Hippaste magasinen snålast mot frilansar
Hippa modetidningen Bibel ökar utgivningen från fem till åtta nummer per år. Samtidigt sänker tidningen frilansarvodena som beräknas på liknande vis som för forna tiders rad-skrivare.
Hippa modetidningen Bibel ökar utgivningen från fem till åtta nummer per år. Samtidigt sänker tidningen frilansarvodena som beräknas på liknande vis som för forna tiders rad-skrivare.
Tidningarna Pop och Bibel ägs av förlaget Bonnier Stockholm. Inför 1999 meddelade förlaget sina frilansar att det överskridit budget och därför tvingades sänka frilansarvodena.
En artikel på 20 000 tecken som tidigare betalats med 4 000 kronor arvoderas i år med 3 700. Ersättningen faller med antalet tecken.
Är inte det här en trubbig metod för att beräkna arvoden?
– Det är bara ett ungefärligt mått, ett besked vi ger när vi kommunicerar med frilansar, säger förlagschefen Pietro Maglio. I praktiken sätts arvodena ofta efter överenskommelse och i förhållande till hur artiklarna görs ut.
Men, slår Maglio fast, en recension som arvoderas med 200 kronor ska vara på 600 tecken oavsett om skribenten tar 25 minuter eller 400 dagar på sig.
Han förklarar att många av skribenterna i Pop och Bibel är amatörfrilansar, det vill säga de har andra yrken.
– De som jobbar med smink kan smink bäst och skriver bäst om det.
Skulle någon kunna försörja sig på att bara frilansa för er?
– Det vore dumt att försöka.
Kontrasten mellan tidningarnas påkostade framtoning och de låga arvodena är slående…
– Det finns olika skolor. Andra tidningar ser pissiga ut och är oerhört dåliga men betalar journalister bra. Vi jobbar inte så.
Enligt Pietro Maglio ligger lönenivån för de bäst betalda på Pops och Bibels redaktioner på runt 20 000 kronor i månaden.
Ni har resursstarka Bonniers i ryggen…
– Det gör att vi kan bjuda på färg, bra bilder och layout. Vi satsar på kvalitet och är generösa mot läsarna och produkten.
Samtidigt som ni sänker arvodena går ni upp i utgivningstakt…
– Det möjliggörs av att vi är många med låga löner. Bibel mår bra av att komma ut oftare så att vår röst och närvaro i debatten märks.
Bibel trycks i 40 000 exemplar av vilka knappt hälften brukar bli sålda. Pop är ungefär lika stor, omkring 17 000 – 18 000 ex.
– Pop startades utifrån samma principer som Bibel, säger Pietro Maglio. Vi ville bränna pengarna på kvalitet. Bara så kunde Pop försvara sin plats. Hade vi gjort den på dasspapper men med välbetalda journalister hade vi till slut inte kunnat betala några löner alls.
Rockskribenten Jan Gradvall skriver ibland i Pop, som han ser som en kulturtidning.
– Den här sortens populärkulturtidningar betalar sämst. Nästan ingen debiterar efter SJFs rekommendationer.
Gradvalls erfarenhet är att de som projekterar nya tidningar inte räknar med det skrivna ordet. De tar in offerter från tryckerier och budgeterar för lokaler. Men när skribenter vill få betalt ser entreprenörerna det som en oförutsedd utgift.
Han betonar att andra Bonnierägda tidningar som Veckorevyn och Damernas Värld betalar bättre.
Det gör också Bonnierägda Månadsjournalen. Chefredaktören Eva Birman, som själv varit frilans, betalar efter den insats, tid och research som ligger bakom ett jobb.
Normalt arvode för en stor intervju i Månadsjournalen kan vara omkring 6 000 kronor, exklusive sociala avgifter.
Jan Gradvall understryker att det inte bara Bonniers tidningar i den här ungdomligt hippa nischen som betalar uselt. Detsamma gäller för Svenska Dagbladets Citybilaga och Aftonbladets Puls.
– Yngre journalister är nästan aldrig fackligt anslutna och de får svårt att var för sig hävda sig när stora medieföretag betalar låga arvoden. Det är oroväckande.
Jonas Bonnier, VD för Bonniers Specialtidningsförlag och ordförande i Bonnier Stockholms styrelse, berättar att varje tidning inom koncernen avgör frilansarvodenas storlek.
– Det vore genant om vi centralt styrde hur våra tidningar ska skötas. Det finns olika sätt att göra det på och så måste det få vara för mångfaldens skull.
– Jag är osentimental. Det som intresserar mig är det totala resultatet. Går tidningarna inte ihop i längden läggs de ner.
Jonas Bonnier går inte med på att Pop och Bibel skulle slå mynt av unga skribenters uttrycksbehov och vilja att bli sedda. Han jämför med författares villkor. Få kan göra sig stora förtjänster på att skriva romaner.
– Lik förbannat skrivs det romaner, konstaterar han.
