”Rapport sprider påståenden om vår Knutbygranskning utan att fråga oss”

I tisdags och onsdags publicerade Aftonbladets 200 sekunder en sammanhållen granskning av mordet i Knutby 2004, ett av Sveriges mest uppmärksammade rättsfall.

Med hjälp av erfarna experter på kriminalteknik och rättsmedicin kunde vi presentera sex allvarliga brister och/eller fel i polisens förundersökning.

Det gällde kulhålen i sängkläderna, vapnet och kulorna, skottvinklarna, blodpölen under sängen, polisens rekonstruktion av brottet och professorn i rättsmedicin Anders Erikssons entydiga utlåtande om att Alexandra Fossmo redan var död när Sara Svensson sköt henne.

Sammantaget talar detta för att Sara Svensson inte skulle ha dömts för mordet. Det går som bekant inte att mörda någon som redan är död.

Vår granskning fick omedelbart stor spridning och uppmärksamhet i andra medier. Mediedramaturgin är emellertid inte sällan besynnerlig.

Anton Berg, en av producenterna bakom HBO-serien ”Knutby – i blind tro” (2021) gick omedelbart till angrepp på X. Han anklagade oss för att ha klippt bort en väsentlig del ur polisens rekonstruktionsfilm: den där Sara Svensson säger att hon hörde ett lågt skrik när hon sköt Alexandra Fossmo i höften. Vilket skulle motsäga vår – läs: våra experters slutsats – att Alexandra Fossmo var död när Sara Svensson sköt.

Men samtidigt med 200 sekunder publicerade vi i tisdags en bakgrundstext. Där står ”Det första skottet träffar Alexandra i höften. Sara berättar att hon hör ett svagt ljud från Alexandra, som ett dämpat ”aj”, men att hon ligger helt stilla”. Och på onsdag förmiddag publicerade vi en längre artikel om detta ”skrik” och experternas uttalanden om det.

HBO-serien om Knutbydramat hade ett (1) väsentligt avslöjande, vilket vi rätteligen creddade i vårt program: Polisen styrde Sara Svensson under rekonstruktionen. Vi nådde dock längre än HBO gjorde. Vi presenterade ytterligare fem (5) avslöjanden. Bland annat om sådant som inte visats i domstolen.

Berg får vara hur sur han vill på X och i flera andra, mer rumsrena medier. Och även om en del kolleger tolkar hans reaktion som avundsjuka vill vi inte sträcka oss så långt.

Det riktigt märkliga är att SVT:s Rapport i onsdags gjorde stort nummer av hans påstående att vi ”klippt bort” och mörkat ”skriket”. Vilket vi alltså inte alls försökt dölja. Tvärtom.

Om redaktörerna på Rapport händelsevis haft tillgång till internet och Aftonbladet under tisdagen och onsdagen hade de kunnat konstatera detta själva.

Nu bemödade de sig inte ens att ringa oss och fråga om saken. Trovärdigt? Nej, i bästa fall ett flagrant exempel på lättja.

Robert Aschberg
Lindah C Mohlin
Katarina Norrgrann