Viktigt att hot mot journalister leder till åtal och straff

2 november, 2020

Det här är en argumenterande text med syfte att påverka. Åsikterna i artikeln är skribentens egna.

DEBATT Under hösten har flera journalister vittnat om grova hot som drabbar dem, bara för att de försöker göra sitt jobb. Det är viktigt att samhället tydligt markerar att det här handlar om ett demokratibrott, och det är nödvändigt att särskilt lyfta lokaljournalistikens utsatthet, skriver Sveriges Radios vd Cilla Benkö på internationella dagen mot straffrihet för brott mot journalister.

I dag, den 2 november, uppmärksammas Unescos internationella dag mot straffrihet för brott mot journalister. Vi befinner oss alla i en tid där frågan om journalisters säkerhet, och yttrandefriheten och mediefrihetens betydelse, ställs på sin spets. Världen över utmanas det fria ordet i coronavirusets spår. Krisen används för att begränsa människors rätt att få ta del av information och nyheter, något som är viktigare än någonsin i kristider när osäkerheten är stor. Just nu har så många som 79 länder införda undantagstillstånd och enligt det internationella pressinstitutet IPI har över 445 restriktioner som påverkar journalistikens möjligheter införts sedan pandemins början.

I Sverige har vi långtgående och starka traditioner av medie- och yttrandefrihet, men ändå har vi under senare år halkat ned två placeringar på Reportrar utan gränsers pressfrihetsindex och ligger nu efter våra nordiska grannländer på listan. Orsaken är ett ökat hot och hat mot journalister, och de tendenser som tyder på att det finns journalister, som en följd av detta,  väljer bort att bevaka vissa ämnen, personer eller grupper för att undvika att utsättas för hot eller nedsättande kommentarer.

Under hösten har flera kända medieprofiler gått ut och berättat om hat och hot som drabbar dem i vardagen. Det är skakande berättelser, och det är viktigt att dessa berättelser kommer fram. Men samtidigt är det också viktigt att komma ihåg, och uppmärksamma, att det inte bara är kända journalister på stora redaktioner i storstäderna som drabbas.

På onsdag den 4 november hade vi på Sveriges Radio planerat att genomföra ett frukostseminarium där vi särskilt ville fokusera på vad som händer när hoten kommer nära, och på lokaljournalistikens särskilda utsatthet. På grund av nya coronarestriktioner kommer vi skjuta fram seminariet då ämnet är angeläget*. Seminariet skulle inletts med att Jiyan Behrozy, som är ledarskribent på oberoende liberala TTELA, och Linda Hedenljung, som är granskande journalist på Östersunds-Posten, delar med sig av sina egna erfarenheter. I samband med att Linda Hedenljung fick ta emot Publicistklubbens stora pris i våras för sin mångåriga granskning av de ekonomiska oegentligheterna kring den hyllade fotbollsklubben Östersunds FK:s ordförande Daniel Kindberg, sade hon:

”När vi pratar om hot och hat handlar det ofta om de större redaktionerna, medan vi som jobbar som lokalreportrar, vi skriver kanske om små saker som inte uppmärksammas nationellt, men som kan bli stora heta frågor lokalt - och där man som individ kanske ska hämta barn på samma förskola som den man granskar. Vi lever ju allihop så nära”.

Sveriges Radio finns på 50 platser över hela landet och våra journalister är ofta, och ska ofta, vara ute och sända. Radiojournalister syns dessutom på ett alldeles särskilt sätt med mikrofoner, sändningsbilar och sändningsväskor. Vi har ett unikt beredskapsuppdrag, Sveriges Radio är företaget som aldrig får tystna, så det är naturligtvis oerhört viktigt att vi alltid kan fortsätta att förmedla nyheter och information , både i vardag och i kris. Det är viktigt att vi kan och att vi vågar lämna radiohusen.

Vi uppmanar därför alltid våra medarbetare att polisanmäla hot och frekventa ofredanden som de utsätts för i arbetet, och vi är ett stort företag som de facto har en egen proffsig säkerhetsavdelning som finns med som stöd dygnet runt.

I maj 2018 utsattes Sveriges Radios journalist Emelie Rosén för en händelse i Södertälje där en chefläkare som intervjuades agerade både muntligt och fysiskt våldsamt mot henne. Vi både polisanmälde och anmälde det inträffade till Arbetsmiljöverket.

I februari förra året befann sig P4 Kronobergs reporter Daniel Stjärna på en skola för att prata med missnöjda elever när han blev hotfullt inträngd i ett hörn av en skolföreträdare som avbröt intervjun och dessutom tog hans anteckningar, källskyddat material. Även den händelsen polisanmäldes och senare dömdes skolrepresentanten för grovt egenmäktigt förfarande i tingsrätten.

En viktig markering.

Men det finns också fler situationer som behöver lyftas. I början av oktober utsattes Sveriges Radios reporter Fredrik B Ekdahl för äggkastning i Lessebo då  han under en cykeltur skulle rapportera och samla in pengar till Världens barn. Det kanske kan låta som ett ungdomligt hyss, som något bagatellartat, men det upplevdes inte så. Tvärtom skakade det om vår medarbetare rejält, han träffades olyckligt i huvudet och fick hjälp av sjukvården.

Jag tycker att det var både fint och hoppfullt att se hur stödet efteråt strömmade in till honom, både från lyssnare och från det lokala näringslivet som gick ut öppet och tydligt markerade att det var allvarligt och inte okej att han attackerades.

Det är viktigt att samhället brett står upp för journalistiken. Det gäller naturligtvis våra styrande politiker, men många fler än så behöver också ta ett ansvar. Som vd för Sveriges Radio, och som styrelsemedlem i EBU – samarbetsorganet för alla public service bolag i Europa, lyfter jag ofta frågan om hur det fria ordet hotas i dag och vad mediefrihet och starka medier i stort betyder för ett välfungerande demokratiskt samhälle. 

Just nu pågår det en utredning som ska ta ställning till om det finns behov av ett förstärkt straffrättsligt skydd mot brott som riktar sig mot just journalister, och det är bra.

Polisen behöver också få bättre verktyg och annan lagstiftning för att kunna jobba med de här frågorna på ett så effektivt sätt som möjligt. Sveriges Radio har idag ett bra samarbete med polisens demokrati- och hatbrottsgrupper, som också skulle deltagit i panelen den 4 november genom Eva Sund, kommissarie vid polisens nationella operativa avdelning NOA, men det finns mer att göra inte minst lokalt ute i landet där kunskapen och resurserna kan skilja sig en hel del åt.

Det är viktigt att hot som riktas mot journalister leder till åtal och straff, risken är annars att vi får en situation där allt färre journalister anmäler och en del rentutav undviker viss bevakning – det är allvarligt.  

Ett samhälle som tystnar blir sämre och mindre demokratiskt för oss alla.

                                                                               Cilla Benkö
                                                                               vd, Sveriges Radio

* Nytt datum för den  planerade #srfrukosten om hat och hot mot journalister är den 9 december, kl. 08.15-09.15. För mer information se www.sverigesradio.se/träffaoss

Kommentarer

Det finns 0 kommentarer på sidan.


Kommentera
Kommentarer på Journalisten är till för yrkesdebatt och är förhandsmodererade. Det innebär att de inte kommer att publiceras direkt. Kommentarer som innehåller hat, hot eller personpåhopp kommer inte att publiceras. Journalistens ansvariga utgivare ansvarar även för kommentarsfältet.

Senaste numret

Prenumerera

Nyhetsbrev

Prenumerera på nyhetsbrevet

Säg upp din prenumeration här

Ansvarig utgivare: Helena Giertta. Allt material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt. Citera gärna, men ange källan. Information om cookies