RSF: Kompromissen om Daphnelagen ”ett underkännande av svensk Europapolitik”

– Svenska politiker verkar tro att förtalsstämningar i syfte att tysta journalister inte förekommer i Sverige. Det gör det, till exempel i Realtidsmålet, och problemet kommer att växa på samma sätt som det gjort i resten av Europa. Det här är ett underkännande av svensk Europapolitik, säger Erik Halkjaer, ordförande i svenska Reportrar utan gränser (RSF).

För ett år sedan såg allt bra ut; förslaget till ett nytt EU-direktiv som ska hindra makthavare att starta obefogade rättegångsprocesser mot journalister i syfte att tysta dem (så kallade SLAPPs) var lovande.

Antalet grundlösa förtalsstämningar hade vuxit snabbt i takt med att den högerpopulistiska mediefientliga retoriken vunnit mark i Europa – från 68 stämningar under 2010-2015 till över 500 stämningar under de efterföljande sex åren 2016-2021, enligt en utredning av samarbetsorganisationen Care (Coalition against SLAPPs in Europe). Europaparlamentet krävde kraftigt stärkt skydd för journalister och utkastet till nytt direktiv såg onekligen ut att kunna leverera det.

Annons

Sen kom Sverige och saboterade allt. Åtminstone är det vad organisationer som Europacentret för press- och mediefrihet, Committee to Protect Journalists, Europeiska Journalistfederationen, Reportrar utan gränser, Care, Civil Rights Defenders och Article 19 hävdar. Det svenska kompromissförslaget som läckt till EU Observer är så urvattnat att det är irrelevant, anser de. Sveriges kompromissförslag kommer inte att sätta stopp för de grundlösa förtalsstämningarna.

– Realtidsfallet pågick i 2,5 år innan man nådde en förlikning där tidningen bad om ursäkt till Svante Kumlin på redaktionell plats. Det var inte en seger för den oberoende journalistiken. Varken redaktionen och reportrarna Per Agerman och Annelie Östlund har fått något stöd från regering eller riksdag. Det är dags för svenska politiker att rycka upp sig och inse vad som står på spel, säger Erik Halkjaer.

Både Per Agerman och Annelie Östlund har valt att inte jobba vidare med Realtid efter förlikningen med Kumlin.

– SLAPP är ett extremt effektivt sätt att tysta journalister. Det verkar inte svenska politiker begripa, säger Erik Halkjaer.

EUs anti-SLAPP-direktiv kallas inofficiellt för ”Daphnelagen” efter den mördade maltesiska journalisten Daphne Caruana Galizia. När hon dog 2017 hade hon 48 förtalsanmälningar mot sig. 33 av dem har dragits tillbaka och 15 pågår fortfarande, mot hennes familj. En av personerna som driver en förtalsprocess mot dödsboet är Joseph Muscat, som var Maltas premiärminister vid tiden för mordet.

– Folk är trötta på att höra mig prata om Daphne Caruana Galizia, men det är det tydligaste exemplet på hur SLAPP används i EU för att tysta journalister. Daphne fick utstå juridiska trakasserier i åratal och hennes familj tampas fortfarande med stämningarna, fast det har gått mer än fem år sedan hon mördades. Detta måste EU sätta stopp för, och vi var väldigt positiva till det förslag som lades fram för ett år sedan. Den kompromiss som Sverige har tagit fram nu är helt otillräcklig, säger Erik Halkjaer.

Varför tror du att det svenska kompromissförslaget har blivit så urvattnat?
– Det handlar troligen om att man vill få med de länder som är motståndare till direktivet, men det är ju just i de länderna direktivet behövs som mest.

Journalisten har sökt Lars Danielsson, chef för Sveriges EU-representation. Han avböjer en intervju och har lämnat en skriftlig kommentar:

”Sverige har som land välkomnat direktivförslaget. Förslaget är viktigt och kan bidra till att motverka användandet av rättsprocesser som ett medel för att tysta journalister och andra från att delta i den offentliga debatten. Med tanke på att förhandlingarna ännu inte är avslutade får vi vänta och se vad det slutliga resultatet blir”, skriver Lars Danielsson.