Sakine Madon tröttnade på möten – säger upp sig från UNT
UNT behöver leta efter en ny politisk chefredaktör. Sakine Madon har lämnat in sin avskedsansökan efter fem och ett halvt år på tidningen. ”Det är inte min grej med strategidokument, möten och annat som ingår i chefsrollen”, säger hon.
2018 gick Sakine Madon från VLT, där hon var politisk redaktör, till UNT, där hon tog över rollen som politisk chefredaktör. Men nu tycker hon att det får vara nog med möten och andra uppgifter som följer med chefsrollen.
– Jag tycker att fem och ett halvt år är ganska lång tid på en arbetsplats. Jag är jätteglad att jag tog jobbet, UNT är tidningen som mina föräldrar delade ut som nyanlända politiska flyktingar – så det har varit en enorm stolthet att ha jobbet, säger hon och forsätter:
– Men man har ju lite olika personligheter, och jag dras åt skrivandet. Jag är 100 procent en åsiktsmaskin. Men det är inte min grej med strategidokument, möten och annat som ingår i chefsrollen.
Hon beskriver det som att vilja att inte sitta i möten har växt fram under åren som chef.
– Man måste ju prova saker för att veta. Jag har inte haft den här typen av roll tidigare. Det har varit lärorikt, och i början märker man inte av det utan då är allt nytt och man testar. Men med åren har jag känt att jag dras mer och mer åt det operativa och inte så mycket åt möten. Jag beundrar de som är chefer och tycker om den delen, för det är väldigt viktigt, men det är inte min tékopp, säger hon
Om sex månader, när uppsägningstiden löpt ut, har Sakine Madon ingen aning om vad hon ska göra.
– Jag har inte varit i situationen att jag inte vet vad jag gör om ett halvår tidigare. Det är lite skrämmande men samtidigt: Livet är kort, och det är bättre att röra på sig än att bli lite gnällig eller gå runt och inte helt trivas.
Hon utesluter inte att hon kan komma att lämna publicistiken om det inte skulle finnas något jobb för henne, även om hon gärna stannar inom media.
– Det är ingen naturlag att få jobba inom media. I Göteborg finns det ett före detta kommunalråd, Ann-Sofie Hermansson, som nu kör sopor. Det tycker jag är ganska inspirerande, att inte vara för fast i en yrkesbubbla utan tänka lite vidare, säger hon och fortsätter:
– Men jag har ingen aning. Jag ska börja processa det här nu.
Sakine är värd beundran och respekt. Ann-Sofie Hermansson, som Sakine nämner som inspirationskälla, är en ovanligt klok och hedervärd politiker, med stor integritet.
Som prenumerant på UNT sedan urminnes tider har jag upplevt flera politiska redaktörer. Sakine Madon är en sällsynt modig skribent som inte duckat för att ta upp svåra frågor i sina artiklar. Hon har diskuterat dem på ett trovärdigt och sakligt sätt vilket säkert uppskattats av fler än mig. Fler av hennes sort behövs i mediavärlden. Jag kommer att sakna ”åsiktsmaskinens” texter i UNT.