Gå direkt till textinnehållet

Journalisterna som skriver böcker i andras namn

De kan ägna ett år åt någon annans livshistoria, som synlig eller osynlig spökskrivare – en roll på uppsving. ”En duktig spökskrivare kommer alltid att ha jobb”, säger Markus Lutteman.

Spökskrivare är en författare som anonymt skriver böcker, artiklar eller tal i någon annans namn. Begreppet används även när spöket är synligt. Journalisten har träffat två journalister och spökskrivare. Leone Milton syns aldrig på omslaget medan Markus Lutteman alltid stått med. Att Leone Milton har valt att inte ha sitt namn på omslaget är inget stort ställningstagande från hennes sida.

– Jag tycker att det är snyggare och har inte behovet att synas på det sättet. Min roll är att lyfta andra personer. Det är charmen att här är jag inte i centrum utan jag är skrivmaskinen, säger hon.

Markus Lutteman tycker att man har en stor roll som spökskrivare. Höjdhopparen Patrik Sjöbergs självbiografi blev den första bok som han spökskrev i betydelsen att skriva en ­annans berättelse i jagform. 

– Jag har alltid varit ett synligt spöke. Jag tror att David Lagercrantz och jag gjorde en ganska viktig insats. Hans Zlatanbok kom ut samma år och genom att vi fick våra namn på omslaget blev det tydligt att man har en stor roll som spökskrivare. För läsarnas skull är det bra att göra tydligt att det här är ett samarbete.  

Han har varit dagstidningsjournalist i femton år och gjort sina vikarierundor på kvällstidningarna. Under en längre resa i Sydamerika mutade han och hans fru in sig på ett fängelse för att intervjua Jonas Andersson. Det resulterade i boken El Choco. Det var ingen spökskriven bok, utan han stod som författare och skrev om Jonas i tredje person. Boken ledde så småningom till att när Patrik Sjöberg kontaktade Norstedts förlag för att i bokform berätta om något viktigt för honom som han inte hade pratat om tidigare, parade förlaget ihop dem med varandra.

Markus Lutteman har blivit tillfrågad om alla spökuppdrag. Kontakten med näringslivsprofilen Per Holknekt kom via förlaget Reporto, och polisen Hanif Azizi mejlade direkt till honom. Det kommer fortfarande en handfull förfrågningar om året. De allra flesta har läst El Choco, vilket lett till att en hel del förslag kommer från personer som sitter eller har suttit inne.

– Jag säger nästan alltid nej. Läser på vem människan är och litar på min magkänsla. Det krävs att jag blir personligt nyfiken, för den här storyn ska jag orka ha i mitt huvud i åtta månader under dygnets alla vakna timmar. Det finns ett antal historier som kommit till mig som är spännande och uppriktiga, men jag går ändå inte i gång. Då bollar jag ofta dem vidare till andra spökskrivare eller förläggare på förlag som jag känner.

En ambition för Markus Lutteman är att hitta ett enskilt människoöde som säger något större om samhället. Då får man utrymme för den journalistiska nyfikenheten.

Att skriva om kända människor lockar mindre. Därför var han inställd på att tacka nej till Patrik Sjöberg, men Norstedts lockade med att Sjöberg hade något nytt att berätta. Det visade sig vara sexuella övergrepp han utsattes för som ung. 

Leone Milton är också journalist, idag på Aller Media. Hon har spökskrivit flera böcker. Den första var om fotomodellen Roger Dupé. 

– Jag kände hans agent som letade efter någon som kunde skriva boken, så jag kom in på ett bananskal. Det var som att göra en riktigt lång intervju, grotta ner mig och uppleva hur det är att vara modell i ett år.

Leone Milton tycker om att lära känna människan på djupet och hon tror att det är därför man blir journalist, för att man verkligen är intresserad av människor. 

Leone Milton hade tidigare intervjuat entreprenören Negin Azimi och förlaget Olika ville att hon skulle skriva en bok med henne. Det blev en bok om att vara tjej och ta sig fram utan de rätta kontakterna. En annan bok handlar om dokusåpakändisen Hanna Widerstedt som arbetat som prostituerad, den sålde Leone Milton själv in till förlaget Lind & Co. Efter det har det rullat på med förfrågningar och hon behöver tacka nej ibland.

Precis som Markus Lutteman vill Leone Milton att boken säger något mer än själva personen.

– För mig är det viktigt när jag engagerar mig så mycket i en person att det blir en bok som folk läser, men också ett bra budskap och lärdom. 

Hon tar upp senaste boken med Mathilda Hofling som är ett typexempel på artiklar hon brukar skriva på Allers. Mathilda Hofling utsattes för grooming som 13-åring. I boken kan fö­räldrar läsa hur män groomar på nätet och andra flickor ­förstår att de inte är ensamma. 

– Det är sådana berättelser jag gillar att skriva. Därför blev jag journalist från början då jag själv hade mycket psykisk ohälsa som ung. 

Att skriva böcker som annars inte hade blivit skrivna är en demokratigrej tycker Leone Milton.

– Vi som arbetar i mediebranschen vet vem man ska kontakta och jag tycker att de här berättelserna också ska höras. De som tidigare känt skam får berätta sin historia och kommer in i finrummet och får upprättelse. 

Båda spökskrivarna har liknande metoder under själva skrivprocessen.

– Först träffas man för att se om man klickar. Man ska ju ändå tillbringa mycket tid ihop, och personen måste ha förtroende för mig, säger Leone Milton.

Första fasen inleds med att träffas mycket och gärna hemma hos den man skriver med. Intervjuar, bandar, transkriberar och lägger mycket tid på att få in material. Att klippa och klistra för att bygga upp berättelsen är nödvändigt, enligt Milton.

– Som spökskrivare får man kanske välja bort saker och kanske inte börja med barndomen. 

Den första fasen brukar ta några veckor för Leone Milton och hela projektet ett år. 

– Det varierar förstås och det beror på hur mycket tid du får med intervjupersonen. Tipset är att få så mycket tid som möjligt för det dyker upp frågor som kan ta tid. Stämma av små detaljer, som var det verkligen en röd bil? När jag skriver om känsliga saker som våldtäkter ska det vara bra beskrivet och kännas okej, även om det är jättejobbigt.

Första fasen för Markus Lutteman består också av intervjuer och att försöka dra de stora tidslinjerna och vad personen själv ser som milstolpar. Det kan vara något som han senare inte tycker är viktigt att ha med. 

– När mådde du som bäst? När mådde du som sämst? Det är ett sätt för mig att hitta olika dramaturgiska ingångar i historien. 

Han bokar in minst en heldag i veckan under de första två månaderna, bandar och transkriberar varje intervju. Det är "extremt tidsödande" men det leder till att han kommer in i hur personen uttrycker sig och kan hitta återkommande ord och fraser som blir användbara. Måste skapa illusionen att det är exempelvis Patrik som pratar direkt till läsaren, förklarar han. 

– Jag säger till alla att om de hittar ord eller fraser de aldrig skulle säga, skriv om det som du vill ha det. Det är ändå de som ska vara förmedlare, det ska kännas så genuint som möjligt.

Det tar cirka åtta månader för honom att skriva en bok, Patriks Sjöbergs bok gick snabbare med ett första utkast på fyra månader.

– Både Patrik och Jonas Andersson hade ett sätt att återge sina minnen som gjorde det lätt för mig för att berätta i enskilda scener.

Den vanligaste genren när man spökskriver är biografier, men det är stor skillnad mellan en biografi och en självbiografi, påpekar Markus Lutteman.

– I en biografi har man som läsare rätt att förutsätta att allt är sant och faktakollat. Medan en självbiografi är lika mycket en människas minnesbilder av sitt liv, och människor minns fel. 

Det har Markus Lutteman erfarenhet av. 

– Ibland tvivlar jag på om minnesbilden av en viss händelse verkligen stämmer, då går journalisten i mig in och försöker styrka det med andra källor. Ofta visar det sig vara sant. Jag faktakollar, men vissa minnen får vara oemotsagda.

Hur ofta medförfattaren och huvudpersonen träffar förläggaren och redaktören varierar från projekt till projekt. Men de ses framför allt i början och i slutet.

– Jag är nästan alltid med när personen som jag skriver om träffar förlaget, men anpassar mig mycket till förläggaren och huvudpersonens önskemål. Det är lite min roll som spöke, säger Leone Milton.

Vissa spökskrivare vill inte visa ett första utkast förrän boken nästan är klar, medan Markus Lutteman och Leone Milton skickar löpande för att de inblandade inte ska behöva gå och vänta utan vara en del av processen. När boken är klar lägger förlagen upp lanseringen lite olika. I Patriks Sjöbergs fall blev det en hel mediedag eftersom boken innehöll en nyhet.

– Då satt jag med och det är klart att 99,9 procent av frågorna ställdes till Patrik. Men det är viktigt att jag finns med i rummet för den där boken skrevs inte av sig själv.

Leone Milton tycker att det är viktigt att finnas med i hela processen, även boklanseringen. Personen kanske inte är van vid att bli intervjuad. 

– Även om förlaget gör mycket så har du kommit så nära personen att det kan vara skönt att vara med som stöd inför intervjuer.

Båda ser stora skillnader mellan att vara medförfattare till en självbiografi och skriva andra böcker.

– När jag spökskriver har jag en kund och jag ska göra den personen nöjd för det här är en av det viktigaste händelserna i hens liv. Det ska känna att det här är deras röst. När jag skriver en artikel eller något annat är det ju jag och ingen annan som bestämmer dramaturgin, säger Leone Milton.

Att spökskriva innebär också att ta hänsyn till människor som inte bett om att få sina liv skildrade i bokform, menar Markus Lutteman.

– I boken om Patrik Sjöberg handlade det om att vi begick ett karaktärsmord på en död man, tog hänsyn till Patriks mamma, andra atleter som haft samma tränare och som troligen skulle komma att bli uppringda av journalister utan att ha bett om det. 

Leone Milton rekommenderar andra journalister att börja spökskriva. 

– Det är fint att komma väldigt nära en person, hjälpa någon och vara med i en viktig stund i en människas liv. Fördelen med att vara journalist är att förlagen vet att du kan skriva och hålla deadlines.

Markus Lutteman säger att det verkar vara ont om bra spökskrivare. När han tackar nej eller vill skicka vidare till förläggare har de svårt att få tag på några. 

– Blir man en duktig spökskrivare kommer man alltid att ha jobb.

MARKUS LUTTEMAN

Böcker som spökskrivare
Det du inte såg av Patrik Sjöberg och Markus Lutteman, Norstedts 2011.
Per Holknekt 1960–2014 av Per Holknekt och Markus Lutteman, Norstedts 2014.
Förortssnuten av Hanif Azizi och Markus Lutteman, Albert Bonniers Förlag 2021.

LEONE MILTON

Böcker som spökskrivare
Förfalskad konst av Peter Lloyd, Lind & Co 2022.
Berättar du så dödar jag dig av Mathilda Hofling, Lind & Co 2022. 
Maskinen av Anis Don Demina, Bokförlaget Forum 2022.
Till mina torskar: mitt liv på Berlins sexklubbar av Hanna Widerstedt, Lind & Co 2021.
Kämpa smart & dröm stort av Negin Azimi, Olika 2021.
Den motvilliga modellen av Roger Dupé, Norstedts 2019.

Spökskrivarnas bästa tips

  • Välj en person och en historia du går i gång på. Ni ska tillbringa många timmar tillsammans.
  • Ge projektet tid. Det tar tid att komma nära en person.
  • Träffas ofta i början gärna hemma hos personen. En gång/vecka första två månaderna.
  • Pressa inte vid känsliga ämnen. Tar det stopp, återkom om en vecka.
  • Få personen bekväm att bjuda på skam och det som inte är smickrande.
  • Banda alla intervjuer, det hjälper att hitta rätt ton.
  • Stäm av texten löpande med personen. 
  • Faktakolla, men allt behöver inte vara verifierat.  
  • Använd detaljer för att stärka scener.   
  • Var ett stöd vid boklanseringen.

Nya böcker spökskrivna med journalister

  • Sorry, allt gick åt helvete av Fredrik Söderholm och journalisten Sofia Edgren, HarperCollins Nordic, hösten 2023.
  • Mannen Myten Minglet  av Micael Bindefeld och Femina-journalisten Malin Roos, Albert Bonniers Förlag 2023.
  • Rädd för sanningen av Janne Josefsson och journalisten Mats Lerneby, Mondial 2022.
  • Innan jag glömmer av Nina Gunke och journalisten Helene Arkhem, The Book Affair 2022.
Fler avsnitt
Fler videos