Funckes janusansikte syns i hans stöd till JK

"JKs beslut stärker yttrandefriheten. Det utgör en markering att huvudprincipen, att staten ska överlåta åt enskilda att slita sina tvister när det gäller förtal och förolämpning, ska upprätthållas", skriver Funcke på Expressens kultursida.

Detta och mycket mer av vad Funcke hävdar i sin krönika går, som vi snart ska se, stick i stäv med vad han tidigare skrivit. Vilken ”yttrandefrihetsexpert” kommer Journalistförbundet att lyssna till när debatten rullar vidare? När man börjar skärskåda om JKs beslut, Palmefamiljens och andra enskildas svåra belägenhet som utan stöd från det allmänna ställs mot medier som ser ut att ha smutskastat och beljugit dem eller deras närstående?

Bakgrunden är välkänd. Familjen Palme, närmast företrädd av den mördade statsministerns son Mårten, hade anmält filmen till JK mot bakgrund av att filmen tycks utpeka Olof Palme som sexualförbrytare. Den figur som bär omisskännliga drag av Olof Palme och uttalar sig i ordvändningar som var Palmes har i filmen sex med en minderårig. Vem ser inte detta som ett otvetydigt förtal av avliden?  Inte ens Skarhed utesluter att det rör sig om förtal men hon är inte beredd att inleda en förundersökning för att komma till en slutsats. Hon hänvisar i stället till JKs restriktiva praxis. Det senaste fallet där JK inledde förundersökning och väckte åtal för förtal gällde Expressen som 2005 skrivit att skådespelaren Mikael Persbrandt legat intagen på en klinik för akut alkoholförgiftning. Enligt Persbrandt var uppgiften felaktig vilket Expressen bad om ursäkt för. Men Expressens chefredaktör fälldes ändå av en tryckfrihetsjury och Persbrandt ådömdes skadestånd.

Annons

Funcke har koll på det och ett tidigare fall men menar att Persbrandtfallet var ett avsteg från praxis och borde bokföras i ”kändiskolumnen”.  Jag undrar vad dåvarande JK Göran Lambertz skulle säga om detta? Fanns det hos JK en särskild kändiskolumn där man tog sig an för kända personer ömmande fall?  Det är svårt att tro.

Det är också svårt att tro att lagstiftaren, som stipulerat att JK är ensam åklagare när det gäller yttrandefrihetsbrott, menat att denne(nästan) aldrig ska ingripa. För visst är utpekandet av vår internationellt kände och respekterade statsminister Olof Palme som pedofil allvarligare än om en skådespelare med alkoholproblem felaktigt sägs ha blivit intagen för avgiftning?

Allt sådant här hade Nils Funcke en helt annan åsikt om när han skrev en lång artikel i boken Medieetik under debatt utgiven på SNS förlag 2006.

”I åtskilliga år har jag argumenterat för att fler fall av förtal bör avgöras i domstol. Jag har argumenterat för att Justitiekanslern bör ges utökade befogenheter att driva enskildas sak. Det finns komplikationer i att staten genom JK driver processen åt enskilda. Men det uppvägs trots allt av behovet och att det är en stor sak för enskilda att driva en process mot ett medieföretag. I  flera utredningar har det påtalats att ’tröskeln’  för enskilda är hög, för att inte säga oöverstiglig.” (s. 94 ff.)

På DN Debatt (20/1) pekar Palme-familjens två advokater i denna sak, Lars Viklund och Tomas Nilsson, inte enbart på det svek som de känner att JK utsatt Olof Palmes eftermäle för, utan också vad den uppskattningsvis kan komma att kosta familjen om man vill driva det enskilda åtal som Funcke i dag vill se som regel – uppenbarligen utan undantag. Det handlar i detta fall om en miljon kronor.  Det är smulor för ett filmbolag som tjänar miljoner på ryktesspridningen men betungande för en aldrig så framstående professor i nationalekonomi.

Finns det hos den som ska företräda Journalistförbundets åsikter i YFG ingen känsla för det som Nils Funcke insåg 2006 – att ”tröskeln” i praktiken är oöverstiglig?

                                Sigfrid Leijonhufvud
                                ordförande, Stockholmsjournalisternas seniorer