Så speglas läsarna i spalterna

Fick ett mejl för några veckor sedan där skribenten ondgjorde sig över det faktum att åtta av tio avbildade på vimmelsidan från Journalistens 100-årsjubileum var män. Journalisten har ett ”auto mans-fokus”, hävdade mejlaren.

Ja, kanske den gången. Men inte i ett längre perspektiv. Det visar den genomgång av 80 utgåvor av Journalisten (2002-2004) som jag gjort under våren för att granska hur olika grupper och ämnen speglas i tidningen.

När det gäller bilder på kvinnor och män är fördelningen alls inte så usel som 20/80 utan istället 41/59. På tidningens omslag stiger siffran till 44/56. När det gäller större intervjuer i tidningen är kvinnornas andel 47 procent. Med tanke på att just 47 procent av Journalistförbundets medlemmar är kvinnor får det sägas vara relativt rimliga siffror. Då är det snarare en annan siffra som är bekymmersam, nämligen att bara 33 procent av de externa skribenterna i tidningen (krönikörer, frilansar och debattskribenter) är kvinnor. Det är en siffra som bör förbättras, både genom att vi anlitar fler kvinnliga skribenter och att våra kvinnliga läsare blir mer aktiva som debattörer.

bryt

Undersökningen visar också en del annat intressant. Som att 23 procent av de intervjuade i våra större intervjuer har en annan etnisk bakgrund än svensk – och att vår bevakning av bildjournalistik är ganska omfattande: 23 procent av våra större intervjuer är med fotografer och bild utgör 17 procent av de större reportagen, sett till ämnesvalet.

Om man ser vilka branscher som står i fokus för intresset är siffrorna hyfsat representativa. Knappt 40 procent av förbundets medlemmar arbetar i dagspress, som är ämne för 38 procent av de större reportagen (ej branschspecifika reportage borträknade) och 33 procent av de större intervjuerna. Radio/TV är ”överrepresenterat” i både reportage och intervjuer – vilket dock kan förklaras med det turbulenta läget inom public service de senaste åren – medan tidskrifter har gott och väl så stor andel av reportage och större intervjuer (15 procent) som medlemsantalet kan förpliktiga till. Frilansarna är något underrepresenterade i reportagen, men tydligt överrepresenterade i de större intervjuerna.

bryt

När det gäller fördelningen Stockholm/övriga riket (ett kärt konfliktämne) visar undersökningen att av de större intervjuerna är 52 procent gjorda i Stockholm, 36 procent i övriga riket och 12 procent utomlands. För reportagen är fördelningen jämnare: 39 procent Stockholm, 39 procent övriga riket och 22 procent utland. Journalistik och yrkesfrågor dominerar de större reportagen. Fackliga frågor står för en knapp tredjedel av reportagen. Dessa domineras av reportage om lön, visstidsfrågor, frilansvillkor och arbetsmiljö.

På våra nyhetssidor förekommer nyheter om dagstidningar i mer än nio nummer av tio, TV/radio i nära åtta av tio, tidskrifter i nära sex av tio och frilansfrågor i nära fem av tio. Nyheter om Journalistförbundet finns i nio nummer av tio, arbetsmarknaden i sex av tio och pressfrihet och pressetik i fem av tio. Betydligt mer sällan (i två av tio utgåvor) har vi nyheter om utbildning, jämställdhet, öppenhet och mediepolitik. Utbildning är också underrepresenterat i såväl större reportage som större intervjuer.

bryt

Att mäta innehåll på det här sättet, oavsett om man räknar själv eller tar forskare till hjälp som i de nu aktuella publicistiska boksluten som finns för ett antal dagstidningar, är vanskligt på många sätt. Huvudräknandet kan bli en huvudsak och vinklar, kvalitet och innehåll en bisak. Total rättvisa i representativiteten är heller inte ett huvudmål; viktigare är att göra angelägen journalistik för alla i varje nummer. Men mätningarna kan ändå vara ett bra verktyg för att se till att man inte avviker för mycket från det rimliga.

Den som vill ta del av hela undersökningen får gärna höra av sig till mig, så skickar jag ett exemplar.