Gå direkt till textinnehållet
Bild på författaren
Julia Nilsson
Redaktionschef & stf ansvarig utgivare

Den förnedrade Helle Klein

Aftonbladets vanligtvis sansade chefredaktör Helle Klein förnedrade sig nyligen djupt genom att försöka bevisa att hon inte är antisemit. Hennes bevisföring är visserligen något utöver det vanliga om att ”en del av mina bästa vänner är judar”.

Aftonbladets vanligtvis sansade chefredaktör Helle Klein förnedrade sig nyligen djupt genom att försöka bevisa att hon inte är antisemit. Hennes bevisföring är visserligen något utöver det vanliga om att ”en del av mina bästa vänner är judar” eftersom hon lätt högstämt klipper till med:

”Jag skriver min måndagskrönika hemifrån. Vid skrivbordet satt en gång min farfars far, Gottlieb Klein, överrabbin i Stockholms mosaiska församling…”

bryt

Bakgrunden till Helle Kleins lika orutinerade som olyckliga självförnedring är den gamla vanliga. Vid varje tillfälle då Israel hamnar i tillfälligt opinionsunderläge på grund av sin krigsmakts brutalitet går larmet om antisemitism i den svenska pressen. Så var det förra gången Ariel Sharon var i farten med den katastrofala ockupationen i Libanon. Så var det vid den första Intifadan för mer än tio år sedan när ett TV-team lyckades fånga bilder på hur några israeliska soldater försökte bryta armen på en tillfångatagen pojke som kanske kastat sten.

bryt

Vid sådana tillfällen anser Israels vänner att medierna blir ensidiga och att det dels har sin förklaring i omedveten antisemitism och dels är ett medel som framkallar antisemitism. Som fem ordföranden i olika judiska församlingar i Sverige anmälde på klotterplanket i vår malligaste morgontidning den 9 april:

”Som en följd av den massiva anti-israeliska kampanjen har vi observerat en dramatisk ökning av antijudisk aktivitet och uttryck för antisemitism i det svenska samhället”. Och denna journalistik innebär således att ”man indirekt och direkt uppmuntrar hat och våldstendenser mot den judiska minoriteten i Sverige”.

Kort sagt, att skildra den israeliska arméns övergrepp är en antisemitisk handling.

bryt

På morgontidningens kultursida heter det att ”på nytt vandrar det antisemitiska spöket genom spalterna” samt anklagas en biskop för att vara antisemit därför att han kallat den israeliska ockupationsmakten rasistisk. Att uttrycka sig så är nämligen ”en speciellt sårande strategi i den antisemitiska förkunnelsen efter Förintelsen”. Så nu fick biskopen veta det.

När Israels försvarare pressas till att börja använda antisemitargumentet har de en arsenal av koder och begrepp som inte är allmänt bekanta, men som de själva tagit sig rätten att definiera. Enligt dessa koder var således biskopen antisemit.

bryt

Helle Klein och Aftonbladet hamnade i en annan fälla. I en kritisk ledare i påskas, vars textinnehåll ingen kunnat invända mot, fanns rubriken ”Den korsfäste Arafat”. Sakligt sett kan rubriken tyckas ha täckning för innehållet. Ingen ockupationsmakt har någonsin i historien skapat en lika stor martyr som den romerska när man lät korsfästa Jesus, en påsk för mycket länge sedan.

Men enligt Israels advokater är denna ordvändning antisemitisk därför att den kristna judeförföljelsen under inkvisitionen från 1200-talet och framåt anklagade ”judarna” för att ha lynchat Jesus när de ropade korsfäst, korsfäst!

bryt

Ledarsidorna på Expressen och den malligaste morgontidningen reagerade omedelbart och anklagade Aftonbladets ledarredaktion för antisemitism.

Det var därefter Helle Klein, som tycks omedveten om Israelvännernas hemliga koder och tolkningsföreträde när det gäller antisemitism, begick misstaget att försöka bevisa att hon inte var antisemit. Jag kan förstå att den som för första gången råkar ut för anklagelsen chockas att inte tänka klart. Likväl är det förnedrande att ta på sig den omvända bevisbördan, med eller utan farfars far som var överrabbin. Inför Israels vänner kan ingen bevisa att hon inte är antisemit. Lika lite som de själva skulle kunna bevisa att de inte är arabhatare, för övrigt.

bryt

Så vad blev då svaret på Helle Kleins långa självbekännande försäkran att hon sannerligen inte var antisemit? Självklart. Expressens ledarsida krävde att hon i stället skulle be om ursäkt för att hon inte kunde avhålla sig från att ”blanda ihop kritik mot Israel och antisemitism”. Alltså, hennes bevis dög inte. Vi väntar fortfarande på att hon skall bevisa att hon inte är antisemit.

Naturligtvis är det ingen ledarskribent i viss morgontidning och Expressen som tror att Helle Klein är antisemit. De förnedrar sig på ett annat sätt, genom att skriva mot bättre vetande. Men frestelsen tycks bli oöverstiglig varje gång Israels grymheter går till överdrift och därmed kommer i tidningen.

Fler avsnitt