Mediechefer vägrar ställa upp på intervjuer

Medierna i P1 twittrade i går ut en lista på mediechefer som de nekats intervjuer med bara den senaste veckan. ”Ni vet hur journalister brukar gnälla när makthavare inte ställer upp för intervju? Vår vecka hittills …” skrev Medierna på Twitter och listade flera chefer inom Bonnier News och Schibsted: Lena Mellin som är tillförordnad ansvarig utgivare på Aftonbladet när Sofia Olsson Olsén är sjukskriven, Schibsted Sveriges VD Raoul Grünthal, samt Expressens chefredaktör Thomas Mattsson.

– Vi har också sökt Expressens reporter som har varit omskriven i Aftonbladet. Han hänvisar till svaren som han tidigare gett Aftonbladet. Vi har dessutom sökt Bonnier News HR-chef, men hon hänvisar till Thomas Mattsson, säger Therese Rosenvinge, producent på Medierna i P1.

Vad tycker du om det här?
– Det är något särskilt när mediechefer inte vill ställa upp på intervjuer när deras medier är i nyhetsfokus. Att så konsekvent vägra svara på frågor i vanliga intervjusituationer är väldigt anmärkningsvärt, när man själv leder en verksamhet som dagligen bygger på att andra går med på att svara på frågor.

Annons

Mediecheferna beter sig som de personer de brukar kritisera för att de vägrar svara på frågor?
– Ja, det kan man säga. Och på Aftonbladet har det pågått ett tag. För två veckor sedan sökte vi Sofia Olsson Olsén för en kommentar om Dokumentet 2.0. Vi fick ett mejlsvar men ingen intervju. Förra veckan gjorde vi upprepade försök att få en intervju med Sofia Olsson Olsén och försökte också med Schibsteds VD Raoul Grünthal, men vi fick återigen bara ett mejlsvar. Den här veckan har vi sökt Lena Mellin och Raoul Grünthal och fått nej på frågan om att göra bandade intervjuer. Det är tredje veckan vi gör någonting om läget på Aftonbladet utan att kunna ställa frågor till någon av de som är högst ansvariga. Det är ju … speciellt.

”Speciellt” låter som ett diplomatiskt ordval … Ni har alltså rapporterat i tre veckor om vad som pågår på Aftonbladet utan att kunna få en intervju med någon chef?
– Det är förstås jättekonstigt. Bilden utåt blir ju att när det blir besvärligt då vill man inte svara. Jag tycker dessutom att det är en viktig roll vi har som mediegranskande program med allmänheten som publik, att också visa hur mediemakthavare reagerar på att bli granskade. Det är en del av vårt uppdrag.

Men ni lyckas fylla programmet i alla fall, trots att ni inte får några intervjuer?
– Det har vi inga problem med. Om man ska sammanfatta den här hösten så kan man väl säga att vi har inte haft brist på uppslag, och det har vi inte den här veckan heller. Det blir inte tyst i radion i morgon. Vi gör våra reportage som planerat och redovisar vilka vi sökt men inte fått svar från. Det är en utmaning i radio att göra reportage när man inte får bandade intervjuer med möjlighet att ställa följdfrågor.

Den kanske konstigaste förklaringen till att neka en intervju som jag noterade var ju den som Thomas Mattsson kom med, att han inte kommenterar pågående publiceringar. Vad säger du om den förklaringen?
– Vi ställde följdfrågor på Twitter om när den här pågående publiceringen slutar, och vi fick väl inget riktigt bra svar på det, säger Therese Rosenvinge.

Fredrik Lindén (bilden), kommunikationschef på Schibsted Sverige, säger till Journalisten att det har varit ont om tid de senaste veckorna.

– Vi är måna om att besvara frågor från journalister och Medierna i P1 har fått svar från Raoul Grünthal, men per mejl. Sen har jag full respekt för att det är svårt att redovisa skriftliga svar i radio, men det har varit hektiska dagar, säger Fredrik Lindén.

– Det har inte funnits tid att sitta ner för en intervju, men dagen är inte slut än, säger Fredrik Lindén.

Lena Mellin, ställföreträdande ansvarig utgivare på Aftonbladet, svarar per mejl till Journalisten.

– Jag tillträdde som tf ansvarig utgivare i måndags eftermiddag. Jag har haft väldigt mycket att göra den här veckan eftersom jag också försöker sköta mitt vanliga jobb. Medierna hamnar därmed långt ner på priolisten, skriver Lena Mellin i mejlet.

När Journalisten söker Expressens chefredaktör Thomas Mattsson för en kommentar får vi snabbt ett långt svar på 4 000 tecken per mejl, där Thomas Mattsson svarar dels på vår fråga, dels ett antal andra frågor rörande pressetiken vid publiceringar under #metoo-kampanjen. Hela mejlet redovisas här:

Varför ställer du inte upp på en intervju med Medierna?
– Nåja. Enligt vad Medierna själva uppgett är Jan Helin och jag de två personer som medverkat mest i programmet, och bara häromveckan intervjuades jag och försökte korrigera felaktigheter om Medievärlden och Expressen. Dock inte med någon större framgång, flera som hörde det inslaget i Medierna hade nämligen ändå bibringats uppfattningen att Expressen minsann försökt stoppa en granskning och senast i går fördes samma felaktighet vidare i en text i Svenska Dagbladet … Då suckar man ju en smula och kan möjligen ställa sig själv frågan om det ens är någon idé att besvara frågor när vinkel och dramaturgi är så förbestämda? skriver Thomas Mattsson i mejlet, och fortsätter:

– Jag ger dock olika intervjuer till branschmedier, studenter eller forskare varje arbetsdag och ska strax ta emot Uppsala universitet här. Dock är jag mycket principfast och pågående publiceringar, alltså där det kanske uppdateras eller tillkommer ny information eller görs ett fortsatt nyhetsarbete, kommenterar jag inte. Jag har sagt detta många gånger, bland annat i Journalisten, och jag har skrivit om detta. För bara några veckor sedan sände till och med Medierna en intervju med mig där jag på gång förklarade att jag inte kan kommentera sådant, så detta är ju ingen ny eller unik hållning.

– Det är dessutom omöjligt för mig att redovisa några publiceringsunderlag, men det är å andra sidan sällan så komplicerad materia som folk förefaller tro. Expressen har vid några tillfällen varit först med att publicera de mest kända #metoo-namnen, som TV4-programledaren och Aftonbladet-krönikören, men det var SVT som var först med radioprofilen och Sveriges Radio som var först med kulturprofilen. Jag noterar att det görs en annan historieskrivning på vissa kultursidor, men det tolkar jag mest som ett utslag av debattiver i ett försök att polarisera, skriver Thomas Mattsson.

– Tyvärr präglas etikdiskussionen nu av en radda missförstånd, till och med vissa utgivare och mediekommentatorer framställer det som att många redaktioner saknar kompasskurs och att det snarast är ett lotteri vilka som blir namngivna i media. Så är det ju inte. Jag gjorde en dragning för redaktörerna på Albert Bonniers Förlag där jag gick igenom alla medier och alla publiceringar och det finns ofta en logik som inte är så svårbegriplig som en del vill hävda. Det som gör att dessa missförstånd uppstår, tror jag, är att vi haft så många fall på så kort tid. Men min gissning är att några så kallade gränser inte flyttats permanent, de allmänna nyhetsmedierna kommer inte namnge fler personer i framtiden som ett resultat av den senaste tidens bevakning.

– Orsaken till att denna förvirring uppstår är att folk ger sig på att analysera för tidigt. Det pågår ännu utredningar, nya uppgifter presenteras och fler granskningar är på gång – att då ge sig in och börja fokusera på enskilda texter eller identifieringsbeslut leder helt fel. Det finns en tid för det, men den är inte nu. Det är som om att det saknas historiska perspektiv: i min krönika om Aftonbladet försökte jag sätta allt i ett sammanhang från 1830 till idag och den helheten förklarar faktiskt också varför det är relevant att vara konkret också höga chefer och profilerade medarbetare. Dock fördjupade jag mig inte i vad dessa personer påstås ha gjort, jag skrev faktiskt inte ett ord om det – vilket en del verkar ha missat. Jag kanske borde skrivit lite längre och mer utförligt?

– Tyvärr upprepar sig detta mönster, alltså kraven på omedelbara reaktioner, och det är ungefär samma krafter igång vid varje tillfälle. Jag har ofta sett krav på Twitter och i branschmedia om att jag ska kommentera pågående publiceringar eller recensera, för att inte säga ta avstånd, från krönikörer som Ulf Nilson, Cecilia Hagen, Marcus Birro och andra. Men man ska som utgivare inte lockas till sådant, anser jag, det gäller att stå ovan försöken att få fram recensioner av opinionsmaterial och det gäller också att inte börja prata runt om publiceringsunderlag eller pågående publiceringar, skriver Thomas Mattsson i mejlet till Journalisten.