”Det är viktigt att
bryta det skämmiga”

11 maj, 2018

FOTO: Alexandra Ellis Samtal med En decembermorgon för två och ett halvt år sedan slog Erica Dahlgren, 41, i botten. På hallmattan i sin mammas lägenhet låg hon och ropade efter sin mamma som var ute och handlade. Då insåg hon att något var fel. Men hon visste inte vad det var.

Erica Dahlgren jobbade som arbetsledare och programledare på Sveriges Radio P4 Västerbotten när hon blev sjukskriven för utmattning. En på många sätt omöjlig jobbsituation och en omorganisation ledde fram till hennes krasch. Varken migrän, hjärtklappning, andnöd och overklighetskänslor hade fått henne att dra i bromsen.

Nu har hon tillsammans med den kända bloggaren Clara Lidström skrivit boken Hjälp jag är utmattad.

– Jag vill att den ska vara något att hålla i handen för människor som drabbats eller riskerar att drabbas av utmattning, men även för närstående som har någon i sin omgivning med utmattningssymtom.

I dag mår hon bättre. Hon har sagt upp sig från sitt jobb på Sveriges Radio. Hon gör En Underbar Pod ihop med Clara Lidström och tillsammans åker de även runt och föreläser om utmattning. I höst ska de ha ett seminarium på bokmässan. De två var vänner sedan tidigare, men hade under den mest hektiska tiden inte hörts av på ett år. Under sjukskrivningen fick de kontakt igen.

– När vi öppet sa till varandra att vi var utmattade föddes tanken på att vi kanske kunde läka varandra. Podden skulle vara för lust och lek.

Efter ett tag började de tala om sin utmattning i podden och fick stor respons från lyssnarna. Nu samlar de in andras berättelser på Instagram under hashtaggen #hjälpjagärutmattad.

– Det är viktigt att bryta det skämmiga med att vara utmattad. Att prata om det öppet på arbetsplatserna. Jag kan förstå att vissa inte vill det, det är ju inget som man vill skriva i sitt CV direkt, men det blir också enklare för människor runt omkring om man berättar.

Många journalister har en arbetssituation där man riskerar att drabbas av utmattning.

– Alla som har jobb där det ska fattas många beslut, där man inte alltid kan påverka arbetssituationen och där etiska överväganden ska göras snabbt. Vårdpersonal och lärare ligger förmodligen mest i riskzonen.

När Erica Dahlgren drabbades hade hon bytt roll på sin arbetsplats. Från att ha jobbat med innehåll och producerat nyheter till morgonblocket i sändningen blev hon arbetsledare. Arbetet kom att handla mycket om relationer mellan människor, att få folk som inte arbetat tillsammans tidigare att fungera ihop. Många stod ofta på kö och ville prata med henne om frågor som skulle lösas snabbt. När hon tog på sig kläderna för att gå hem blev det signalen till redaktionen att de fick skynda sig att ställa en sista fråga.

– Jag kan sörja mitt gamla jag. Jag gillade att ha många bollar i luften, att jobba i ett flow. Ibland kan jag ta på mig krävande uppgifter nu också för att jag tycker det är kul, men återhämtningen tar mycket längre tid.

Vad kan man göra för att undvika att bli utmattad?
– Man ska ta sig själv på större allvar. Känner du dig stressad så prata om det. Ignorera inte varningstecknen.

Att skriva boken har varit nyttigt, tycker hon.

- Det är så mycket skuld och skam förknippat med utmattning. Man känner skuld för att inte vara duktig. Jag tyckte att det var väldigt jobbigt att skriva kapitlet om utmattningshat, som vi kallar det. Att man inte tål vissa människor längre, de som jag förknippade med insjuknandet. Men en psykolog sa till mig att ilska ger energi. Jag behöver inte bli av med de känslorna.

Kommentarer

Det finns 1 kommentar på sidan.


Kommentera
Kommentarer på Journalisten är till för yrkesdebatt och är förhandsmodererade. Det innebär att de inte kommer att publiceras direkt. Kommentarer som innehåller hat, hot eller personpåhopp kommer inte att publiceras. Journalistens ansvariga utgivare ansvarar även för kommentarsfältet.
Inlagt av Gun-Inger Arvidsson lör, 2018-05-12 18:34
Jag borde också ha skrivit om min hemska depression som börja med att jag föll 1999 ihop på skrivbordet på tingsrätten bland de bouppteckningar som jag just då höll på att handlägga. Det tog många år innan jag kom tillbaka. Jag blir aldrig så frisk som jag var innan detta hände men är tacksam jag lever och nu vet att sätta gränser. Tänk att nu är det 2018 och många människor har inte lärt sig att det är en svår sjukdom som inte syns då vi inte kan som med armbrott bli gipsade. Jag vet hur folk kan reagera och kommer aldrig glömma grannarnas reaktioner.
Samtal med

Senaste numret

Prenumerera

Nyhetsbrev

Prenumerera på nyhetsbrevet

Säg upp din prenumeration här

Hatad

Ansvarig utgivare: Helena Giertta. Allt material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt. Citera gärna, men ange källan. Information om cookies