Gå direkt till textinnehållet
Bild på författaren
Helena Giertta
Chefredaktör

Driver de med oss?

Det kom ett brev. Det var ett sorgset mejl om en älskad tidning som förstörts. Där arbetsmiljön försämrats och arbetsglädjen försvunnit.

Enligt den arbetsmiljöenkät som Journalisten tagit del av, är brevskrivaren inte ensam. Efter många år av nedskärningar på personal, enorma satsningar på att alla ska göra nytt och allt, men där få positiva resultat kan visas upp, märks det nu på personalen inom Mittmedia. Folk orkar inte längre, de känner ingen uppskattning för vad de gör, och de förväntas bara producera ännu mer.

Och inga nya intäkter ersätter de gamla.

Papperstidningarna inom Mittmediakoncernen tappar mer än vad alla andra lokaltidningar gör i upplaga. Flera tappar tvåsiffrigt, över tio procent. Detta gäller framförallt de gamla Mittmediatidningarna i norr. Samtidigt står papperstidningarna fortfarande för över 90 procent av intäkterna. Få förvånas tyvärr över tappet. När det inte längre finns något att fylla tidningarna med, när de är lövtunna och dessutom innehåller gamla nyheter, ja vad ska man då betala dyra prenumerationer för?

I stället satsas det stort på live, det ska ju enligt siare vara det som gäller i framtiden. Men några pengar finns det i nuläget inte att tjäna där heller. Ändå tvingas multijournalister ut för att livesända ibland helt meningslösa händelser. Och då finns ingen som kan skriva ihop nyheter eller reportage till den tidning som står för hela kostnaden.

Men upplagetappet är inga problem, svarar koncernledningen. Det är inte akut, utan följer en trend.

Inte akut … driver de med oss? Eller är planen att Mittmediatidningarna ska försvinna?

Förtroendet för cheferna verkar kört i botten. Misstroendeförklaringen Mittmedia-klubben nu lämnar är ett tydligt bevis för det. Det är dags för den nya koncernledningen att kavla upp ärmarna och styra skutan rätt igen. Börja med att lyssna på personalen, och läsarna.

                                                            ***

Allt fler varningar hörs om hur stora mängder data i sociala medier, speciellt när det paras med personlighetsstyrda algoritmer, kan användas för att manipulera människor. Enligt uppgift använde Donald Trump sig av detta i sin valkampanj. Personer som man med denna teknik sett hade en orolig personlighetstyp, skrämde man upp mer, folk som var xenofoba fick vatten på sin kvarn, mer än 175 000 olika budskap, specialsydda ner på personlighetstyp skickades ut. Det kan ha avgjort valet.

Stora mängder data om personers flöden, gillanden och delande i sociala medier och artificiell intelligens ger den som betalar; ett företag, en politiker, en myndighet möjlighet att förstärka eller försvaga enskilda personers önskningar genom manipulation. Kartläggningen och analysen kan användas så som man helst vill; till köpbeteende, röstbeteende eller åsiktskontroll. Det samhälle detta kan skapa är det värsta tänkbara.

Tekniken finns redan. Och vi samarbetar. Vi lägger så gladeligt upp våra personligheter på sociala medier, och kan därför lätt bli offer för propaganda eller övervakning, utan att vi är medvetna om det.

Visst kan man gå ur de sociala medierna och slippa övervakningen. Det är dock ett stort och ibland omöjligt beslut att ta, man missar inte bara festinbjudningar och vänners familjehändelser, man missar också mycket av det politiska och sociala samtal som pågår.

Frågan är om det finns något som samhället kan göra. Det är i fred man ska rusta för krig, säger man. I så fall är det nu som man i till exempel EU borde hitta lagliga sätt att kontrollera tekniken så att den inte används mot medborgare.

                                                            ***

Polisen och Facebookskribenten Peter Springare vill att vänsterextrema journalister ska förintas. Åtminstone skrev han det i ett Facebookinlägg i förra veckan. Förintas? Menar han att vi ska ha ihjäl journalister som han tycker är misshagliga? Förmodligen inte. Men det låter ändå som att det är dags att entlediga honom från sin tjänst. Även om det förmodligen är lagligt att yttra sig så korkat, så är det inte särskilt lämpligt för en polis att sprida dessa åsikter.

 

STICK

JOURNALISTIK GÖR SKILLNAD
”Utan journalisterna skulle vi inte haft några resningar”, säger kriminologiprofessor Leif GW Persson med anledning av resningen för livstidsdömde Kaj Linna. Om det nu var någon som tvekade på att journalistik gör skillnad.

Fler videos
Fler avsnitt