Kongresskrönika 3: Snabbspolad yrkesetik
Andra dagens kongressförhandlingar varade i, grovt räknat, tolv timmar. Av dessa ägnades mer än tio åt vikarier och LAS. Sedan var krafterna slut, vilket drabbade debatten om yrkesetiken.
Andra dagens kongressförhandlingar varade i, grovt räknat, tolv timmar. Av dessa ägnades mer än tio åt vikarier och LAS. Sedan var krafterna slut, vilket drabbade debatten om yrkesetiken.
Nattmanglingar är sällan gynnsamma för debattkvaliteten. Därför var det med viss lättnad som kongressombuden strax före midnatt på torsdagskvällen fick beskedet att förhandlingarna kunde avbrytas för dagen.
Så gott som hela den andra dagen ägnades åt vikariernas situation: åt det systematiska missbruket av LAS och åt hur Journalistförbundet ska agera – centralt och lokalt – för att bekämpa det. En viktig och vital debatt, med många vittnesmål om vikarieeländet och ett engagemang som glödde i lokalen. Besluten var kanske inte så många, trots tio timmars vikarie- och LAS-debatt, men att vikariefrågan kommer att bli en av förbundets huvuduppgifter den kommande kongressperioden råder det inga tvivel om.
Men vikariedebattens omfattning och intensitet krävde en del tributer. Framför allt märktes en del matthet när yrkesetiken skulle debatteras. På knappt 45 minuter klubbades förbundsstyrelsens förslag om yrkesetiken igenom, efter en förvånansvärt lam debatt, där ytterst lite uppmärksamhet ägnades åt det faktum att hela den nuvarande yrkesetiska nämnden motsatte sig förslaget.
Styrelsens förslag är ett försiktigt sådant, som inte vill föreslå några ändringar i YEN, utan att det först grundligt utreds och debatteras bland medlemmarna. Gott så. Frågan är dock hur en sådan ska uppstå om inte ens kongressombuden har så mycket att säga i frågan.
Endast fem kongressombud yttrade sig i debatten om yrkesetiken. Det är knappast en signal om att frågan är högt prioriterad. Vilket den borde vara – dels i sig, dels på grund av den konflikt som finns om YENs framtid, dels på grund av att etiken i den allmänna debatten haft en så framträdande roll den senaste tiden. Granskningsnämnden för radio och TV är mer ifrågasatt än på länge, på PO-ämbetet diskuteras en utvidgning av dess arbetsuppgifter och hos allmänheten har frågan om vad journalister får göra, med och utan dold kamera, onekligen varit en av höstens hetaste frågor.
Men på kongressen knappt ett ord. Inte heller när det gäller behovet att se över de yrkesetiska reglerna.
Det var, onekligen, en besvikelse.
chefredaktör
P.S.Listan över nomineringarna till Stora journalistpriset var kul läsning. Själv gläds jag framför allt åt att Mustafa Cans berättande uppmärksammas; han är en av de mest läsvärda i den svenska journalistiken just nu. Att Svenska Dagbladets chefredaktör Lena K Samuelsson nominerades som Årets Förnyare var …intressant, för att uttrycka det diplomatiskt.
