”Plågan är ändå stötvis”
GPs kulturjournalist Jan Andersson har bevakat Eurovision Song Contest i många år, men har nog inte varit med om något så uselt som gårdagens semifinal, och beskrev den som en ”episk rövsemi”. Här ger han sina bästa tips på hur man som recensent hanterar riktigt dåliga framträdanden.
Den första semifinalen i Eurovision Song Contest har sågats tämligen enhälligt i svenska medier. Göteborgs-Postens reporter och recensent Jan Andersson satte rubriken ”Gott om bottennapp i episk rövsemi”, som fick bra genomslag på sajten.
Hur dålig var semifinalen egentligen?
– Jag har bevakat Eurovision i ganska många år och det här var riktigt dåligt. Det märks att en del länder har börjat släppa det här – de har inte råd att arrangera tävlingen och intresset har minskat. De skickar någon glad amatör. Till och med Eurovisionfansen verkar vara rörande överens om att det inte var bra, säger Jan Andersson.
Det var en del falsksång?
– Ja, det var det. Folk frågar mig ofta om det inte är roligare att recensera något som är riktigt dåligt, än något som är bra. Men så är det inte. Det är bara halva jobbet att skriva. Den andra halvan är att titta på konserten eller framträdandet och då är det klart att man gärna vill att det ska vara bra.
Du var ganska vass i formuleringarna i artikeln?
– Läsarna förväntar sig en syrlig ton när det gäller Eurovision. Ju större avstånd desto syrligare kan man vara. Det är en annan sak om man recenserar en debutant i Göteborg, då får man vara varligare, eller kanske inte skriva alls om det är riktigt dåligt och personen är okänd.
Hur står man ut som recensent när någonting är så uselt som semifinalen var igår?
– Plågan är ändå stötvis. Varje låt varar i ett par minuter och sen får man gå ut och ta ett djupt andetag. Det jobbigaste är när det kommer fyra fem sex riktigt lökiga nummer på rad. Kaffe hjälper.
Rubriken på gp.se.
Jag måste fråga om formuleringen ”episk rövsemi” i rubriken. Varifrån kommer uttrycket?
– Ordet rövsemi har valsat runt ett tag och har använts för att beskriva något som är just riktigt uselt. Den första gången jag läste det var i en krönika av Anders Nunstedt i Expressen för typ tio år sedan, det kan ha varit han som myntade det. Jag valde att damma av uttrycket nu då det kändes som en klockren beskrivning. Sedan användes inte det ordet i den tryckta tidningen, utan bara på webben. Det är en lite annan publik som inte alltid uppskattar den sortens ord.
