”Man måste dra lärdom av misstagen”
Att jag skulle ha ett janusansikte tar jag som en komplimang även om det nog inte var Sigfrid Leijonhufvuds avsikt. Janus avbildades med två ansikten, ett som blickade bakåt och ett som blickade framåt. Det skulle också kunna uttryckas som att man måste tillåta sig att vara efterklok för att inte bli framåtdum. Det gäller att dra lärdom av egna och andras tillkortakommande för att inte upprepa misstagen.
Till skillnad mot Sigfrid Leijonhufvud tror jag inte på att rista in teser och ståndpunkter på stentavlor. Såväl verkligheten som de erfarenheter man samlar på sig gör att åsikter kan förskjutas eller helt kullkastas.
I uppsatsen Sigfrid Leijonhufvud citerar omger jag frågan om ett vidgat mandat för JK med frågetecken och reservationer. Det är inte som man kan få intrycket av Leijonhufvuds citatteknik, något jag huggit in i sten. Jag skriver att frågan ”är värd att utreda på nytt” och tillägger:
”Lämpligen tillsammans med JK:s förslag från våren 2006 om en lagändring.” Jag citerar därefter Göran Lambertz lagförslag att ”den som utan att det är försvarligt grovt kränker någon annans privatliv skall utge skadestånd för kränkningen”.
Därefter följer ett mer resonerande stycke om faran med införandet av ett integritetsbrott. Bland annat att samhällsklimatet kan förändras och lagen vidgas eller praxis förskjutas så att en bestämmelse kan drabba även myndighetsbevakning. Resonemanget mynnar ut i slutsatsen att trots allt är en utökad möjlighet för JK att väcka åtal för förtal av enskilda att föredra än införandet av ett nytt brott inom det grundlagsskyddade området.
Och utredning blev det. En utredning där jag hade förmånen att medverka som sekreterare och som till Sigrid Leijonhufvud besvikelse slutade med att utredningens majoritet sade nej till införandet av ett integritetsbrott. Det är helt enkelt inte motiverat inom de medier som verkar inom tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens område. En slutsats som tillkommit på ett gott underlag och efter noggranna överväganden. Ny kunskap Sigfrid.
Däremot föreslår utredningen att den bestämmelse som reglerar det allmännas möjlighet att driva förtalsmål ska förändras. Tröskeln bör enligt kommittén sänkas för när JK respektive allmän åklagare kan göra enskildas sak till samhällets angelägenhet. Förslaget tillkom lite på känn och inte efter någon djupare analys av dess för- och nackdelar eller följder. Riksåklagaren avvisar nu förslaget eftersom det skulle medföra att resurser skulle förslösas på att utreda fall som tydligt faller utanför vad som bör leda till ett allmänt åtal.
Borttagandet av kravet på ”särskilda skäl” skulle isolerat sannolikt inte innebära någon dramatisk förändring. Att Göran Lambertz valde att åtala Expressen i Persbrandt-fallet visar att det finns ett relativt stort manöverutrymme för JK att avgöra när samhället ska gripa in. Uppenbarligen har nuvarande JK Anna Skarhed, som inte valde att väcka talan mot Call Girl för förtal av avliden, en mer restriktiv syn än Göran Lambertz. Faran med att ta bort ”särskilda skäl” uppstår om vi får en trigger-happy eller en mot överheten följsam JK som till exempel en ny Gullnäs.
Detta är skäl nog för att den nuvarande bestämmelsen inte bör ändras.
Visserligen finns det bara ett indirekt samband mellan frågan om en utökning av JKs åtalsrätt och införande av ett integritetsbrott. Frågorna förtjänar bäst i att hållas isär och behandlas var för sig. Det insåg jag inte 2006.
Avslutningsvis. Ovanstående utgör mina åsikter, men är inte nödvändigtvis huggna i sten.
Nils Funcke
Läs Sigfrid Leijonhufvuds debattartikel här.
