Gå direkt till textinnehållet

Bohusläningen vidtar säkerhetsåtgärder efter hot

Under 2020 polisanmäldes fem hot riktade mot journalister på Bohusläningen. ”Hatet har blivit normaliserat”, säger chefredaktören Gunilla Håkansson.

Gunilla Håkansson tillträdde som chefredaktör på Bohusläningen och Strömstads Tidning i december 2019. Under 2020 har tidningen eller enskilda medarbetare gjort fem polisanmälningar om hot kopplat till publicerade artiklar. På Bohusläningens redaktion jobbar 25 journalister och på Strömstads Tidning fem.

– Jag jobbade i 20 år på Allas varav de sista 13 som chefredaktör innan jag kom hit, och jag tror aldrig att jag gjorde en polisanmälan på grund av en läsarkontakt. Men 90 procent av Allas läsare var kvinnor. De som hotar är män, säger Gunilla Håkansson.

Förundersökningarna är nedlagda i fyra av de fem fallen. En av de nedlagda undersökningarna rör ett hot mot en reporter från en känd nazist och medlem i NMR, som Bohusläningen granskade förra året.

– Jag vet inte varför den förundersökningen lades ned. Kanske bedömde polisen att hotet inte var tillräckligt konkret. Jag tyckte att det var konkret, det gick inte att missförstå avsikten.

I lördags skrev hon en ledarkrönika i Bohusläningen om hoten och berättade att tidningen tvingats sätta in flera säkerhetsåtgärder och ändrat rutiner för att skydda reportrar – i samarbete med polisen. ”Visst är det sjukt att helt vanliga lokalreportrar ska behöva gå runt med personlarm och titta sig över axeln hela tiden?” skrev hon.

– Vi tar hoten på allvar och polisanmäler förstås, men vi får också en stor mängd hat som vi inte anmäler eftersom de inte är tillräckligt konkreta, men likväl kan upplevas som hotfulla, säger Gunilla Håkansson.

Vilka är det som hotar och hatar?
– Män. Det som triggar hatet är miljöfrågor, invandring, Sverigedemokraterna, Trump, och förstås vår granskning av NMR. En bubblare är vaccination, det har kommit något mejl kopplat till antivaccinrörelsen.

När du säger miljöfrågor, menar du klimatförändringarna?
– Ja, men det är inte bara Greta som triggar, utan allt som handlar om miljöfrågor. Man får hatmejl när man skriver om torskhotell.

Vet du om det är ett fåtal personer som står bakom hatet?
– Det är en växande grupp skulle jag säga. Hatet har blivit normaliserat och den utvecklingen har ju pågått länge, inte minst i sociala medier där tonläget är otroligt högt ibland.

Hur hanterar ni det på redaktionen?
– Hoten tar vi förstås på allvar och polisanmäler. När det gäller hatet så är ju ofta nivån väldigt låg – det är skolgårdsnivå, det är infantilt. Då händer det att vi gemensamt flinar åt vissa formuleringar.

Har du någon favorit bland förolämpningarna som du fått?
– Jag blev kallad ”journalisttjockis”, det är nog favoriten. Jag tycker den träffade 50 procent rätt. En kollega blev kallad för ”galen stråltant”. Oklart vad som menas med det, hon skrev i detta fall om eventuella framtida havshöjningar. Det är väl bra för ens egen skull om man kan skratta åt det här ibland, men problemet är att det finns väldigt mycket hat och hot som inte går att skratta bort. Radikaliseringen och det höga tonläget i sociala medier är ett arbetsmiljöproblem för oss.

Hur får man bukt med det?
– Jag är rätt så dysterkvist när det gäller utvecklingen. Jag har svårt att se att tonläget kommer att bli bättre. Jag vet att skolor satsar på att utbilda om källkritik, och det tror jag är bra.

Fler avsnitt
Fler videos