drygt 44 år sedan. Och jag har haft lyckan med mig på mina tidningar Ljusdals-Posten, Upsala Nya Tidning, Svenska Dagbladet och Dagens Nyheter – inte en enda dag av arbetslöshet, inga lokala eller personliga konflikter med arbetsgivarna, inga behov av hjälp med lån eller goda råd.

Jag har solidariskt ställt upp på de konfliktåtgärder förbundet proklamerat, trots att jag ogillat dem. Jag fann mig stillatigande i ett märkligt beslut en gång i tiden när förbundet utestängde en stor grupp medlemmar genom att sätta inkomsttak för vilka man skulle löneförhandla för.

Kort sagt jag har nog varit en ganska solidarisk medlem och troget betalat mina avgifter.

Visst har jag som de flesta andra sett fackavgiften och a-kasseavgiften som en slags försäkring utifall olyckan skulle vara framme, men också av det ideologiska skälet att sammanhållning ger styrka.

Nu tycker Agneta och förbundet att jag blivit en ekonomisk belastning för övriga medlemmar. Utöver medlemstidningen kan jag dock inte se vilka kostnader jag åsamkar organisationen. Vilka åtaganden är det Agneta tänker på?

Nej, som pensionär har jag nog inga ekonomiska motiv för att vara kvar som medlem, knappast heller några fackliga eller sociala skäl.

Bara den solidaritet som förbundet kan få av största möjliga antal medlemmar skulle ge mig anledning att stå kvar även som passiv medlem.

Den medlemstidning jag erhållit har jag ofta varit missbelåten med och kan lätt avstå ifrån.

Jag har konsulterat kolleger i samma situation som jag och vi kom till samma slutsats. Förbundet behöver oss inte, vi behöver inte förbundet.

Därför lämnar jag sammanslutningen nu som en följd av avgiftshöjningen. För egen del också som en protest mot den höga lön som numera tillfaller ordföranden.

Så var vänlig bevilja mitt utträde vid årsskiftet från såväl Journalistförbundet som dess seniorklubb. Presskortet har jag redan klippt i bitar och kastat.

SVAR: Åke, det är naturligtvis tråkigt om du väljer att lämna Journalistförbundet. Jag hoppas du kan tänka dig att ompröva ditt ställningstagande, eftersom det delvis bygger på missuppfattningar.

Den nuvarande nivån på avgiften för pensionärer beslutades för 15 år sedan. Sedan dess har mycket hänt. Då fanns det inga aktiva seniordistrikt eller klubbar inom förbundet. Sedan dess har värdet av avgiften urholkats rejält samtidigt som de flesta har väsentligt bättre pensioner.

1986 års kongressbeslut innebar ungefär detsamma som förra årets, det vill säga att olika grupper inom förbundet borde bära sina egna kostnader.

Någon lönepolitik eller förhandlingsresultat som inneburit att medlemmar med en viss lönenivå inte fått del av löneökningar eller inte företrätts av förbundet har aldrig förekommit.

Möjligen har någon klubb haft en sådan politik, men det har i så fall aldrig varit sanktionerat av förbundet.

sektionschef, Journalistförbundet

Kommentarer

Det finns 6 kommentar på sidan.


Kommentera
Kommentarer på Journalisten är till för yrkesdebatt och är förhandsmodererade. Det innebär att de inte kommer att publiceras direkt. Kommentarer som innehåller hat, hot eller personpåhopp kommer inte att publiceras. Journalistens ansvariga utgivare ansvarar även för kommentarsfältet.
Inlagt av Sven Ericson mån, 2011-12-19 22:18

Man hamnar i slaskhinken

Av Sven Ericson

Som förtidspensionär har min medlemsavgift i förbundet stigit med 200 procent.

För några dagar sedan fick jag ett meddelande från PP om att min pension för 2003 har stigit – med en halv procent eller drygt 200 kronor per år – netto.

Jag förstår ungtupparna som tycker att 1,5 procent i avgift är mycket. Det tyckte jag också under min aktiva tid. Vi får ju bara en halvtaskig tidning för pengarna. Jobbet ute på tidningarna ska ju klubbarna sköta.

Behöver man hjälp från Förbundet blir det nobben. För fan. Att behöva lyfta på ändan och ge sig ut på landsbygden och göra nytta för lönen är inte attraktivt för ombudsmän i Journalistförbundet. Det har jag bitter erfarenhet av.

Att jag fram till det jag slutade jobba förlorade över 100 000 kronor bekymrar inte förbundet. Vad betyder en redigerare på landsorten? Samma som andra redigerare – ingenting. Vilket bevisas genom alla löften om satsningar under löneförhandlingarna där “man aldrig nådde riktigt ända fram”.

Det ville till att medlemmar slutade i förbundet innan styrelsen insåg att man inte kan ta ut över 3 000 spänn i medlemsavgift och dessutom 70 spänn extra för medlemskortet.

Jag sitter inte på hemmet än och vet inte om det är pyt att sitta där men nog fan är det pyt att vara medlem i ett förbund där man hamnar i slaskhinken när man blir pensionär.

Ungtupparna som röstade genom denna enorma höjning har säkerligen inte tänkt sig att bli pensionärer i förbundet.

Till sist vill jag instämma i vad en annan pensionär avslutade sin insändare med: FY FAN.

Sven Ericson

Inlagt av Arne A Jansson mån, 2011-12-19 22:18

Agneta brister i faktakontroll

Av Arne A Jansson

Agneta brister

i faktakontroll

Journalistförbundets ordförande Agneta Lindblom Hulthén är vårdslös med fakta. I ett brev till förbundets seniorer, i vilket hon försöker rättfärdiga 200 procents höjning av medlemsavgiften, skriver hon bland annat följande:

”Som det hittills varit har de yrkesverksamma medlemmarna kraftigt subventionerat förbundets kostnader för pensionärsmedlemmarna.”

Detta är lögn. I Journalisten nummer 33/2002 redogjorde Larsolof Giertta för de faktiska kostnaderna. Summan motsvarar exakt den tidigare årsavgiften på 200 kronor. Att Gierttas redovisning är riktig stöds av att jag själv fått fram samma siffror från tillförlitliga källor.

Faktakollen åsidosätts allt oftare av våra kolleger. Det är särskilt illa när Journalistförbundets ordförande gör det.

Arne A Jansson

Inlagt av Elov Larsson mån, 2011-12-19 22:18

Jag kan inte vara med längre

Av Elov Larsson

Med den över 50-åriga journalisttid jag har bakom mig, då jag tvingats arbeta under usla ekonomiska villkor, och med en pension på brutto drygt 11 000 kronor i månaden kan jag aldrig, av rent ekonomiska men också av humanitära och personliga skäl, gå med på att vår medlemsavgift hljes till 600 kronor.

Medlemskortet och tidningen betyder mycket för mig. Och om medlemsavgiften höjs, då kan jag inte vara med längre.

Elov Larsson

Inlagt av Niklas Nick Näslund mån, 2011-12-19 22:18

Nyttan med SJF?

Av Niklas Nick Näslund

Efter bara någon månad som medlem i journalistförbundet får även jag som student ett brev med ett besked liknande det Åke Ekdahl fick på posten. Avgiften höjs till 600 kronor om året. En kraftig höjning, men som ny och grön i en hård branch med stor konkurrens trodde jag mig ändå behöva förbundet. Jag läser igenom brevet där förbundet ber om ursäkt för förseningen av inbetalningskortet för november, utan att tänka på att jag får januari månads räkning i brevlådan flera dagar efter datumet då den ska vara inbetald. I slutet av utskicket hittar jag då vad jag som student får: facklig hjälp under praktik och en av förbundet ökad information ute på skolorna. Till vilken nytta?

I min omgivning ser jag många förhoppningsfulla och ambitiösa journalistelever som med skinn på näsan nog skulle klara några månaders praktik utan ett fackförbund (annat blir det möjligen i arbetslivet), överleva utan förbundstidningen och den ganska luddiga information som tydligen ska ges ute på skolorna. På högskoleutbildningarna i landet får vi enligt mig en bra kunskapsbas att stå på tämligen kostnadsfritt, så varför öka de vardagliga utgifterna med 600 kronor om året för en nästan obefintlig information från facket? Tålamodet bland de studerande är snart slut och mitt försvann då jag uppmärksammade att jag inte får något utökat stöd vid en eventuell arbetslöshet efter studierna, eftersom min medlemsavgift till förbundet inte alls går till någon a-kassa (enligt SJF:s specifikation). Räknas vi inte?

När jag nu läser om förbundets behandlande av de äldre journalisterna och själv upplever SJF:s “välkomnande” av oss nya blir jag mycket tveksam till Nyttan av medlemsskapet. Jag hoppas att hitta den, men om inte resonerar även jag som Åke Ekdahl – vi behöver ju inte förbundet!

Niklas Nick Näslund

Inlagt av Anders Rönnbäck mån, 2011-12-19 22:18

Vadå subventionerat?

Av Anders Rönnbäck

Samtliga pensionerade medlemmar har i dagarna fått ett brev från förbundet. Det är självaste förbundsordföranden som skrivit under cirkulärbrevet som visserligen börjar med KÄRA SENIORMEDLEM men som sedan går över till att förklara, att nu är det slut med snyltandet från seniorerna.

Ingen grupp medlemmar ska subventioneras av av någon annan. De yrkesaktiva har kraftigt subentionerat förbundets kostnader för pensionärsmedlemmarna framhålls det.

Vadå kraftigt subventionerat?

Är de sk seniormedlemmarna en sådan belastning att medlemsavgiften måste höjas med 200 procent?

Vad gör förbundet för oss, utom att vi får Journalisten förstås. Och den har ju varit intressant att läsa.

Den höga lönen till förbundsordföranden Agneta Lindblom Hulthén för väl skrapas ihop på annat sätt än genom min medlemsavgift.

Efter att ha varit medlem sedan 1960 ska jag nu kallas fd medlem fr o m årskiftet.

Medlemskortet lovar jag att själv klippa sönder.

ANDERS RÖNNBÄCK

Inlagt av Claes-Göran Kje... mån, 2011-12-19 22:18

Jag förstår inte kritiken

Av Claes-Göran Kjellander

Jag förstår inte kritiken mot de höjda avgifterna för pensionärer. Vi får Journalisten, vi får möjlighet att förnya presskortet och rätt många av oss drar nog nytta av frilansavtalen.

600 kr är väl ett rimligt pris enbart för Journalisten.

Och så vitt jag förstår har Hans Kilsved & Co rätt goda möjligheter att fylla sin arbetstid; konfliktytorna på arbetsplatserna har inte minskat sedan vi pensionerades.

Spartips: Lämna TCO.

Claes-Göran Kjellander

Årets groda 2021

Alla gör fel ibland. Men en del fel är roligare än andra. Nu kan du rösta på vilken som var 2021 års roligaste groda. Sista dag för att rösta är den 14 februari. Rösta här.

Senaste numret

Prenumerera

Nyhetsbrev

Prenumerera på nyhetsbrevet




Ansvarig utgivare: Helena Giertta. Allt material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt. Citera gärna, men ange källan. Information om cookies