Gå direkt till textinnehållet

Så offrades DR till Dansk Folkeparti

382 jobb försvinner och en femtedel av budgeten kapas på Danmarks Radio efter regeringens uppgörelse med högerpopulistiska Dansk Folkeparti. Samtidigt omformuleras DRs uppdrag mot att sprida dansk kultur och kristna traditioner. Hur blev det såhär? Journalisten åkte till Köpenhamn – och hittade klåfingriga politiker, tidningsutgivare på krigsstigen och ett defensivt public service-bolag.

Onsdagen den 10 oktober var en märklig morgon på Danmarks Radio. Stämningen gick att ta på. Och den var inte dejlig.

De anställda hade ombetts vara på jobbet redan klockan åtta. Genom slussdörrarna i DR Byen – det danska radio- och tv-bolagets påkostade snyggbygge söder om centrala Köpenhamn – tråcklade sig sammanbitna journalister och tjänstemän. De hade fått veta att telefonerna skulle vara på. Ringde det var det med stor sannolikhet en chef, med ett uppsägningsbesked.

– Jag tror alla var oroliga. Vi visste inte om en eller fem på vår avdelning skulle sägas upp. Jag var nervös. Jag har nog aldrig känt mig så mycket som en proletär som den morgonen, berättar ekonomireportern Klaus Buster Jensen.

Hans telefon ringde aldrig. Men det gjorde samhällsjournalisten Rasmus Mark Pedersens, som jobbat två år på DR. Han väntade sig inte att bli en av de 204 DR-anställda som blev varslade den 10 oktober.– Jag hade vägt för och emot men landat i att det inte skulle bli jag. Jag tycker att jag har kompetenser som redaktionen saknar – även om chefen tydligen inte tycker det… Men jag hade ändå förberett mig på ett samtal, lekt med tanken och skrivit en facebookstatus som jag skulle kunna skicka ut. Jag ville ha kontroll, berättar han i ett sterilt mötesrum före dagens sändning av P1 Debatt som han programleder.


Rasmus Mark Pedersen (i mitten) hade just köpt lägenhet tillsammans med flickvännen när han blev uppsagd efter två år på DR. Foto: Tor Johnsson.

Drygt två månader har passerat. Nu sträcker sig en kulbehängd gran mot det höga glastaket i DR Byen och det dukas inför morgondagens julfest. Rasmus Mark Pedersen tänker gå, men vet ärligt talat inte hur kul det blir. Han gör sina sista veckor på DR och märker att han drar sig undan umgänge med kollegorna.

– De tycker såklart det är tråkigt att jag slutar. Men det är lite märklig stämning. När jag nyligen kom tillbaka till redaktionen efter att ha varit utlånad och sedan arbetsbefriad några veckor var det ”Hej, kul att du är här nu!”. Och någon annan satt på min plats. En jätteduktig journalist, visst, men det var känslan av att vara utbytt.

I ett annat rum några trappor ned bjuder Henrik Friis Vilmar på ljummen Pepsi Max. Han skrattar när vi berättar om den svenska myten att det ännu dricks öl på danska arbetsplatser. Det är många decennier sedan Tuborgen flödade, invänder Henrik Friis Vilmar.

Det har varit svårt att hitta en intervjutid med den syddanske fackklubbsordföranden som bilpendlar till kontoret i Köpenhamn. 2018 har varit körigt. Ända sedan mars har journalistklubbens medlemmar – totalt 1100 runt om i Danmark – levt i ovisshet. Då kom beskedet att den borgerliga minoritetsregeringen gjort upp med stödpartiet Dansk Folkeparti om mediepolitiken och att DR skulle skäras ned med 20 procent över fem år.

– Innan kulturministeriet berättade det hade ingen räknat med hela 20 procent, även om DF hade sagt att de ville ha 25 procent, säger Henrik Friis Vilmar.


”Det nya är att kritiken från politiker har följts av hot om att skära ned. Det har effekt. Jag tror en del journalister lägger band på sig själva”, säger Dansk Journalistforbunds ordförande på DR Hnerik Friis Vilmar. Foto: Tor Johnsson.

Att medarbetarna gått runt i otrygghet för både sina egna jobb och journalistiken har påverkat produktionen, enligt Henrik Friis Vilmar.

– Trygga medarbetare är kreativa och vågar chansa medan otrygga medarbetare inte vågar någonting, bara att satsa på det säkra för att behålla jobbet.

DR-journalisten Thomas Gade jobbar som redaktör för Perspektiv & fakta, en avdelning som fungerar som internt produktionsbolag och gör dokumentärer åt DR. Han har varit med om flera sparpaket under sina 19 år på företaget. Men det här har känts hårdast. Både för att man idag har en så hög produktion och slimmad organisation, och på grund av den långa osäkra perioden.

– Efter semestern kändes det som att vi stod på däcket till Titanic. Vi visste inte om vi skulle sjunka eller åka vidare, säger han.

I oktober stod det så klart att 110 journalisttjänster försvinner från Danmarks Radio – den här omgången. Ett nytt sparpaket kommer om några år. Ett knappt tiotal av de uppsagda jobbar kvar ett helt år eftersom vissa radiokanaler stänger först 2020, men många har redan lämnat företaget. Klubbordföranden Henrik Friis Vilmar har haft många nära samtal med medlemmar i höst. Folk har gråtit.

”Förfärligt”, är Henrik Friis Vilmars sammanfattning av nedskärningarna.

– Både för medarbetarna som sägs upp och för DR. Vi kommer att göra en sämre produkt. Bra kanaler och program läggs ned. Jag är rädd för att vi blir en sämre journalistisk vakthund. Det är ett stort problem för demokratin. Som public service-företag är vi ett av få helt oberoende medier.

Samtidigt kommer Danmarks Radio fortfarande att ha stora resurser för att göra bra journalistik, menar både medarbetare och utomstående bedömare Journalisten pratar med. Nyheter, undersökande journalistik och dokumentärer ska fredas i den sparplan ledningen lagt, medan det sparas mycket på underhållning, livsstil och sport.

Kan det inte finnas fördelar med ett smalare och mer fokuserat DR?
– Många i pressen tycker det. Jag tycker de har helt fel. De förstår inte att nedskärningarna på DR kommer att träffa hela medieområdet; de kommer leda till färre journalistjobb i Danmark, också i pressen. För vi är ett mycket litet språkområde, som är under enorm press från de utländska jättarna, säger Henrik Friis Vilmar.

Det är en analys som delas av Kurt Strand, som programleder DRs mediegranskande radioprogram Mennesker og Medier. Den högväxte Kurt Strand har tidigare varit public service-anställd men har numera en friare roll som extern producent. Självklart, konstaterar Kurt Strand på sitt frilanskontor i trapphuset bredvid vänstertidningen Information, är det helt legitimt att som politiker tycka att DR vuxit sig för stort och dominerande.

– Men är det också klokt? Det tycker jag inte. Därför att samtidigt försvinner pengar från mediebranschen som helhet. Totalt försvinner en miljard danska kronor i mediestöd över fem år – samtidigt som techgiganterna är den största utmaningen för branschen. Då behövs starka danska medier.


Kurt Strand, programledare för DRs mediegranskande program. Foto: Tor Johnsson.

Många vi träffar i Köpenhamn pekar på hur de danska dagstidningarna enskilt och via branschorganisationen Danske Medier intensivt lobbat mot politikerna för ett mindre public service. Konfliktlinjen är densamma som i Sverige: DR anses genom sina digitala satsningar minska tidningarnas möjlighet att ta betalt på nätet. ”En krigisk retorik”, säger DRs generaldirektör Maria Rørbye Rønn om den danska debatten. Enligt henne var utgivarorganisationen Danske Medier först med att föreslå en 25-procentig nedskärning, en siffra som Dansk Folkeparti sedan drev i förhandlingarna med regeringen.

– Politikerna har lyssnat för mycket lobbyingen och trott att det är bra för de privata medierna om public service krymper. Nu går det upp för fler och fler att det inte är så, menar Kurt Strand.

Samma bedömning gör alla medieexperter vi talar med. De menar att sambandet mellan tidningarnas svårigheter att hitta en ny affärsmodell och public services digitala satsningar är överdrivet eller obefintligt.

– Självklart kan man göra bra public service med mindre pengar. Problemet är att premisserna för nedskärningen är fel. Jag tror inte att tidningarna får någon som helst fördel av nedskärningarna, tvärtom blir det samlade publicistiska systemet sämre, säger Jacob Mollerup, Politikens mediekolumnist, som avbrutit ett besök av ingifta grekiska släktingar för att träffa Journalisten.

Över ett glas rött på en otippat folktom restaurang utvecklar den tidigare tittarredaktören på DR sin kritik mot regeringens ingrepp i DR. Problemet är inte att man skär, utan hur och när det görs. Tajmingen, menar Jacob Mollerup, är sällsynt dålig. I en tid av ökande angrepp på journalistiken är trovärdiga medier som når många viktigare än någonsin. Han ser det också som en ”ohederlig kombination” att politikerna samtidigt krävt ett minskat antal kanaler av DR.

– Grunden till att DR har behållit sin marknadsandel är att de har ökat bredden i sitt utbud. Det är inget tvivel om att DR nu kommer tappa marknadsandelar, vilket går ut över hur informerad den danska befolkningen är. DRs användare har i hög grad inte läst tidningar, varken i papper eller på nätet. Så det blir också ett demokratiskt problem, säger Jacob Mollerup.


Jacob Mollerup, kolumnist i Politiken. Foto: Tor Johnsson.

Det mest anmärkningsvärda med det som händer på Danmarks Radio är ändå inte den numerära nedskärningen: sparpaket av olika tyngd har lagts ganska regelbundet även om det här är sällsynt stort. Utan det politiska fingeravtrycket i sparpaketet. Dansk Folkeparti har länge och envetet kritiserat Danmarks Radio i stundtals hätska ordalag. Partiet har i många år kallat DRs journalister de røde lejesvende, de röda legoknektarna. Partiet har klagat högljutt på en rad stora DR-produktioner och anklagat DR för att vara vänstervridna (vilket undersökningar motsäger).

– Det har alltid varit diskussion om våra program, och det ska det vara. Det nya är att kritiken har följts av hot om att skära ned, menar fackklubbsordföranden Henrik Friis Vilmar.

Kurt Strand på Mennesker og Medier är ännu tydligare:

– Den här nedskärningen kommer för att särskilt Dansk Folkeparti har varit arga på Danmarks Radio. Det är lite ”tack för senast” över sparpaketet, säger han.

Några exempel på saker som DF har stormat över:

1. En historisk serie som DF ansåg tillskrev socialdemokraterna en för betydelsefull roll i utvecklingen av välfärdssamhället.

2. DRs nedläggning av en underhållningsorkester.

3. DRs ambitiösa sändning vid den muslimska högtiden Eid.

Den sistnämnda kritiken kan misstänkas ha ett samband med vissa förändringar i DRs kontrakt med staten. DR ska framöver förmedla Danmarks kristna kulturarv, och formuleringen från föregående kontrakt om att DR ska ”främja integration” är borttagen. Ett tydligt avtryck från DF, menar Kurt Strand.

Han berättar att företrädare för partiet uttryckligen har sagt att DR missförstått sitt uppdrag när man sänt en Eid-fest. Samtidigt säger Danmarks Radios generaldirektör att hon ”inte kan utesluta” en ny Eid-sändning.

– När jag spelade upp hennes uttalande för Dansk Folkepartis medietalesperson sade han att det kommer de i så fall att ta upp i den nya halvtidsutvärdering som är införd i public service-kontraktet, berättar Kurt Strand.

Vad krävs av DR i det här läget? När jag pratar med folk i DR-huset nämner de risken för självcensur, att val av vinklar och frågor kan påverkas av rädslan att dra på sig ny politisk vrede.

– Jag tror att det finns många duktiga journalister på DR som generellt är duktiga på att stänga öronen för politiska krav. Det kommer mycket politisk kritik nu och jag förstår rädslan för självcensur, men tror faktiskt inte att det kommer att bli så. Det har alltid funnits politisk inblandning, även om den är mer synlig och på ytan nu än tidigare, menar Kurt Strand.

Flera av de journalister vi pratar med på DR tonar också ned betydelsen av skrivningarna i public service-kontraktet. Thomas Gade som jobbat 19 år på DR, till exempel.

– Det politiska avtrycket finns på det strategiska planet, men det har ingen betydelse för mig i det dagliga arbetet. Det är inget jag tänker på när jag pitchar idéer, säger han.

Förutom de ändrade formuleringarna i public service-kontraktet syns vad många menar är en tilltagande detaljstyrning i kravet på en högre andel dansk musik i radiokanalerna. DR får heller inte längre publicera ”längre, djupgående” artiklar på sin sajt.


2021 är det första sparbetinget på DR klart. Sen är det dags för nästa. Foto: Tor Johnsson.

Så varför låter regeringen Dansk Folkeparti få prägla medie­politiken i så hög grad? Ett enkelt svar är förstås att DR blivit en bricka i ett politiskt spel. De liberal-konservativa regeringspartierna vill också krympa public service, men inte lika mycket som nu sker. Att ”ge” Dansk Folkeparti public service ger regeringen spelrum på andra områden.
Dansk Folkeparti är också det enda partiet med en offensiv kulturpolitik och en formulerad politik på alla kulturområden, påpekar Kurt Strand.

– Det är en värderingsmässigt viktig fråga för dem. Nu ser vi också hur stora nationella museer hotas med sparbeting för att de visar för mycket utländsk konst, konstaterar han.  

Men vid sidan av partiernas ideologiska och realpolitiska drivkrafter för kapningen av Danmarks Radio, finns en kritik som går ut på att företaget själv bäddat för stålbadet. Danska medier har på senare år haft en rad skandalrubriker om DR – som en del av kampanjen mot DR enligt vissa, helt motiverade avslöjanden enligt andra. Det har handlat om hästar som flygs över Atlanten på licensbetalarnas pengar (till en korrespondents fru), om chefer med omotiverade lönelyft och om konsultbonanza inne på DR. Det här har, enligt vissa, påverkat opinionen att se mer negativt på DR.

Lägg till det stormarna kring det påstått politiserade innehållet som Dansk Folkeparti har drivit.

Ledningen kunde ha hanterat ”skandalerna” bättre, menar många. En av dem är Kurt Strand, som följt turerna kring det nya public service-avtalet på mycket nära håll:

– DR har varit för defensivt. I stället för att böja sig och be om ursäkt borde man ha stått upp och försvarat sig. Det VAR ju socialdemokraterna som byggde välfärdssamhället, till exempel.

Han tycker också att DR borde ha pekat på det många nu trycker på: att ett starkt public service behövs i en tid som hanterar stora frågor som debatten om fake news och ändrade medievanor.

– Men de har varit väldigt försiktiga. Man hade kunnat önska en mer offensiv generaldirektör. Det hade inte tagit bort sparbetinget, men kunnat dämpa det.

Den interna kritiken mot ledningen handlar om samma sak. Medarbetarna verkar nöjda med prioriteringarna i det sparpaket som lagts, men inte med hur ledningen hanterat stormarna som föregått det. Fackklubben tycker att generaldirektören varit dålig på att förklara för danskarna hur viktigt det är med public service.

En händelse som satt avtryck hos många är hur den avgående styrelseordföranden för Danmarks Radio tidigt i processen sa att DR klarar en besparing på tolv procent, som då var flera regeringspartiers bud.

– Det var ett verksamhetsskadligt och helt hjärndött uttalande! Då tänker de att det ju ska göra ont på Danmarks Radio – då kan vi spara mer, utbrister DR-journalisten Thomas Gade.

Till skillnad från många av de som likt honom jobbat länge på DR får han stanna. Sparpaketet har ändå drabbat hårt, tycker Thomas Gade. Han är frustrerad över att organisationen flera månader efter uppsägningsbeskeden inte fungerar särskilt väl. Chefer har bytt plats och rockader mellan redaktionerna har gjorts. På det övergripande planet är prioriteringarna tydliga, men inte på golvet.

– Det verkar tyvärr som att [programbeställningen på] DR Medier ännu flera månader efter sparrundan saknar en klar idé eller vision om åt vilket håll vi ska. När vi frågar vilka 5-10 program de vill ha av oss nästa år kan de inte ge oss ett klart besked. Det är det värsta just nu.

Ett exempel: Thomas Gades redaktion lyckas inte få besked om vad som ska hända med det populära faktaformatet Detektor, ett starkt varumärke som politikerna på Christiansborg ofta citerar.

– I två månader har vi försökt få reda på om det ska finnas kvar, hur stort det ska vara, om det ska vara tv och digitalt eller bara digitalt, eller radio…? Sist lovade de att svara inom två dagar. Det är sex dagar sedan.

Konsekvensen blir att de bästa journalisterna nu söker sig bort från Danmarks Radio, säger Gade.

– Inte nödvändigtvis av rädsla för nästa uppsägningsrunda, utan av frustration över hur saker är nu. Jag vet flera kollegor som överväger att byta jobb. Men det är heller inte så lätt att hitta ett nytt.

Så vad säger hon som lett den kantrande skutan genom kastvindarnas år 2018? Generaldirektören heter Maria Rørbye Rønn, är juristutbildad och har gjort internkarriär på DR sedan hon kom hit som 31-åring 1995. Hon har en svensk mamma och en dansk pappa. Nu ställer hon vant upp sig inför ännu en tv-kamera – journalister från en rad länder har kommit hit under året – och berättar när fotograf Tor Johnsson vill testa ljudet vad hon ätit till lunch. Tartar, lax och räkor. ”Det kan inte bli bättre.”

Den sparplan som Maria Rørbye Rønn presenterade för medarbetarna i september kokar ner i ett ”nytt”, ”mindre” och ”mer digitalt” Danmarks Radio. De två första ledorden är hårda konsekvenser av sparpaketet, medan den digitala satsningen är ett eget val, framhåller generaldirektören.

– Vi har frigjort resurser till det, för det sker en väldigt snabb förflyttning i medieanvändning nu. Det är en chans, en möjlighet och en risk. Om vi inte varit ställda inför ett sparkrav på 20 procent hade vi nog gjort det långsammare. Nu hoppas vi att det kan ge oss fördelar.


Juristen och generaldirektören Maria Rørbye Rønn leder DR genom nedskärningen. Foto: Tor Johnsson.

Rent konkret går DR 2020 från sex till tre marksända tv-kanaler och från åtta till fem radiokanaler. Man har lagt ner fler än politikerna krävde, just för att kunna satsa digitalt.

– Vi har kvar ambitionen att leverera oberoende och kritisk journalistik till hela den danska befolkningen. Men det blir svårare att lösa uppgiften att vara relevanta för alla med färre kanaler, medger Maria Rørbye Rønn.

Självklart, säger hon, är besparingen en förlust.

– Det är klart att det här inte är vad vi hade valt. Vi är oroliga över att det blir mindre danskproducerad public service i Danmark. Men nu har en politisk majoritet beslutat det här, och vi vill göra vårt bästa inom de mindre ramarna att lösa uppgiften på ett bra sätt.

Har du kämpat tillräckligt för att behålla ett starkt DR?
– Vi har i hög utsträckning belyst vilka konsekvenserna skulle bli. Befolkningen får mindre att välja mellan, men det får också konsekvenser för marknaden som DR är en del av. Det går ut över de kreativa miljöerna i Danmark.

Många har pekat på en ny sorts politisk styrning med det nya avtalet. Hur ser du på det?
– Det har alltid funnits en detaljreglering på olika områden i public service-kontrakten. Men det jag tycker vi måste vara otroligt uppmärksamma på är beslutet om att licensen ersätts av en skattefinansiering. Det finns en risk att politiken kommer närmare inpå. Vi måste vara uppmärksamma på att vi inte börjar med självcensur. Det här behövs det en öppen debatt om i hela Europa, för där finns samma tendens.

Avtrycket av Dansk Folkeparti som slår fast att DR inte längre ska främja integration då? Generaldirektörens svar på hur hon förhåller sig till förändringen går att tolka som ett rent uppror mot politikerna:

– För mig är det ingen ändring överhuvudtaget. För fem år sedan stod det heller inte om integration. Det går ut och in.

Kommer ni våga göra en ny Eidsändning efter Dansk Folkepartis uttalanden?
– Det kan jag inte utesluta. Vi kommer att respektera ramarna, men det är vi som tar de redaktionella besluten, betonar Maria Rørbye Rønn.

Även om generaldirektören alltså inte anser att DR går i hårda ideologiska tyglar, ser hon en risk för att DR blir en bricka i ett politiskt spel. Det beror på att det är en svag politisk majoritet som i somras slöt det femåriga medieavtalet, när det brukar vara blocköverskridande överenskommelser.

– Det finns en risk för att vi blir ett politiskt slagträ mellan opposition och majoritet. Det gör det svårare att vara Danmarks Radio.

Det ligger förstås också på Maria Rørbye Rønns ansvar att nu ingjuta framåtanda hos medarbetarna. Hon verkar mena att det svåra är avklarat.

– Nu är vi redo att se framåt. Jag ser ny energi hos medarbetarna, vi är redo att sätta igång med utveckling på en massa plan. Det jag säger till dem hela tiden är att ni gör sinnessjukt bra innehåll, varje dag. Vi vinner priser, är internationellt erkända, ger högkvalitativ journalistik till befolkningen. Nedskärningarna handlar inte om kvaliteten, utan om politiska beslut. Det är avgörande att medarbetarna behåller stoltheten över sitt jobb.

Men det verkar rätt rörigt på redaktionsgolven ännu.
– Det är en väldigt stor organisationsförändring vi genomfört. Det tar tid.

Har ni varit dåliga på att hantera vissa skandaler?
– Ingen är felfri, inte jag och inte vår styrelse. Men det här är politik. Vi har haft några affärer som inte tjänat oss. Men ju närmare beslutet kommit, ju mer kvalificerad har debatten varit. När regeringen beslutade att analysera vår ekonomi florerade en massa myter, om att vi är dyra, har för många konsulter och chefer. Allt det har visat sig vara fel.

– Det har varit många aktörer bakom det här, med professionella lobbyorganisationer som Danske Medier. Vi har inga lobbyister.

I Sverige har paralleller dragits mellan det som sker på Danmarks Radio och de politiska attackerna på public service i länder som Polen och Ungern. Alla vi träffar i Köpenhamn menar att jämförelsen är grovt överdriven. Även Maria Rørbye Rønn värjer sig.

– Jag upplever inte att vi redaktionellt ifrågasätts i vår oavhängighet. Det går inte att jämföra med Polen och Ungern.

Men också ni har ett nationalistiskt parti som ofta kritiserar public service och som fått sätta stort avtryck nu?
– En majoritet har beslutat det här. Jag tror att partierna har olika bevekelsegrunder.


”Det blir svårare att lösa uppgiften att vara relevanta för alla”, säger generaldirektören Maria Rørbye Rønn. Foto: Tor Johnsson.

Ytterligare en sak behöver tas upp med generaldirektören. Flera personer vi pratat med i Köpenhamn har tagit upp hur danska politiker det senaste decenniet attackerat medierna allt hårdare och oftare. Inte bara Dansk Folkeparti, utan de flesta partier. ”Det är hela tiden ett narrativ om att journalister gör fel. Det är jag galet rädd för. Politikerna går före befolkningen i det här”, säger till exempel den uppsagda DR-journalisten Rasmus Mark Pedersen.

Även det här visar sig dock Maria Rørbye Rønn vilja tona ned.

– Jag ser det som ett uttryck för olika politiska kulturer. Jag har en svensk mamma och vet att vi i Danmark är hårdare och mer kritiska mot varandra än ni är i Sverige. Det har varit mer kritiskt och mer krigiskt i Danmark än i Norge och Sverige.

***

Där kunde det här reportaget ha satt punkt. Men parallellerna till vad som händer på andra sidan sundet är för uppenbara. Ett högerpopulistiskt parti vars partiledare skäller på ”vänsterliberal smörja” i Sveriges Radio och med en grundmurad misstro mot public service. Mediekritiska politiker av andra färger. En tv-licens som försvinner för att i stället tas på skattsedeln. Pressade tidningsutgivare som kräver begränsningar i public services frihet.

Kort sagt: kan det hända också i Sverige?

Gabriel Byström, strateg på Sveriges Radio och tidigare kulturchef Göteborgs-Posten, anser att den danska utvecklingen är allvarlig av flera skäl:

– Att den danska kulturministern öppet talar om att DR ska gå från att vara en ’mediemastodont’ till att bli en kulturinstitution är svårt att tolka på annat sätt än ett försök att instrumentalisera public service. Den danske medieforskaren Henrik Søndergaard konstaterade nyligen i Dagens Nyheter att det armlängds avstånd som rått mellan politiken och DR krympts i och med det nya public service-avtalet, jag delar den bilden. I land efter land blir public service en del i ny populistisk retorik och mediepolitiken blir ett fält där en del av en alltmer accentuerad ideologisk kamp utspelar sig.

När det gäller risken för stora nedskärningar och ökad detaljstyrning i Sverige är Gabriel Byström kluven. Å ena sidan har den svenska public service-debatten sett annorlunda ut än i många andra länder, med ett starkt stöd och grundmurat förtroende för public service, menar han.

– Jag uppfattar att det i grunden finns en konsensus bland de svenska partierna om vikten av ett starkt public service, vilket visade sig i den parlamentariska utredningens konstaterande om public service som en demokratisk kollektiv nyttighet.

Å andra sidan är det inte självklart att den enighet som rått om public service i Sverige varar för evigt, fortsätter Byström.

– Att skyddet för public service oberoende behöver stärkas torde stå bortom allt rimligt tvivel.

Jeanette Gustafsdotter, vd för branschorganisationen Tidningsutgivarna, vill inte bli intervjuad om det som händer på DR och eventuella paralleller mellan Danske Mediers och TUs lobbyarbete för att begränsa public service. ”Jag har ingen åsikt om andra organisationers arbete. De jobbar helt självständigt”, skriver hon i ett mejl. Gustafsdotter skriver också att det ”alltid är tråkigt när något riskerar att drabba journalistik”.

Mer talbar är Staffan Rosell, vd för Sveriges största kommersiella radiobolag Bauer Media. Rosell är ivrig förespråkare för ett ”smalare och vassare” public service och ser nedskärningarna på DR som ”en anpassning av public service till det nuvarande mediesamhället”. Public service skapades i en tid då privata alternativ inte fanns. Nu är det läge att anpassa dess storlek och uppdrag, menar han.

Hur gynnar ett bantat DR de privatägda medierna, enligt dig?
– Alla undersökningar visar att den totala mediekonsumtionen i ett land är relativt stabil. Om man tror på det måste konsekvensen rent matematiskt bli att andra kan växa om en dominerande spelare krymper.

Gynnas befolkningen och demokratin av ett mindre public service?
– Om det görs rätt. Man ska inte skära i det som är viktigt för demokratin – vissa saker som public service gör skulle nog inte bli gjorda av kommersiella aktörer. Saker som samhällsdebatten, den granskande journalistiken, folkbildningen och utbudet för barn och minoriteter. Men underhållning ska public service inte göra. Jag tror att demokratin gynnas av att det finns en mediemångfald.

Ett smalare public service är väl klassisk borgerlig kulturpolitik. Hur ser du på möjligheterna att det blir verklighet i Sverige?
– Tyvärr är det väl inte det, för inget hände under Alliansens åtta år vid makten. Det verkar finnas en rädsla för att ta i de här frågorna bland de etablerade partierna.

Undantaget Sverigedemokraterna.
– Det är sant.

 

FAKTA 

Danmarks Radio

  • Danmarks Radio producerar både tv och radio och har haft en budget på cirka 3,7 miljarder danska kronor. Den ska nu bantas med 20 procent över fem år (2019-23), motsvarande 700 miljoner danska kronor årligen.
  • I ett första steg sparar DR 420 miljoner kronor årligen till och med 2021.
  • Procentuellt mest sparas på administration och programstöd.
  • Totalt försvinner 382 tjänster från Danmarks Radio, varav 110 är journalisttjänster.
  • Tre nischade musikradiokanaler läggs ned 2020. Två tv-kanaler omvandlas till helt digitala kanaler och två tv-kanaler slås ihop.
  • Nyheter, kultur, barn och unga, tv-drama och regionala program prioriteras i ”nya DR” medan sport, underhållning och utländskt drama får störst besparingar.
  • 2021 görs en halvtidsöversyn av kontraktet, vilket är nytt.
  • Den danska tv-licensen fasas ut till år 2022, enligt regeringens och DFs beslut. Kostnaden flyttas över till skattsedeln.

DR:S NYA MEDIEAVTAL

I det nya sändningstillståndet understryks DRs roll som kulturinstitution:

”DR ska stärka sitt utbud om kulturella, demokratiska och historiska grundvärderingar i det danska samhället, däribland en tydlig förmedling av den danska kulturen och det danska kulturarvet. Det ska i DRs programutbud och plattform vara tydligt att vårt samhälle bygger på folkstyre och har sina rötter i kristendomen.”
 

FLER RÖSTER OM UTVECKLINGEN PÅ DR

Christian Jensen, chefredaktör Politiken:
– Det är helt uppenbart att nedskärningarna av DR är ett uttryck för en politisk styrning, och politikerna går i det nya public service-kontraket bekymrande nära DRs konkreta innehåll. Båda sakerna är en tråkig utveckling.

Lisbeth Knudsen, tidigare chef för DR Nyheder och chefredaktör för Berlingske, idag publisher för Mandag Morgen och styrelseordförande för Danmarks Medie- og Journalisthøjskole:
– Ledningens sparplan är välgjord. Den tror jag faktiskt att man kan få ett stärkt och mer fokuserat Danmarks Radio av. Utmaningen är att sparbetinget inte är avklarat, det kommer en fas två då det ska sparas rätt mycket igen. Det kan jag bli bekymrad över.

– När det gäller politiseringen håller jag inte med om att det nu har skett en upptrappad politisering i public service-kontraktet. Med egen erfarenhet från DR då jag var inblandad i förhandlingar om public service-kontrakt bedömer jag att det på det stora hela inte är någon våldsam ökning av politiseringen.
 

VI FRÅGADE NÅGRA RÖSTER PÅ STRÖGET:

Vad tycker du om nedskärningarna på Danmarks Radio?

Louise Bager:
– Det är inte bra, jag tittar mycket på DR. Jag har inte hört så mycket om det.

Jens Brøndseger:
– Inte bra, för vi behöver ett starkt oberoende medieföretag. Men vi är glada över att slippa tv-licensen.

Kirsten Hemmingsen:
– Jag hade inte hört om nedskärningarna, men det är okej för mig. Jag lyssnar inte på radio men tittar mycket på DR1 och DR2.

Ernesto Berlanga:
– Det är synd att det händer. Samma sak hände i mitt hemland Mexiko, och allt blev sämre. Mångfalden och utbudet minskade.

Fler avsnitt
Fler videos