Gå direkt till textinnehållet
Bild på författaren
Helena Giertta
Chefredaktör

Fortsätt kämpa för Dawit Isaak

Den här veckan, den 23 september, är det 19 år sedan Dawit Isaak fängslades för att ha skrivit artiklar i den oberoende tidningen Setit. Hans enda ”brott” är att han skrivit om saker regeringen ville dölja.

Tidigare har diktatorn Isaias Afewerki skyllt på den långa gränskonflikten med Etiopien. Men den är borta nu – Etiopien och Eritrea är goda vänner. Men det har inte hjälpt Dawit Isaak. Han sitter fortfarande där han sitter. Han har vare sig fått veta vad han är anklagad för, ej heller någon rättegång där han kan försvara sig och ännu mindre en dom som kan överklagas. Han får inte träffa sin familj, eller några svenska diplomater.

Så länge regeringen i Eritrea tiger om och håller Dawit Isaak fängslad så kommer vi att fortsätta kräva hans frihet.

Sveriges regering måste göra mer för Dawit Isaak. Han är Sveriges samvetsfånge och vi måste få hem honom.

 ***

Under de 19 år som Dawit Isaak varit fängslad, har journalistiken och journalister i världen fått det sämre. I allt fler länder är det riskfyllt att rapportera om vad som händer i landet. Vi ser det i Belarus under demonstrationerna, vi ser det i Kinas attacker på medier runt om i världen, vi ser det i Filippinerna, i land efter land.

Filippinska journalisten Maria Ressa invigningstalade på årets digitala Grävseminarium. Hon dömdes så sent som i somras till sex års fängelse för ett påhittat brott. Hon menar att de sociala medierna är medskyldiga till de allt svårare förhållandena för journalister. Populistiska auktoritära ledare över hela världen sprider där sitt narrativ om att journalister ljuger eller begår brott.

”Facebook är idag världens största nyhetsförmedlare, men plattformen är byggd för att motverka fakta, fakta har inte en chans” sa hon bland annat i sitt tal.

Hon uppmanar oss att granska Facebook och ställa företaget till svars. Kanske blir hon bönhörd och nästa års vinnare av Guldspaden får priset för en granskning av Facebook.

***

Det är i det perspektivet som Bonnier News vd Anders Eriksson ser sig som en liten spelare, trots företagets dominans i Tidningssverige. Vår kartläggning visar att ägarkoncentrationen blir allt värre. Från 2000, då det var en het politisk debatt om mediekoncentrationen, har 28 förstatidningsägare sjunkit till åtta år 2020.
 
Det är klart att det är ett bekymmer. Trots Facebooks och Googles dominans. Ändå är grundkänslan att det är skönt att någon vill äga och driva lokaltidningar. Boende i Sverige kan fortfarande ta del av lokala nyheter och granskningar.

Men hur stora eller hur få kan koncernerna vara innan vi ser det som ett bekymmer på riktigt? Vi vill ju inte ha en situation där en enda koncern äger alla dagstidningar i Sverige.

***

Hatet mot journalister får allt grövre proportioner i Sverige. Attackerna på Nike Nylander efter intervjun med Jimmie Åkesson är groteska. Och även det Susanna Skarrie får motta som chefredaktör på Hem & Hyra efter deras granskning av bolaget Hyreskassan går över alla gränser.

Vi kan aldrig acceptera att detta blivit en del av vardagen för journalister.

 

STICK

TRE NOMINERINGAR!
Journalisten är nominerad till tre priser i Fackförbundspressens årliga tävling. Bästa redigering: Julia Nilsson, Bästa foto: Tor Jonsson (bilden till höger), och Bästa berättande text: Johannes Nesser. Det är fina priser som vi verkligen hoppas få. Men som alla vet – en nominering är i sig en vinst. Alla nominerade är mycket bra och kan vinna välförtjänt.

Nominering 2 & 3: Bästa redigering: Julia Nilsson och Bästa berättande text:  Johannes Nesser. Båda för reportaget om nedlagda tidningar i Dalarna.

Fler avsnitt