”Mediestödet kan knappast vara en rättighet”

I oktober gav regeringen Mats Svegfors, tidigare chefredaktör på Svenska Dagbladet och vd på Sveriges Radio, i uppdrag att föreslå hur stödet till nyhetsmedier ska utformas efter 2023. Den 15 juni ska utredningsförslaget lämna till kulturdepartementet. Diskussionerna om hur stödet ska utformas har pågått under lång tid, och så sent som igår gav sig Sveriges Fådagarstidning in i debatten i ett inlägg i Dagens Media.

Mats Svegfors menar att alla inte kommer att bli nöjda med det förslag han till slut kommer att lämna.

– Det finns mer förväntningar på det nya stödet än vad det finns pengar. Det här handlar i viss utsträckning om att ransonera tillgångar, och det är aldrig populärt, säger Mats Svegfors till Journalisten.

Annons

Inriktningen för utredningen har varit att ersätta dagens presstöd med ett redaktionsstöd som bygger på vilka redaktionella kostnader medieföretaget har – oberoende av vilken plattform man publicerar sig på.

– Vi prövar hypotesen att det ska vara möjligt att ersätta dagens mediestöd och presstöd med ett sådant redaktionsstöd. Det skulle i sådant fall kunna vara ett stöd med en inbyggd avtrappning, så att man får mer stöd för den första journalisten och sedan mindre för den andra journalisten man anställer, så att säga.

Idag finns det ganska stora redaktioner som får så pass mycket statligt stöd att det bekostar lönerna för alla journalisterna som arbetar där. Är det rimligt?
– I vissa fall kan det vara det, när det handlar om mycket små redaktioner, till exempel en mindre kommun som är en vit fläck där man placerar en redaktionell medarbetare. Utan ett statligt stöd skulle den tjänsten försvinna, och då kan man fråga sig hur det skulle påverka den kommunala demokratin.

Kommer det att vara ett rättighetsstöd på samma sätt som dagens presstöd?
– Rent realistiskt så kan det nog knappast vara det. Ett sådant system går inte ihop med de digitala mediernas logik. Vi har sett att fler och fler digitala medier söker stöd, och om man har ett stöd som delas ut i mån av tillgång på pengar i stället för ett rättighetsstöd blir risken att det stödet blir för utspätt. Därför behöver man sätta upp någon sorts kriterier för vilka som kan vara berättigade till stödet.

Hur skulle de kriterierna se ut?
– Det återstår att utreda. Men det är klart att några gränsdragningar måste man göra, även när det gäller bedömningen av innehållet. Det här är en av de besvärliga punkterna i utredningen. Om Nordiska Motståndsrörelsen skulle omvandla sin webbplats till en mediesajt och bli berättigad till statligt stöd, då kommer systemet att med rätta kunna ifrågasättas kraftfullt. Att staten skulle tvingas ge pengar till en antisemitisk kanal, det är ju inte tänkbart.

Men det finns ju redan idag högerextrema medier som får mediestöd, skulle de kunna nekas det i framtiden?
– Var de yttre gränserna ska gå kan jag inte svara på, men det är klart att man måste sätta gränspålarna långt ut. Å ena sidan vill man inte att staten ska ägna sig åt skönsmässiga bedömningar av journalistiken, å andra sidan måste det faktiskt finnas gränser.

TU förordar nollmoms för medier, men den frågan ligger hos finansdepartementet. Hur kommer den utredningen att påverka din utredning?
– Jag har kontakt med tjänstemännen på finansdepartementet, men jag vet inte vad de kommer att komma fram till. Sen är det val i höst, och om det blir en ny regeringen kan den ha en egen syn på både nollmomsen och denna utredning. Om du inte kapar i det här citatet kan jag säga att om man är en sann byråkrat är lite besvärligt att det hålls allmänna val.

Hur långt har du kommit med utredningen?
– Fram till nu har vi framför allt hämtat in synpunkter. Vi är inte helt redo att sätta ner foten än, man kan väl säga nu är det dags att doppa stortån i vattnet och känna hur varmt det. Men vi kommer att bli klara i tid, med viss marginal. Vi måste lösa detta. EUs godkännande av statsstödet går ut 2023. Hittar vi inte en lösning upphör allt medie- och presstöd efter det.