Gatorna fylls åter av demonstranter – ”Kampen gäller inte bara rättvisa för Daphne”

VALLETTA. Tunga, ödesmättade trumslag hörs på långt håll ackompanjerade av de taktfasta ropen bestående av ett enda slagord, ”Justitia”, rättvisa. Demonstranterna tar upp hela Repubblika, den breda gågatan i Vallettas hjärta. De är upprörda över att den som misstänks ligga bakom mordet på den undersökande journalisten Daphne Caruana Galizias har frikänts. Ett domslut som är en skamfläck och ett misslyckande för Malta men också för EU.

Normalt brukar maximalt något hundratal personer samlas framför domstolsbyggnaden för att kräva rättvisa för Daphne Caruana Galizia den 16:e varje månad. Den här gången är det annorlunda.

En jury avkunnade i september en frikännande dom mot den mäktige affärsmannen Yorgen Fenech, en av Maltas rikaste män.

För de flesta är domen helt obegriplig. Den allmänna uppfattningen är att bevisningen mer än väl räckte för att fälla Fenech för att ha beställt mordet på Daphne. Ändå frikände juryn honom med siffrorna 8 mot 1.

– Helt obegripligt, säger en man i blå pikétröja. En chock. Ingen fattar hur juryn resonerade och vi får inte ta reda på det heller.

Att den frikännande domen upprört lokalbefolkningen syns tydligt i det långa demonstrationståget som aldrig ser ut att ta slut. Flera tusen maltabor har kommit för att kräva rättvisa för Daphne och ett slut på korruption och maktmissbruk som så länge plågat ön. Många bär på skyltar med texten ”Justice denied” (Rättvisa förnekad) och ”Vi har alla sett bevisen”.

Hoppet står till en ny rättegång. Domen kommer att överklagas men det är långtifrån säkert att rättegången tas om. Ribban för att göra det är mycket hög i EU:s minsta medlemsland.

Daphne mördades utanför sitt hem med en bilbomb den 16 oktober 2017. Polisen kunde ganska snart gripa tre män som misstänktes för att ha placerat ut bomben. Två bröder dömdes till 40 års fängelse. En tredje man som samarbetade med polisen fick 15 år. 2025 dömdes två män som tillhandahållit bomben till livstids fängelse.

Betydligt svårare var det att hitta och straffa den som beordrat mordet.

Vittne efter vittne har berättat hur mäktiga krafter gjort allt för att försvåra och sabotera mordutredningen. Detta eftersom spåren pekade mot den ekonomiska och politiska eliten på Malta. Till slut tvingades premiärministern och flera andra ministrar att avgå.

Strax före sin död hade Daphne arbetat med ett avslöjande som visade att energiministern och premiärministerns stabschef hade satt upp offshore-bolag i skatteparadiset Panama i syfte att ta emot mutor.

Detta i samband med ett stort kontrakt på att bygga ett gaskraftverk i Malta för fem miljarder kronor. Yorgen Fenech var en av aktieägarna som vann upphandlingen. Under rättegången hävdade åklagaren att Fenechs motiv för att beordra mordet var att stoppa ytterligare avslöjanden.

Under rättegången presenterades en rad för Fenech besvärande fakta. Bland annat att han i ett inspelat telefonsamtal säger ”oroa er inte för mig. Mig kan de inte komma åt”.

I förhör har Fenech erkänt att han betalat rättegångskostnaderna på över fyra miljoner kronor för de dömda gärningsmännen via en mellanhand. Han erkände också att han kände till mordplanerna i förväg och att han gett samma mellanhand en halv miljon kronor före mordet. Men påstår att han gjorde det i ett försök att stoppa mordet, inte genomföra det.

När mellanhanden började samarbeta med polisen fick Fenech panik och försökte fly i sin lyxjakt till Sicilien. Men polisen lyckades borda hans båt några sjömil från kusten. När Fenech greps försökte han utverka åtalsimmunitet i utbyte mot att peka ut andra skyldiga. Sedan dess har han åkt in och ut ur häktet.

Banden med förhören med Fenech spelades upp under rättegången. Under slutpläderingen bedyrade Fenech ändå att han ”aldrig beordrat mordet på Daphne eller någon annan” och att han inte hade någon som helst roll i hennes död.

Juryn trodde honom uppenbarligen trots all den övriga bevisningen. Hur det är möjligt går det bara att spekulera i. Kanske var jurymedlemmarna rädda för att råka illa ut om de fällde Fenech med tanke på dennes maktställning. Kanske litade de bara på en mäktig mans ord eller ansåg att hans skuld inte var bevisad bortom rimligt tvivel.

Problemet är att det utifrån ser ut som Fenech lyckats undgå rättvisan just därför att han är rik och mäktig.

Domen har inte bara upprört människor på Malta. Under sitt linjetal i september tog EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen upp Daphnes fall och krävde att mer måste göras för att skipa rättvisa. Fallet måste undersökas vidare.

– Det får inte finnas någon straffrihet för mordet, slog von der Leyen fast.

Ett sätt att pressa Maltas regering och myndigheter att gå vidare med fallet.

Det är mycket ovanligt att von der Leyen tar upp enskilda fall i sitt årliga ”state of the union”-tal. Men fallet Daphne handlar också om EU:s trovärdighet. Om det finns medlemsländer där journalister mördas utan att någon straffas så drabbar det bilden av pressfriheten och rättsäkerheten i hela EU.

Ett internationellt journalistkollektiv, Daphne Project, har bidragit till att gräva fram fakta som användes vid rättegången. De har gjort ett bra jobb men tydligen inte tillräckligt för att få fram bevis nog till en fällande dom. Organisationen Reportrar utan gränser uttrycker i ett uttalande att de är oerhört upprörda över den friande domen.

Nio år har gått sedan mordet på Maltas mest framstående undersökande reporter. Trots alla bevis har den ytterst skyldige inte kunnat dömas.

Det påminner väldigt mycket om mordet på den ryska journalisten Anna Politkovskaja som sköts ihjäl i sin trappuppgång 2006. De som genomförde mordet har dömts men det har aldrig med säkerhet kunnat slås fast vem som beordrade mordet. Även om anklagelser riktats mot Kreml och Vladimir Putin.

Men Ryssland är en diktatur. Malta ska föreställa en demokrati. Där ska det inte gå att mörda en journalist och komma undan med det.

Ett annat liknande fall är mordet på den slovakiske journalisten Jan Kuciak som sköts 2018 tillsammans med sin flickvän när han undersökte skatteflykt bland rika affärsmän och deras koppling till den italienska maffian. Även där har de som planerade och utförde gärningen dömts till långa fängelsestraff. Däremot har den som utpekats som anstiftaren bakom mordet, affärsmannen Marian Kocner, frikänts två gånger. Men kanske finns det hopp. Efter ingripande av Slovakiens Högsta domstol inleddes i början av året en ny rättegång.

Kanske finns det hopp även för Daphne och hennes anhöriga om en ny rättegång och slutgiltig rättvisa.

Skymningen övergår i mörker när flera av Daphnes anhöriga håller tal där de tackar för allt stöd. En av Daphnes systerdöttrar läser upp ett meddelande från Daphnes far.

– Kampen gäller inte bara rättvisa för Daphne. Den gäller också att landet inte ska styras av korruption och rädsla utan av goda institutioner och rättssäkerhet.

Bakom dem lyser skenet från otaliga röda begravningsljus upp bilder på Daphne som placerats vid foten av monumentet som hedrar de som slogs för Maltas självständighet.

En handskriven skylt intill bär texten ”Du kan inte mörda fakta. Sanningen överlever alltid”.