Myten om den objektive journalisten
Den absoluta merparten av all journalistisk rapportering är vinklad eller färgad i någon form.
Kan och bör journalistiken vara neutral? Finns det objektiva journalister? Det var frågeställningarna när syndikalisterna i Stockholm i torsdags anordnade mediedebatt.
Svaret var, för att göra en enkel sammanfattning, nej och nej. Myten om den objektive journalisten mosades totalt. Hur arrangörerna än letade lyckades de inte ens hitta någon som kunde komma till dess försvar.
bryt
Det förvånar mig inte. Det har, på senare tid, blivit väldigt populärt att som mediekritiker slänga ur sig saker som ”all journalistik är vinklad” som vore det någon provocerande sanning. Själv har jag länge tagit det för självklart. Total objektivitet kräver absoluta sanningar – och sådana är det som bekant inte särskilt gott om. Sanningen är relativ, föränderlig och perspektivberoende – och därmed blir också objektiviteten, som ska återge sanningen, ett ombytligt monster, med kort bäst före-datum.
bryt
”När jag i mars såg fransmännen utklassa skottarna med 5-0 i Paris förstod jag att VM är deras än en gång”, skrev Mats Gellerfelt i det nummer av Moderna Tider som nådde min brevlåda några dagar före Frankrikes VM-premiär mot Senegal. Sanning? Åsikt? Gissning? Kalkon? Bara tiden vet.
Man kan, självklart, dra vissa gränser mellan opinionsbildande journalistik och löst krönike-tyckande å ena sidan (Gellerfelt) och rak, professionaliserad nyhetsförmedling å den andra (TT den 31 maj: Frankrike-Senegal, 0-1). Men det är svårt att hävda att vinklingar och åsikter enbart förekommer i den förra kategorin (eller, för den delen: att den opinionsbildande journalistiken inte har ett ansvar att förmedla korrekta fakta, så här post-Alcalá).
bryt
Rimligare är att konstatera att den absoluta merparten av all journalistisk rapportering är vinklad eller färgad i någon form. Den är det därför att sammansättningen av yrkeskåren ser ut på ett visst sätt, för att vi använder språket på olika sätt, för att ägarbilden av medierna ser ut som den gör och för att en viss sorts källor har starkare ställning än andra.
Men framför allt är journalistiken vinklad därför att vi som producerar journalistiken har åsikter. Som Göran Rosenberg skriver i Tankar om journalistik (Prisma): ”Åsikterna försvinner inte bara för att journalisten skriver en nyhetsartikel eller leder ett radioprogram. Den redaktionella kedjan från urval till vinkel är kantad av åsikter”.
bryt
Allt annat vore absurt. Hur skulle nyhetsurvalet ske om journalistiken var strikt objektiv? Med datorns hjälp? Baserat på statistik? Av notarius publicus?
Snarare är det så att journalistiken ofta blir bättre ju tydligare åsikterna är. Rosenberg igen: ”God journalistik kan i sista hand bara beskrivas av journalister som inser att varje skildring av verkligheten innefattar ett ställningstagande, en åsikt om man så vill. Och att idealet om den åsiktsfrie journalisten är nyhetsindustrins ideal, inte journalistikens.”
bryt
”Bra journalistik fördjupar, kompletterar och tillför bilder, åsikter och fakta. Den förmedlar något du inte redan visste. Och det kan den göra oavsett vilka föreningar journalisten tillhör eller vilka åsikter denne företräder, så länge han eller hon i första hand är en trovärdig journalist.
Att definiera det – trovärdigheten – hade för övrigt varit ett betydligt mer angeläget ämne för en debattkväll. Istället för att slå in öppna dörrar om objektivitet.
chefredaktör
bryt
P.S. PR-konsulten Westander publicitet & påverkan har på sin hemsida lagt ut en lathund om hur företag bör formulera sina pressreleaser, för maximal utdelning i medierna. I denna ges bland annat följande, något motsägelsefulla, bild av murvlars ryggrad: ”Skriv inte en reklamtext med förskönande adjektiv och utropstecken. Seriösa journalister vill inte förmedla företagsreklam och en text som inte behöver skrivas om blir lättare publicerad.” Med andra ord: de må prata högt om sin integritet, men till syvende og sidst är de framför allt lata jävlar, som är lätta att manipulera bara man vet hur man ska göra…
