Undvik de här 23 språkmissarna

8 maj, 2015

Det här är en argumenterande text med syfte att påverka. Åsikterna i artikeln är skribentens egna.

Ju längre tiden lider och ju fler unga utbildade journalister som släpps lösa i etern och i tidningarnas spalter, desto angelägnare känns det att vägleda dessa som det verkar lindrigt språkutbildade skribenter och pratare till ett korrekt språkbruk. Budskapet kunde riktas även till våra politiker, till sportredaktionernas kommentatorer och bisittare med flera.

Några av de vanligaste avarterna:

1. Substantivsjukan nr 2: Substantiv sätts oftast felaktigt i bestämd form före en så kallad inskränkande relativsats: Villan som ligger vid sjön är till salu. Är relativsatsen inskränkt är det korrekta uttrycket den villa som ligger etc. Är det läget vid sjön som ska poängteras, är den korrekta formuleringen med inskjuten relativsats: Villan, som ligger vid sjön, är till salu. Se för övrigt bifogade utdrag ur Erik Wellanders språkbibel, som är ett antal år gammal men alls inte antik.

2. Antalet blir allt fler/färre (det gäller bara att tänka till för att inse hur galet uttrycket är).

3. På grund av skäl eller orsak. (Sådant fick man röd bock för redan i realskolans första klass.)

4. Kontamination – ”det gäller att ta till vara på”. Korrekt: ta vara på eller ta till vara. Han tappade överbalansen och föll i vattnet (felet är uppenbart).

5. Varken eller respektive vare sig eller. Varken innebär en negation. Varken kan alltså inte stå efter en negation. Vare sig – eller innebär ingen negation. Ett exempel: Ärendets behandling bådar gott varken för miljövården eller samerna. Ärendets behandling bådar inte gott (för det gör det ju inte!) vare sig (inte varken) för miljövården eller för samerna (märk placeringen av prepositionen för, som gör att den måste upprepas). Märk också att vare sig eller ... inte får förväxlas med antingen eller. Felet är lika stort, vare sig (inte antingen) det görs medvetet eller inte. Däremot: Felet görs antingen medvetet eller inte.

6. Före respektive innan. Före är en preposition, innan en konjunktion. Innan valet, som politikerna säger och de allra flesta unga skribenter skriver och radiopratare säger, är alltså felaktigt. Före valet – eller innan valet genomfördes är korrekt.

7. Dels ..., dels ... är det kanske mest misshandlade uttryck (inte uttrycket, se ovan) vi har eller som vi har i svenska språket. Varianterna vad gäller felaktiga vändningar är legio. Vanligast är dels … men också (mycket omhuldat av en viss kommentator i skidsportssammanhang), dels och dels kan gå för sig men inte dels och sedan, dels och dessutom, dels och så ... – och så vidare.

8. Både och är också ett styvmoderligt behandlat uttryck. Både men också vanligaste missbildningen, men även här finns en mängd påhittigheter. Bidra inte till floran – ta det enklaste, det rätta, både och…

9. Mellan … och. Mellan 7.00 och 9.00 är korrekt liksom 7.00–9.00 alternativt 7.00 till 9.00. Mellan 7.00­–9.00 är felaktigt liksom mellan 7.00 till 9.00 – den vanligaste felskrivningen/felsägningen.

10. Tillhör en av ... Det är ju inte fel om man säger/skriver till exempel: Hon eller han tillhör en av de främsta ideella föreningarna i staden. Men allt som oftast skrivs och sägs till exempel: hon tillhör en av de bästa spelarna i sitt lag (inte i sitt slag). Det innebär att den stackars flickan är livegen och tillhör en annan spelare i laget, såvida det inte är ett annat slags mer emotionell tillhörighet som avses. Annars är den enda egenskap som avskaffats livegenskapen. Och apropå:

11. Ett slags och en sorts, allt annat är en förbrytelse, som borde lagföras, trots sentida språkförståsigpåares reformiver.

12. Ju, desto. Avvikelser är inte så frekventa men förekommer. Vanligast t ex: ju mer du pratar, ju fler språkfel gör du dig skyldig till. Även desto..., desto... förekommer i värsta fall. Märk t ex: Ju mer du pratar, ju fler språkfel du gör dig skyldig till, desto... (fyll i själv).

13. De respektive dem – de som subjekt, dem som objekt. Enklare regel är väl svårt att hitta. Men ändå: här slåss en traditionell språkvårdare mot en övermakt i form av mer eller mindre självutnämnda språkreformatorer, som följer minsta motståndets lag. Har man inte fått lära sig att skilja mellan subjekt och objekt då får man, menar de, blanda hej vilt. Om man förenklar regeln och säger: efter preposition – dem så blir det rätt åtminstone i de flesta fall. Prepositioner – de vanligaste är åt, för, före, till, av, efter, bland, bakom, genom. Skrivs dem i stället för de efter dessa ord är mycket vunnet.

14. Släkt med ovanstående: han, respektive honom, hon respektive henne, jag – mig, du – dig. Efter preposition: honom, henne, mig, dig. Mot detta syndas väl sällan men vid jämförelser blir det ofta riktigt illa. T ex gäller: större än jag inte mig, du inte dig, han inte honom, hon inte henne. Här återfinns de största syndarna i etermedierna. Var det sentida påfundet hen hamnar i detta sammanhang har väl inte ens ordets suspekta uppfinnare gjort klart för sig.

15. Konjunktionen medan skrivs och sägs just så; avarterna medans och eller ännu värre ”mens”(!) torde vara importerat från norskan. Svenska är det i varje fall inte – som konjunktion.

16. Svenskt är sannerligen inte heller uttrycket när det kommer till (vilket det? kan man undra). Det är en anglicism som låter uridiotisk försvenskad. Som om vi inte hade egna uttryck: vad avser, i fråga om, vad gäller eller när det gäller. Vad är det för fel på dem?

17. Mer som tillhör avdelningen löjliga ord som spritt sig som en löpeld är leverera. Allt – löften, utfästelser m m – ska levereras. Snälla, sluta leverera annat än konkreta varor!

18. Var och vart. Var uttrycker befintlighet och vart uttrycker riktning, förflyttning (utom t ex vart femte barn…). Var är du? respektive vart går du? Det dialektala vars, som norr över används i betydelsen var: vars i uttrycket vars är han nå’nstans? bör inte förväxlas med det likalydande relativa pronomenet.

19. Från en synpunkt, ur en synvinkel, i en aspekt är de korrekta formuleringarna.

20. Uttrycket både … och. Besläktat med ordet båda uttrycker det inte en mångfald utan blott en ”dualism”. Skrivningar i stil med både fadern, sonen och den heliga ande strider alltså mot uttryckets andemening. Ibland följer en uppräkning av fyra, fem, sex faktorer och då blir det helfnoskigt. Uttrycket såväl som räddar situationen. Såväl röda hund som mässling, påssjuka och kikhosta var förr vanliga barnsjukdomar. Då kan uppräkningen göras hur omfattande som helst.

21. Dubbel och dubbelt är också uttryck för en dualism. Tredubbelt, fyrdubbelt osv är alltså regelvidriga uttryck, som dessutom är helt onödiga. För att inte talat om mångdubbelt – det blir ju helt bisarrt. Vi har tre-, fyr-, femfaldigt osv. Tänk på ”ett fyrfaldigt leve…” och jämför med ”ett fyrdubbelt leve”. Det senare skulle lyfta åtskilliga ögonbryn vid ett jubileumsfirande!

22. Verkar som eller förefaller som är uttryck som kräver ett följande verb i konjunktivform. Det verkar som att åtföljt av ett verb i presens till exempel är är grammatikaliskt helt galet.  Det verkar som om det vore eller skulle vara etc är den rätta konstruktionen. Däremot: det syns att, det är tydligt att följt av ett verb i presens är naturligtvis okej.

23. Tänk på att skriva till exempel Röda kors-föreningar, inte Röda korsföreningar – det är inte föreningarna som är röda! Vidare berg och dal-bana eller berg-och-dalbana men helst inte berg- och dalbana. Anläggningen bör ses som en bana som löper över berg och ner i dalar, inte som en kombinerad bergbana och dalbana.

Detta var ett axplock bland språkliga avarter med mera. Listan skulle kunna göras längre, men spaltutrymmet torde vara begränsat.
                                                                                 Christer Schwab