”Saxosjukan” härjar i landsortspressen
Många landsortstidningar vill ersätta redigerarnas arbete med layoutstyrda program där reportrarna skall lägga in sina egna texter på sidorna. Men programmen skapar problem och frustration.
Många landsortstidningar vill ersätta redigerarnas arbete med layoutstyrda program där reportrarna skall lägga in sina egna texter på sidorna. Men programmen skapar problem och frustration.
Efter tre år gav Hallandsposten upp försöken att få det italienska publiceringsprogrammet Finedita att fungera. Programmet skulle utvecklas tillsammans med Hallandsposten. Men listan på buggar blev allt längre och till sist insåg tidningsledningen att den aldrig skulle komma till botten med alla problem.
Istället för att förbättra flödet av text och bild i tidningen, som det var tänkt, har Finedita skapat irritation och besvär för de anställda. Reportrar och redigerare kallar Finedita för ett ”skitprogram” som lett till värkande axlar, musarm och allmän frustration.
– Programmet har tagit mycket energi och gjort att många förlorat lusten att jobba. Tilltron till nya experiment och satsningar på det tekniska området har minskat, säger Lennart Hildingsson, journalistklubbens ordförande på Hallandsposten.
“Redigerarna ansågs ha ett tekniskt arbete”
Han anser att tidningsledningen inte förstod att redigerarna har yrkeskunskaper som tidningen har nytta av.
– Redigerarna betraktas som personer som håller i en mus och klickar, ett tekniskt arbete som kan ersättas med ett dataprogram.
En teknikgrupp skall nu undersöka vilka program som skall ersätta Finedita. Lennart Hildingsson tror inte att det blir några revolutionerande förändringar utan troligtvis en återgång till QuarkXpress. Till semestern är det tänkt att Finedita skall ha bytts ut.
Ett liknande program är danska SaxoPress som har orsakat ilska och irritation bland de journalister som tvingats använda det. För ungefär ett år sedan skrev journalistklubbarna på Skånska Dagbladet, Norra Skåne och Laholms Tidning, som ingår i samma koncern, en debattartikel i Journalisten och varnade andra tidningar för att köpa SaxoPress.
De som jobbar med SaxoPress klagar på att programmet är klumpigt och orsakar driftstörningar. De tekniska problemen har lett till en allmänt dålig stämning på tidningarna, sliten personal och många sjukskrivningar. På redaktionerna kallas det för att ha drabbats av ”Saxosjukan”.
Journalistklubbens ordförande på Norra Skåne, Madelene Marköö, försökte förklara för tidningens ledning att SaxoPress varken var bra för journalistiken eller tidningen.
– Men ingen lyssnade på oss eller frågade oss om vi ville ha SaxoPress. Ledningen tyckte sig inte ha något val då tidningen blev uppköpt av Skånska Dagbladet.
Herenco-tidningar har köpt in SaxoPress
SaxoPress dåliga rykte har dock inte hindrat Herenco-koncernen, med sina tio tidningar, från att köpa in det danska publiceringssystemet. Under våren installeras programmet på Jönköpings-Posten och Smålands-Tidningen.
De argument företaget Saxotech, som utvecklat SaxoPress, använder för att sälja in sitt program är att tidningarna kan ”öka effektiviteten och därigenom frigöra resurser för högre kvalitet i hela den redaktionella processen”. I klarspråk betyder det att antalet redigerare kan dras ner. På Skånska Dagbladet har antalet redigeringstjänster minskat med fyra – fem. Norra Skåne har numera endast två redigerare och en nattchef på kvällen mot tidigare tre redigerare.
Reportrarna på Skånska Dagbladets elva lokalredaktioner har längst erfarenhet av SaxoPress. Före klockan tolv varje dag måste redaktionerna bestämma vilka jobb som skall göras, vilken artikel som är dagens toppnyhet och hur långa texterna skall vara. Med den gamla klassiska typometern sitter de och mäter spaltcentimeter på ett A4-ark, som sedan faxas in till huvudredaktionen där mallarna sedan läggs upp i SaxoPress. Reportrarna sitter sedan och skriver direkt in i boxar, gör rubriker, mellanrubriker och bildtexter. Är texten för lång reagerar datorn och färgar bokstäverna blå. På centralredaktionen görs mindre korrigeringar, men ingen noggrann textgranskning eller ändring av rubriker.
Reportrarna måste alltså bestämma utrymmet innan de gör intervjuerna, innan de vet om nyheten håller. Tekniken styr över journalistiken.
– Det stora problemet är att vi tvingas göra en bedömning av jobbet innan vi har gjort det. Är det bildmässigt? Hur långt eller kort utrymme förtjänar artikeln? Det är självklart att den journalistiska kvaliteten försämras i både text och bild, säger Pernilla Nielsen Negrén, som arbetar på Skånska Dagbladets lokalredaktion i Sjöbo.
I teorin skall det vara möjligt att ändra och rita om sidorna ända fram till pressläggningen. Men ofta är arbetssituationen så pressad för lokalredaktörerna och redigerarna på centralredaktionen att ingen hinner ändra på sidmallarna.
“SaxoPress kräver mer planering”
Arne Jarl, redaktionschef på Skånska Dagbladet, påpekar att det är ett helt nytt sätt att tänka och jobba på.
– SaxoPress kräver mer av sina medarbetare eftersom man måste planera i förväg.
Kristianstadsbladet var först med att använda SaxoPress. Även där har de haft tekniska problem med buggar som orsakat driftstörningar. Till skillnad från Skånska Dagbladet använder de sig inte av layoutfunktionen i SaxoPress utan har i grunden Quark Xpress.
Innan Helsingborgs Dagblad slogs samman med Nordvästra Skånes Tidningar och Landskronaposten fanns det planer på att gå över till SaxoPress. Nu blir det istället en uppdaterad version av det system som Nordvästra Skånes Tidningar använde, med det illavarslande namnet Headline Bombus.
Göteborgs-Posten och Svenska Dagbladet har prövat på att använda publiceringssystemet Impress som utvecklats av ett Göteborgsföretag. På grund av besparningar lade SvD ned utvecklingen av Impress. I dag säger redigerarna på SvD att den dåvarande tidningsledningen inte förstod vad en redigerare gör då den beställde Impress.
– Visst är det bra med nya system. Men vi måste även kunna presentera vårt material i tidningen på ett intressant sätt. Den inställningen har vår nuvarande redaktionsledning. Här finns nu en annan hållning till redigering och inte längre samma nonchalans som tidigare. Värsta tiden var 1997-98, i samband med nedskärningarna, säger Klas Tägil, journalistklubbens ordförande på Svenska Dagbladet.
På Göteborgs-Posten används Impress främst som ett planeringsverktyg för att redaktionscheferna skall se hur långa texterna blir. Redigeringen görs till större delen i Quark Xpress.
Få kreativa moment kvar i redigeringen
Oavsett vilket system som används har det blivit tråkigare att arbeta som redigerare. Sidorna blir allt hårdare mallade, vilket tagit bort mycket av kreativiteten i yrket. Dessutom har stressen ökat. Det anser de redigerare som Journalisten talat med.
– Ibland känner jag mig mer som datatekniker än redigerare. Sedan tidningen gjort om formen till mera mallade sidor finns det inte längre lika stort utrymme för kreativitet. Trycket på att man måste producera fler sidor gör att det känns alltmer som en fabrik, säger Anette Larsson, redigerare på Falu Kuriren.
Tommy Keisu har jobbat som redigerare i 25 år på Norrländska Socialdemokraten. Han vill bli överraskad då han slår upp tidningen på morgonen, något han numera sällan blir eftersom sidorna ser likadana ut. Tommy Keisu erkänner att det låter tråkigt att säga det, men det var roligare förr att jobba som redigerare. Möjligheterna att skapa något eget och personligt var då större.
– Det är de ekonomiska kraven som är orsaken. Nu skall allt vara rationellt och gå så fort som möjligt. Det har blivit mer volym än kvalitet, säger Tommy Keisu.
Mallade sidor gör det lättare att hitta vikarier som direkt kan sättas in i produktionen. Dessutom är det enklare att flytta personal mellan olika avdelningar när alla sidor har samma layout. Tidigare kunde varje redigerare ha sin personliga stil. I dag vill tidningarna ha ett speciellt utseende och det är upp till redigerarna att uppfylla dessa intentioner. Många redigerare tycker att detta begränsar deras kreativitet.
“Alla gör fler sidor”
Kvällstidningarna har av tradition satsat mera på presentationen av materialet än morgontidningarna. Men även om redigerare på kvällstidningar har möjlighet till större frihet har även de känt av att tempot dragits upp.
– Alla gör i dag fler sidor, kanske tre gånger så många som för tio, tolv år sedan, säger Ulf Gamrell som jobbat på Expressen i snart 36 år.
Men det är inte alla som anser att den hårdare mallningen av redigeringen är till nackdel.
– Jag anser att det går att vara kreativ inom de ramar som finns. Men det ställer större krav på redigerarna. Det gäller att inte enbart se begränsningarna, utan också möjligheter, säger Hillevi Wahl, redigerare på Svenska Dagbladet.
Inte heller Maria Luthander, som jobbat som redigerare på Kvällsposten sedan 70-talet, känner sig trampad på tårna för att tidningarna blivit mera mallade.
– Om vi går tillbaka och tittar på gamla tidningar är det inte så stor skillnad från dagens mallade sidor. Det är rubrik i topp med en mindre texter inunder. Vi har fortfarande friheten att sätta rubriker och välja bilder.
Många redigerare Journalisten talat med tycker att de blivit mindre delaktiga i produktionen. Planeringen av tidningen görs i dag mycket tidigare: vilken artikel som skall vara toppnyhet, på vilka sidor vissa texter skall ligga och vad som skall vara på löpet. När artiklarna nått redigeringsdesken är ofta alla beslut redan fattade, vilket gör att redigerarna inte känner sig lika delaktiga i slutprodukten.
“Jag är besviken på dagens redigerare”
Det kan vara ännu en av orsakerna till att många redigerare inte längre känner samma lust till jobbet. Det tror i alla fall Jonas Lundh, som jobbat som redigerare och nattchef på Expressen och Aftonbladet sedan 1980-talet.
– Jag är rätt besviken på dagens redigerare. De säger att de inte har något att säga till om. Men det är något man måste ta sig. Kanske är det därför det blivit tystare runt redigeringsborden. Det verkar vara mindre lustfyllt att jobba som redigerare, säger Jonas Lundh, som dag arbetar som featureredigerare på Aftonbladet.
Tidigare var det vid redigeringen som tidningen gjordes. Det var där som texterna värderades, skrevs om och tidningen fick sin form och sitt innehåll. Jonas Lundh anser att det är viktigt att redigerarna återtar detta initiativ, för ju passivare de blir desto lättare är det för tidningsledningen att ersätta dem med dataprogram.
Redigerarna borde egentligen protestera och återta kontrollen över materialet så att respekten för deras arbete återställs. Men enligt Sören K Bloom, tidigare ordförande för Ritande Redaktörer, kommer inte redigerarna att resa sig upp som en man eller kvinna eftersom det inte finns någon gruppkänsla dem emellan.
– Redigering är ett jobb man halkar in på i väntan på en skrivartjänst. Det är inte lika glassigt att vara redigerare för man syns inte i tidningen. Det är få som börjar på en journalistutbildning med ambitionen att bli redigerare, säger Sören K Bloom, tidigare redigerare på Aftonbladet, numera reporter på samma tidning.
När Quark Xpress introducerades på tidningsredaktionerna hade redigerarna något gemensamt att tala om och utbyta erfarenheter. Men efter fem – sex år, då datoriseringen var genomförd, försvann också samhörigheten. Redigerarna hade inte längre något som förenar dem och föreningen Ritande Reportrar dog sotdöden. Det tror i alla fall Sören K Bloom var anledningen till att föreningen tynade bort.
Entusiasmen för redigering på dator har istället ersatts av en misstänksamhet mot nya program som hotar yrkets status och försvårar arbetet.
Tillbakagång med de nya publiceringssystemen
De nya publiceringsprogrammen är på sätt och vis en tillbakagång till hur tidningar redigerades innan Quark Xpress blev det program som kom att dominera redaktionerna. Åter är det block och hål på sidor som skall fyllas med text.
– Kanske är det på många sätt ett steg tillbaka. Layout och medveten formgivning hade sin höjdpunkt på 80-90-talet. Stadigt går vi tillbaka till hur det var innan datorerna kom, då det gällde att pussla ihop texterna så att det stämde på sidan. För tio år sedan var det en stor nyhet då en tidning vann olika layouttävlingar. Priserna får inte längre samma uppmärksamhet, säger Sören K Bloom.
Om fler tidningar går över till program som gör redigerarna överflödiga finns det en fara för att det i framtiden blir brist på duktiga redigerare. Landsortstidningarna har varit plantskola för många journalister som sedan sökt sig till kvällstidningar.
– Om det enbart finns ett 50-tal tjänster på tidningar där man håller på med avancerad redigering blir skaran så liten att yrkeskonsten är i fara, säger Sören K Bloom.
I framtiden kan det leda till en brist på bra chefsämnen. På kvällstidningar är det vanligt att chefer är före detta redigerare. Thorbjörn Larsson, styrelseordförande i TV4 och Expressen, Svenska Dagbladets chefredaktör Lena K Samuelsson och Aftonbladets chefredaktör Anders Gerdin är några exempel på redigerare som nu har höga chefspositioner.
pj@sjf.se
