Nättrend: Det senaste viktigare än sanningen?

Nätet fortsätter att driva upp nyhetstempot till hysterisk nivå. Tidsbristen har gjort att källkritiken kan bli lidande, säger medieforskaren Göran Leth. Berner-affären är ett exempel.

– Tempot har gjort att medierna har sänkt ambitionen när det gäller sanningshalten därför att vi är rädda för att inte vara först med en nyhet. Tiden har blivit en maktfaktor, det säger Visions ansvarige utgivare Peppe Engberg.

För dem som arbetar på papperstidningar finns det en viss teknisk tröghet som ger tid till eftertanke. För dem som jobbar med nättidningar är arbetssituationen helt annorlunda. Ofta är de sina egna redaktörer, och att vara först med en nyhet handlar om minuter, ibland sekunder.

Enligt Peppe Engberg har tempot höjts så till den grad att reportrar inte längre har tid att göra research innan publicering. I en krönika i Vision skriver Peppe Engberg:

”Om du tidigare gjorde research för att sedan publicera, så börjar resan numera med att du publicerar för att sedan göra researchen.”

Rebecka Lindberg, chefredaktör på Dagens Media, tycker inte att nätets snabbhet riskerar att gå ut över sakligheten. Hon ser främst fördelar.

– Reportrarna blir hungrigare av webben. Men man måste hantera det med bra publicistiska samtal på redaktionen.

Andra klassens nyheter

Resumés chefredaktör, Martin Vårdstedt, är orolig för att det håller på att utvecklas en form av andra klassens nyheter som är mest lämpade för webben, eftersom de är lite skvallrigare och inte lika noggrant underbyggda.

– Vad som publiceras på webben måste hanteras på samma sätt som vilken annan nyhet som helst. Det måste ställas samma krav på faktagranskning som om nyheten skulle ha tryckts på papper eller sänds i radio eller TV, säger Martin Vårdstedt.

Resumé hade en diskussion hur de skulle hantera ryktena om Expressens chefredaktör Joachim Berner. Men efter att Journalistförbundets ombudsman gjorde sina uttalanden i andra medier ansåg de att det var en nyhet värd att skriva om.

Medieforskaren Göran Leth vid JMK anser att rykten numera lättare kommer in i tidningar och nyhetssajter därför att journalister nöjer sig med att hänvisa: enligt den och den tidningen. De gör ingen egen research eller försöker få tag i förstahandskällor.

– Många journalister anser att det räcker med att hänvisa, att de därmed har fullgjort sin journalistiska uppgift. Men seriös journalistik måste ta på sig ansvaret att inte enbart ange källan utan också göra en bedömning av trovärdigheten i uppgifterna, säger Göran Leth, som tillsammans med Torsten Thurén skrivit boken Källkritik på Internet.

Trovärdig källa

Ofta får ett rykte en tyngd av auktoritet om det trycks i en tidning. Andra kan då hänvisa till tidningen som en trovärdig källa. Men det är inte säkert att den första tidningen gjorde egen research. Men påståendet sprids och anses snart vara sanning eftersom så många har publicerat samma uppgift.

– Det finns en risk för cynism, att vi accepterar att det blir lite fel ibland. Men det skall inte finnas några fel, säger Peppe Engberg.

Faran med att publicera inte alltför välbyggda påståenden är enligt Peppe Engberg att gränsen för vad som är sant eller falskt hamnar i en gråzon. Riktigt allvarligt blir det då en person döms i medierna utan möjlighet att bemöta rykten, skriver Peppe Engberg i sin krönika.

”Allt oftare används lögnen (…) som bevismaterial i mediernas egen domstol. (…) Liksom Kafkas Processen döms du i medierna inte för att du är förklarad skyldig utan för att du är anklagad.”

Inte bättre förr

Medieforskaren Lars Ilshammar är dock inte så säker på att det var så mycket bättre innan de elektroniska medierna fanns.

– Det är lätt att bli historielös. Titta på en kvällstidning från 50- och 60-talet och du kommer att se att mycket har blivit bättre vad det gäller källkritik och publicistiska regler, säger Lars Ilshammar, som är knuten till Högskolan i Örebro.

Han anser att det finns en tendens att skylla allt farligt och negativt på ny teknik och påstå att Internet och mejlinglistor skulle vara själva orsaken till den ryktesspridning som många anser urholkar den goda journalistiken.

– Visst förekommer det skvaller, men jag tror inte fenomenet som sådant är nytt och att man skall skylla det enbart på nätet, säger Lars Ilshammar.

Han anser att journalister måste arbeta på samma sätt som de alltid gjort: göra noggrann faktagranskning, oberoende av vilken teknik de använder. Samma uppfattning har Göran Leth:

– Det finns en bra nyhet i att genom research avslöja att rykten är grundlösa. God källkritik kan vara givande journalistik.

PÄR JANSSON

pj@sjf.se