Gå direkt till textinnehållet

Tintin och reporteryrkets hemlighet

I dag har filmen om Tintin biopremiär. Från att först ha gjort seriealbum som var rasistiska och fördomsfulla jobbade Tintins skapare Hergé senare mer journalistiskt och gjorde noggrann research.

Filmen Tintins äventyr: Enhörnings hemlighet bygger på tre seriealbum och är regisserad av Steven Spielberg och prodicerad av Peter Jackson som gjorde trilogin Sagan om ringen.

Efter de två första seriealbumen blev Tintins skapare Hergé kritiserad för att vara fördomsfull och okunnig, något han senare även erkände och skämdes för. Albumet Tintin i Kongo är rasistiskt och innehåller bilder av afrikaner som är kränkande. I Tintins "hemland" Belgien har Bienvenu Mbutu stämt förlaget och krävt att det ska blir förbjudet att sälja seriealbumet i Belgien.

Albumet Tintin i Sovjet innehöll antikommunistisk propaganda. Efter dessa album arbetade Hergé mera journalistiskt, var mer noggrann, tog reda på fakta och vävde samman verkliga händelser och personer med fantasier.
Det som fick Hergé att jobba på ett journalistiskt grävande sätt var att han kom i kontakt med en kines som skulle bli en av hans trognaste vänner.

I Tintin i Sovjet fanns det rasistiska beskrivningar av kineser. När Hergé berättade att hans nästa äventyr skulle handla om Kina tog en studentpräst vid universitetet i Louvain kontakt med Hergé och bad honom att göra bättre research. Prästen sammanförde Tintins skapare med konststudenten Tchang Tchong-Yen som undervisade Hergé i kinesisk historia, kultur och filosofi. Resultatet blev albumet Blå lotus.

Hergé arbetade efter hand om albumen för att de skulle stämma överens med den verklighet som förändrades. Det svarta guldet skrevs exempelvis om tre gånger och de antisemitiska inslagen i Den mystiska stjärnan togs bort. Blå lotus arbetades dock aldrig om eftersom det skulle ha varit en omöjlig uppgift att modernisera historien. Handlingen är förlagd till 30-talets Kina då Japan ockuperade vissa delar av landet och Shanghai hade en stor koloni amerikaner, britter och fransmän.

Seriealbumen är också lärdomsrika och ibland rent av samhällskritiska. I Blå lotus beskrivs hur den japanska ockupationsmakten förtrycker kineserna. Där förekommer också korrupta britter och rasistiska amerikaner. Hergé blev som tack för sin beskrivning av kinesernas situation inbjuden till Kina av madam Chiang Kai-Shek, men inbördeskriget kom i vägen.

Det sönderslagna örat handlar om hur vapenhandlaren sir Basil Mazaroff förser båda sidorna i ett krig med vapen. Denne Mazaroff hette i verkligheten Zaharoff och var en grekisk vapenhandlare som blivit adlad av britterna. Han tjänade en förmögenhet på att sälja vapen till alla sidor under första världskriget. I den engelska utgåvan är han tysk och kallas för Bazarov.

Albumet bygger till viss del på en verklig händelse: kriget mellan Bolivia och Paraguay på 30-talet. Oljebolag som ville ha kontroll över området Gran Chaco – i albumet kallat Gran Chapo – uppmuntrade de båda länderna att anfalla varandra. Den person som försåg båda sidorna med vapen var nyss nämnda sir Basil Mazaroff.

Hergés sista album Tintin och gerillan bygger löst på den franske författaren och före detta ministern Régis Debrays äventyr i Bolivia på 60-talet. Han fängslades efter att ha blivit anklagad för samröre med gerillaledaren Che Guevara. Tintin hjälper i albumet en militär till makten. Men Hergé verkar vara en trött och desillusionerad man då han ritade detta album. Tintin hjälper inte generalen för rättvisans skull, utan för att rädda några vänner. Revolutionen förändrade ingenting, utom uniformerna på de vakter som patrullerade i slummen.

I Kung Ottokars spira rör sig Tintin i ett oroligt Balkan. Albumet handlar om det idylliska och fredliga kungadömet Syldavien som hotas av ärkefienden Burdurien. Ledare för Burduriens stålgarde heter Müllster, en kombination av Hitler och Mussolini. De som vill försvara Hergé brukar föra fram detta album för att visa att han inte var en medlöpare utan en antinazist. Albumet kom 1938.

George Remi, som Hergé egentligen hette, arresterades fyra gånger efter kriget, anklagad för att ha varit nazistisk medlöpare i Belgien. Han nekades under flera år arbetstillstånd. Hergé hade jobbat på den antisemitiska och katolska dagstidningen Le Vingtième Siècle och under den tyska ockupationen för Le Soir, som stödde ockupationsmakten.

Tintin framställs som journalist, men det ytterst sällan man ser världsreportern lyfta en penna eller fatta en mikrofon. I det första albumet, Tintin i Sovjet, står det att han är utsänd reporter för att skriva om missförhållandena i landet. Annars förekommer Tintins journalistiska bedrifter mest som tidningsrubriker i albumen. I Den svarta ön står det att: "Stjärnreportern Tintin är inte bara en dödsföraktande brottsspanare. Han är också en sann djurvän" och i Faraos cigarrer befriar "stjärnreportern Tintin" en enleverad maharaja-prins.
Kanske är det så att vad vi ska se albumen som research. Reportagen skriver Tintin så att säga mellan serierutorna.

På LPn Det hemliga vapnet från 1972 introducerar skådespelaren Tomas Bolme, som spelar Tintin, skivan med att hålla en liten monolog: "Äventyr kommer för det mesta överraskande och när man inte alls är förberedd. Men jag är ändå glad när det händer något för jag är journalist och då kan man aldrig uppleva för mycket".

En bra beskrivning av journalistyrket.

Fler avsnitt
Fler videos