Gå direkt till textinnehållet
Bild på författaren
Helena Giertta
Chefredaktör

Gott hopp om Mittmedia

En affär av Mittmedias magnitud måste förstås vara hemlig. Allt annat vore märkligt. Men när det börjar läcka uppgifter åt än det ena än det andra hållet, måste företagsledningen agera efter det nya läget.

De anställda, kunderna och leverantörerna ställer relevanta frågor om vad som är på gång.

Här har Mittmedia brustit. Informationen har varit felriktad och inga officiella kommentarer har för övrigt lämnats.

Nu när affären är klar och Bonnier blir ny ägare finns det flera saker att hoppas på. Först att koncernen blir mer professionell. Min kritik mot Mittmedia-koncernen har framförallt handlat om det bristande ekonomiska sinnelaget, med den huvudstupa dikeskörningen när de skrämde bort de lojala läsarna för att kanske få något annat digitalt. Ansatsen till en ny inriktning med vd Per Bowallius kom alldeles försent.

I dag beräknas koncernen vara värd nästan ingenting i pengar. Det lilla värde som finns består av några fastigheter, några aktier och en digitalt skolad personal. Men det är klart att det ändå finns ett värde i 28 lokaltidningar. Självklart kan man kapitalisera på intresset för lokal journalistik om man satsar på det som är kärnvärdet – nämligen kvalitet, närhet och kännedom om området. Alltså det som journalisterna på Mittmedia kan.

Bonnier har lyckats med att balansera digitaliseringen och har med kvalitativ journalistik funnit en väg mot fler digitala prenumeranter för främst Dagens Nyheter. Tillsammans med Norges största lokaltidningskoncern Amedia får Bonnier också med sig stort kunnande på lokaljournalistik in i boet. Tillsammans kan de ge Mittmedia det som koncernens tidningar så väl behöver – ägare som gillar journalistik och kunskap om hur det kan leda till intäkter.

I budet från Bonnier ligger beräknade synergieffekter på 200 miljoner kronor. Dessa verkar ligga helt på koncernledningsnivå och på administration och väldigt lite, om ens något på journalistik. Det är ytterligare ett gott tecken.

Säkert kommer stora förändringar att ske, men med Bonnier har Mittmediakoncernen i alla fall fått en stabil publicistisk ägare och förhoppningsvis räcker det långt.

                                                             ***

Det tog tolv år, men nu äntligen skulle kulturfrilansarna få kompensation för att de lojalt ställde upp och sänkte sina arvoden.

Och det såg rätt bra ut. 13 procent upp var i alla fall en början. Det fick internationell uppmärksamhet; Europeiska Journalistfederationen beskrev det som en viktig frilansfacklig framgång.

Men den positiva nyheten doldes snart. För företaget, Dagens Nyheter, ville samtidigt ta kontroll över frilansarnas upphovsrätt. Det som köptes in skulle enligt avtal kunna användas i alla Bonnier News kanaler.

All möjlighet till vidareförsäljning som frilansen har skulle försvinna och inte ett öre skulle de få för det.

Frilansarnas rättmätiga ilska över detta besvaras med: Vi kan inte ha olika avtal för varje person.

Varför inte det? undrar jag. Är det inte just det som är en av poängerna med att vara frilans? Att man i förhandlingar gör ett avtal med en uppdragsgivare. Ibland är man stark i förhandlingen och har något unikt att sälja och man får mer än normen men i andra fall har man en svagare position. Eller har Dagens Nyheter samma avtal för alla sina underleverantörer? Samma för posten som för städföretaget?
Nej, gå tillbaka och gör rätt kring upphovsrätten.

STICK

EU-handbok för vardagsjournalistik
Inför EU-valet ger vi ut en uppdaterad och delvis omskriven journalisthandbok om EU, i samarbete med EU-representationen i Sverige. Där finns allt man kan tänkas behöva för att bevaka valet den 26 maj på ett insatt och proffsigt sätt. Där finns också bakgrundsfakta, tips och länkar till det som behövs för att bevaka besluten som fattas i EU.
Boken följer med senaste numret av Journalisten.
Väl bekomme.

 

Fler avsnitt
Fler videos