Gå direkt till textinnehållet

Varför granskas inte fångarnas situation?

Att döma en person till fängelse är den mest ingripande åtgärd som staten kan vidta mot sina medborgare. När en individ låses in och tvingas underkasta sig allt från urinprov (som man lämnar helt naken) till att fängslas med midjebälte och handbojor vid alla vistelser utanför anstalten, då är det viktigt att gällande lagar och föreskrifter följs. 

Det här är en argumenterande text. Åsikterna i artikeln är skribentens egna.

Men precis som i alla större organisationer, förekommer subjektiva bedömningar, medvetna brott mot reglerna och i vissa fall åtalbara tjänstefel. Det är dock sällan detta får medial uppmärksamhet, i alla fall inte så länge det "bara" är fångarna som drabbas. Visst, kritik från Justitieombudsmannen kanske ger en notis i en lokaltidning, men några djupodlade reportage där fångsituationen verkligen granskas är det väldigt få som vill göra.

Konsensusen verkar vara att om man är intagen i fängelse får man skylla sig själv. Självklart är det den enskildas eget ansvar att vederbörande sitter inne. Dock ifrågasätter jag varför ett fängelsestraff skall innebära att man får behandlas som en tredje klassens medborgare utan att mediernas vanligtvis granskande tentakler fångar upp och ställer ansvariga beslutsfattare till svars.

Ta som exempel att en vakt på Kirsebergsanstalten stoppade ett inkommande brev till en fånge i en dokumentförstörare. Detta utreddes av Kriminalvården, där vakten erkände, men ändå sopades händelsen under mattan. När jag fick information om detta och erhöll en kopia på utredningen, så var ingen journalist intresserad. Jag tvingades att själv skriva en krönika som publicerades hos en nättidning. Liknande fall av uppenbara tjänstefel finns det gott om, men mainstreammedierna vill inte lyfta fram det i rampljuset.

Jag sitter själv i fängelse och är såväl publicerad författare som aktiv journalist tillika medlem i Journalistförbundet. Utifrån mitt ofrivilliga wallraffande gör jag mitt yttersta för att rikta offentlighetens strålkastare på de brister som finns i en av Sveriges största myndigheter, men det är tungt. Därför hoppas jag att de större mediehusen kan börja se bortom de gärningar vi är inlåsta för och i stället se till en mänsklig aspekt där varje individ förtjänar en korrekt och lagenlig behandling som granskas ingående av tredje statsmakten.
                                                          Ricard A R Nilsson
                                                          journalist, författare, livstidsdömd

Fler avsnitt
Fler videos