Gå direkt till textinnehållet

Högskolelinjerna och verkligheten Lära för livet?

En ifrågasättande akademisk disciplin eller en hantverksskola för nyhetsfabrikerna?Journalisten har tittat närmare på dagens journalistutbildning på högskolenivå. Och låtit 1995 års elever från Mitthögskolan i Sundsvall jämföra verklighetens journalistik med den de fick lära sig. Texter Helle Kierkegaard och Staffan Wolters

En ifrågasättande akademisk disciplin eller en hantverksskola för nyhetsfabrikerna?

Journalisten har tittat närmare på dagens journalistutbildning på högskolenivå.

Och låtit 1995 års elever från Mitthögskolan i Sundsvall jämföra verklighetens journalistik med den de fick lära sig.

Texter Helle Kierkegaard och Staffan Wolters

Jonas Kanje var yngst i klassen. Det brukar han vara eftersom han hoppat över en klass i grundskolan, säger han.

Nu sitter han som biträdande nattchef på Barometern-OT i Kalmar.

Han kom direkt från gymnasiets samhällsvetenskapliga linje till Mitthögskolan. Och var en sådan där, som han säger, föraktad fem-komma-nolla.

Han gjorde sin praktik på Barometern och efter Mitthögskolan var det tänkt att han skulle göra lumpen på Värnplikts-Nytt. Men det blev strul med placeringen, han behövde plötsligt inte göra värnplikt, och i april -95 stod han utan jobb. Något sommarvikariat hade han inte sökt, därför ringde han i panik till Barometern dit han fick komma tillbaka.

Och där har han varit sedan dess. Han har en tjänst som reporter men är just nu vikarierande biträdande nattchef.

Fick du ut vad du ville av utbildningen?

– Nja, jag hade precis fyllt 18 och visste inte så mycket när jag började. Men jag fick väldigt snabbt klart för mig att skolan gav en ganska realistisk bild av hur de flesta journalister jobbar. Ingen glamour, utan snarare att vi skrev för dem som stod bakom oss i Konsumkön.

– Utbildningen var väldigt tidningsorienterad. Jag tror att de flesta nog blev hyggliga redigerare med tyngdpunkten på lokaljournalistik efter skolan. Radioutbildningen var sådär och TV-utbildningen rena skämtet.

– Det jag saknade var journalistikens kändisar, det bor ju inte så många i Sundsvall. Ibland kom det någon från Dagbladet och Sundsvalls Tidning och hade synpunkter på våra övningar. Annars hade flera av våra kursledare bristande journalistiska erfarenheter. Men i stort är jag nöjd, det var en bra grundläggande utbildning.

Jonas Kanje sökte till alla tre journalisthögskolorna. Han tog den han först kom in på och det råkade bli Mitthögskolan i Sundsvall.

Han är född 1974 och uppvuxen i Södra Sandby utanför Lund.

Nathalie Besér pluggade konsthistoria i Frankrike omedelbart efter gymnasiet. Efter ett år vid Medelhavet bytte hon Montpellier mot Sundsvall. Under tiden på Mitthögskolan var hon under ett halvår i Haag och läste på EU-högskolan.

När hon slutat i Sundsvall jobbade hon som programledare på Classic Radio och Classic FM i Stockholm, båda kanalerna i dag tyvärr döda, säger hon. Där fick hon lära sig något så nyttigt som att självköra. Hon har sedan dess ägnat sig åt frilanseri, åt Radio Stockholm, Studio Ett och olika P1-produktioner. Parallellt har hon också läst 60 poäng i statskunskap.

Just nu har hon precis kommit hem från en dramatisk reportageresa i Västsahara för Studio Ett i P1.

Fick du ut vad ville av utbildningen?

– Nej, inte riktigt. Skolan var oerhört inriktad på press och skrivande journalistik. Jag skulle önska mer radio, vi hade kanske bara två veckors undervisning. Nu efteråt har jag träffat folk som gått journalistlinjen på folkhögskolorna och de har oerhört mycket mer specialiserade kunskaper i rena hantverket. En del lärare på Mitthögskolan saknade kompetens, till exempel en lärare som pratade om EU var en fullständig katastrof. Jag är glad att jag har läst statskunskap och specialiserat mig. Annars skulle jag nog känna mig ganska beige i yrket.

Nathalie Besèr sökte till alla tre journalisthögskolorna. Hon var reserv till Stockholm, men valde den hon först fick positivt besked från. Det blev Sundsvall.

Hon är född 1972 och uppvuxen i Tyresö.

Mats Jonsson började på Mitthögskolan direkt efter gymnasiet. Han sökte bara dit för det var där han ville gå.

I dag är han sedan några år tillbaka redaktör för serietidningarna Larson och Ernie på Atlantic förlag i Stockholm.

Han har själv tecknat serier i många år och är därför som klippt och skuren för jobbet. Som redaktör väljer han ut serier, redigerar materialet, ansvarar för översättning, skriver ledare och håller koll på budgeten bland mycket annat. Han frilansar även som redaktör för Galago.

Fick du ut vad du ville av utbildningen?

– Ja det fick jag. Den del av linjen som var praktisk inriktad var bra. De akademiska inslagen som statskunskap, ekonomi och juridik, var inte så genomtänkta och där var inte heller undervisningen särskilt bra. Kanske berodde det på att utbildningen var ny på skolan.

Mats Jonsson är född 1973 och uppvuxen i Kramfors.

Lotta Edman var lite äldre än sina klasskamrater och hade jobbat både på kontor och restaurang och inom sjukvården innan hon sökte in till Mitthögskolan.

I dag är hon fast anställd på Länstidningen i Östersund och dessförinnan hade hon fast jobb på Hälsinge-Kuriren i Söderhamn. Hon flyttade för att pojkvännen jobbade i Östersund.

Hon jobbar som allmänreporter och har även hand om landstingsbevakningen.

Fick du ut vad du ville av utbildningen?

– Den var kanon och jag trivdes jättebra. Första terminen var kanske lite för akademisk och det märktes att utbildningen var under utveckling och inte riktigt färdig. Men eftersom lärarna och de ansvariga lyssnade på synpunkter så blev det bara bättre och bättre. Språkläraren Eva Mårtensson var bara guld. Vi fick dessutom igenom att få hennes undervisning utspridd under alla tre åren.

– Till det sämre hörde etermedieutbildningarna. Radion var väl hyfsad, medan TV-utbildningen var obefintlig. Dessutom känner jag i dag att jag missade mycket i redigeringsutbildningen. Det kan ha berott på mig själv, jag var inte intresserad då, men nu känner jag att det fattas en viktig bit.

Lotta Edman är född 1965 och uppvuxen i Upplands Väsby.

Sofie Andersson passade på att resa när hon gått ut gymnasiet. Hon gick först och läste turism på en folkhögskola sedan jobbade hon under flera säsonger som guide på bussar med resmål runt om i Europa. Hon har pluggat spanska i Spanien och rest runt i Asien. Hon har jobbat på sjukhem, på restaurang och som försäljare av rengöringsmedel.

Nu är hon fast anställd på Radio Västmanland i Västerås. Där började hon som praktikant när hon gick på Mitthögskolan. Nu är hon nyutnämnd kanalproducent, tidigare har hon varit reporter och läst nyheter på morgonarna. Det blev ett visst liv på lyssnarna när de fick höra skånska till frukosten, berättar hon.

Fick du ut vad du ville av utbildningen?

– Det var en svår fråga. Det jag minns allra mest var de fyra veckor vi hade radioutbildning. Vi hade en inspirerande lärare som hette Ulf Rönnheden som verkligen väckte lusten i mig för radio. Eva Mårtensson, som undervisade i språk och skrivande, minns jag också för hennes ständiga jakt på grammatiska fel och för att hon var en så engagerad språkvårdare. Hon fick upp mitt intresse för språket.

– Jag gillade delar av utbildningen, andra gillade jag inte alls. Vissa teoretiska ämnen var helt onödiga och inte alls anpassade till journalistiken.

Sofie Andersson sökte i första hand till Mitthögskolan i Sundsvall. Hon ville till en mindre ort och hade aldrig tidigare varit så långt norrut, säger hon. Hon ville inte försvinna i en storstad som Stockholm eller Göteborg.

Hon är född 1969 och uppvuxen i Malmö.

Jonas Lindblad hade ströjobbat på ett tjugotal arbetsplatser, bland annat som arkivarieassistent, och pluggat en del innan han sökte till Mitthögskolan. Egentligen ville han bli lärare men kom inte in på Lärarhögskolan.

Det blev journalistlinjen istället och Sundsvall var ett självklart val. Han ville bort från stan, säger han och menar Stockholm.

I dag jobbar han sedan flera år tillbaka som redigerare på Avisa centralredaktion i Stockholm.

Fick du ut vad du ville av utbildningen?

– För att svara på det måste jag ha något att jämföra med. Men jag har intrycket att Sundsvall var bra på praktik men sämre på teori. Ibland kunde jag känna att jag ville ha mer teori. Redigeringsutbildningen verkade överlägsen, vi lärde oss Quarken medan de som pluggade i Stockholm fortfarande satt och ritade på papper.

Jonas Lindblad är född 1968 och uppvuxen i Stockholm.

Mia Dahlgren var bara 19 år när hon kom in på Mitthögskolan. Han hade gått tvåårigt gymnasium och därefter pluggat in svenskan. Hon hade också jobbat ett år inom vården.

Efter skolan frilansade hon ett kort tag sedan fick hon fast jobb på Västerbottens Folkblads redaktion i Lycksele. Där stannade hon i två år men sa upp sig och flyttades i våras tillsammans med pojkvännen som också är journalist till Hallstahammar utanför Västerås. Sedan ströjobbade hon på Arboga Tidning och VLT. I somras var hon vikarie på Expressen i Stockholm.

Just nu är hon tillbaka på sin gamla arbetsplats i Lycksele. Hon har ryckt in där under oktober.

Fick du ut vad du ville av utbildningen?

– Nej faktiskt inte. Det var organisatoriska problem och mycket strul. Skolan var ju ganska ny. Jag tycket att det lades ner alldeles för mycket tid på redigering. Jag har noll intresse för det och tycker att man borde ha kunnat välja eller välja bort det. Jag ville främst ha hjälp med skrivandet. Sen ville jag ha mer radioutbildning. Överhuvudtaget saknade jag de praktiska övningarna och tips om hur fältarbetet som journalist fungerar. Hur frågar man? Hur får man svar på frågor? Hur hittar man information? Finns det bakvägar? Skolan har ju en ganska bred utbildning med statskunskap, ekonomi, juridik och metodik. Något av det kunde man banta och satsa mer på det praktiska.

Mia Dahlgren hade sökt JMK i första hand. Där var hon första reserv men när hon fick beskedet att hon kommit in hade hon redan fixat lägenhet i Sundsvall och valde därför att börja på Mitthögskolan.

Hon är född 1973 och uppvuxen i Lycksele.

Erika Strehlenert hoppade över en klass i grundskolan och hade ett år tillgodo när hon gick ut gymnasiet. Hon hann med en hel del innan hon bestämde sig för att satsa på journalistiken. Hon läste på ekonomlinjen och hon läste konst- och filmvetenskap. Dessutom jobbade hon som vårdbiträde och på bank.

Hon beskriver sig själv som en lite velig person med beslutsångest. Egentligen sökte hon i första hand till arkitektlinjen, men där kom hon inte in. Journalistlinjen i Sundsvall var hennes andra val.

I dag tycker hon att journalistyrket passar henne och hennes velighet bra, det är omväxlande och allmänbildande. Hon är fast anställd på SVT i Norrköping och Östnytt där hon har jobbat sedan hon gick ut skolan.

Fick du ut vad du ville av utbildningen?

– Ja, jag är äckligt positiv. Den var bra och matnyttig och skilde sig stort från andra akademiska kurser. Vi hade kul och alla var på hugget. Dåvarande studierektorn Pelle Sundberg var en eldsjäl och engagerande både lärare och elever, vi fick en fin sammanhållning. Eva Mårtensson som höll i språkundervisningen var otroligt bra och jag tänker på henne och vad hon lärde mig nästan varje dag.

– Visst fanns det barnsjukdomar och delar av undervisningen som var dålig. Sämst var TV-utbildningen, den var usel. Jag valde därför att praktisera på TV, jag kom till TV4 Nyheterna i Stockholm, för att lära mig mediet.

Erika Strehlenert är född 1970 och uppvuxen i Saltsjöbaden, Nacka.

Fler avsnitt
Fler videos