Nils Funcke: : Insinuant journalistik

11 november, 2003

Det här är en argumenterande text med syfte att påverka. Åsikterna i artikeln är skribentens egna.

För snart 20 år sedan hittades Catrine da Costas styckade kropp i Stockholm. Nyligen kom den tredje boken om detta brottsfall – sannolikt inte den sista.
Lars Borgnäs Sanningen är en sällsynt gäst är baserad på hans program för SVTs Uppdrag granskning. Boken är inte oävet skriven.

För snart 20 år sedan hittades Catrine da Costas styckade kropp i Stockholm. Nyligen kom den tredje boken om detta brottsfall – sannolikt inte den sista.

Lars Borgnäs Sanningen är en sällsynt gäst är baserad på hans program för SVTs Uppdrag granskning. Boken är inte oävet skriven.

Ingångsvärdet och den deklarerade grundinställningen är det heller inget fel på. Borgnäs anser sig ha närmat sig frågan utan förutfattade meningar och upprepar gång på gång att han söker sanningen. ”Noggrannhet in i minsta detalj är ett krav” och ”allt måste vara sant” skriver han.

De bägge läkarna, Obducenten och Allmänläkaren, friades från anklagelsen att ha mördat da Costa. Men i domskälen förklarade tingsrätten att de styckat hennes kropp. Ett brott som var preskriberat. Eftersom en friande dom inte kan överklagas har de förvägrats prövning av anklagelsen om styckning.

De har blivit fråntagna sin läkarlegitimation. Behandlingen av dem kan inte beskrivas som något annat än rättsröta. Det kan tyckas obegripligt hur Borgnäs som sanningssökande reporter inte anser att de bör få sin sak prövad i regeringsrätten.

Svaret finns i boken. Borgnäs har nämligen bestämt sig. De två läkarna har styckat da Costa. Men han nöjer sig inte med det. En tredje person, Arkitekten, utmålas som inblandad och tänkbar mördare. Och Obducenten mer än antyds ha mördat sin hustru och ytterligare två kvinnor. Borgnäs frammanar bilden av en seriemördare. För att få det hela att gå ihop måste han bortse från en rad omständigheter, göra långsökta kopplingar mellan personer och fantasifulla tolkningar av indicier.

Underkänner vittnesmål

Arkitekten som i dag är död gav enligt polisen logiska förklaringar till sina förehavanden. Ingen betvivlade hans uppgift att han sedan han satt av Catrine i Kungsträdgården på pingstdagen den 10 juni åkte på middag på en gård i Uppland. Uppgiften kontrollerades också med en polisinspektör som var närvarande. Detta vittnesmål underkänner Borgnäs.

Enligt Per Lindeberg som skrev boken Döden är en man har två vittnen berättat att de haft kontakt med Catrine i veckan efter pingsthelgen och ytterligare två hört andra säga att hon levde då. Borgnäs finner vittnet Ragnar svajigt. Men lyckas inte övertyga om att Ragnar skulle fara med osanning eller minnas fel.

De övriga utsagorna förbigår Borgnäs. Uppgifterna stämmer inte in i det scenario han bygger. Borgnäs formulerar försiktigtvis sina påståenden som frågor. ”Dog hon i Arkitektens händer? Förde han kroppen till Obducentens disposition? Förde han henne levande till honom?”. För att få ihop hela historien med Allmänläkaren påstås han och Obducenten ha styckat och fotograferat Catrine på rättsläkarstationen under pingsten i närvaro av läkarens dotter. Polisinspektörens vittnesmål att Arkitekten var på gården i Uppland är inte nog för Borgnäs. För att hans resonemang inte ska falla måste Borgnäs skapa ytterligare en relation.

Han gör det genom att koppla samman polisinspektören och Obducenten. De är grannar och ”var bekanta” förklarar han. Nästa steg i konspirationen blir att Borgnäs insinuerar att Obducenten kamouflerat mordet på hustrun till ett självmord. Och att en seriemördare varit i farten 1982-1984. Catrine och ytterligare två kvinnor ska ha fallit offer för mördaren. Men hur de två övriga kvinnorna dött är inte helt fastställt.

Utländska experter

Borgnäs driver sin tes bland annat genom intervjuer med två utländska experter på seriemord. Förvånande nog väljer Borgnäs att trots principiella invändningar betala en av experterna. Sådana intervjuer gagnar inte trovärdigheten.

Även om Borgnäs inte skriver det rakt ut är det Obducenten som han anger som den möjlige seriemördaren och därmed inkluderar han även dennes hustru som ett fjärde offer.

Han gör det genom den minst sagt långsökta parallellen att de fyra kvinnornas förnamn ska ha varit likartade med fyra av Jack the Rippers offer. Och att tre av dem lämnats av längs en sträcka av E4an i Stockholm. Han gör också en långsökt kopplingen mellan en bild på Yngsjömörderskan som polisen hittat i Obducentens bil och tanken på att Obducenten skulle kunna vara seriemördaren. Obducentens förklaringar varför han hade bilden bortser Borgnäs helt ifrån.

De kopplingar och mängder med förutsättningar och konspirationer Borgnäs väver och att han bortser från sådant som talar till läkarnas fördel gör det befogat att tala om insinuant, inte undersökande, journalistik.

kanslichef, Grävande journalister

Kommentarer

Det finns 2 kommentar på sidan.


Kommentera
Kommentarer på Journalisten är till för yrkesdebatt och är förhandsmodererade. Det innebär att de inte kommer att publiceras direkt. Kommentarer som innehåller hat, hot eller personpåhopp kommer inte att publiceras. Journalistens ansvariga utgivare ansvarar även för kommentarsfältet.
Inlagt av Jan-Olof Rönn mån, 2011-12-19 22:18

Insinuant och att vara trovärdig

Av Jan-Olof Rönn

När svenska medier och journalister väl har accepterat en “sanning” har de svårt att se andra “sanningar”.

Så har svenska medier rapporterat om 6000-7000 “troliga” etc ubåtar. DN hade på första sidan om en i Hammarbyslussen(!). Nu tvistar experterna om det ens har funnits tio eller färre kränkande ubåtar.

Estonia sjönk som den internationella kommissionen bestämt och de svenska medierna accepterat som sanning. Inga experter utanför den kommissionen, den svenska regeringen och de svenska mainstreammedierna (MM) tror på denna förklaring.

Regelbundet dyker det upp artiklar i DN m fl om sökningar efter det vapen som skall binda Christer Pettersson vid mordet.

CP betraktas av MM som mördaren trots att han friats av en domstol, som dessutom uppmanade åklagarna att söka efter mördaren/na på andra håll. En mycket ovanlig uppmaning från en domstol till en åklagare och som MM inte följt upp.

När Striptease, Kanalen och Uppdrag granskning m fl visar genomarbetade reportage som går på tvärs mot den av MM påstådda sanningen blir det dödstyst i samma medier.

Inga uppföljningar hur intressanta än uppgifterna är.

Ett exempel; när Jan Danielsson blev chef för SÄPO kunde varje redaktion med självaktning frågat honom om han nu skulle söka efter de skriftliga hot mot Palme som lämnats in, till SÄPO, under tiden närmast före mordet och som SÄPO påstod sig inte kunna hitta i sina arkiv. (Jmfr SÄPOs svar om eventuella hot mot Anna LIndh)

JD borde åtminstone kunna fastställa vilken tjänsteman som haft ansvaret och slarvat bort dem.

Ingen journalist har ställt denna självklara fråga.

Jag tycker mig se ett mönster;

När SVT/SR, jag finner att det nästan undantagslöst är Public Service, visar på oklarheter och brister i den gängse MM-bilden följs det alltid av tystnad.

Ibland föregångna av en skarp kritik, som nu av Funcke.

Denna kritik utvecklas sällan till en debatt, som denna förhoppningsfullt kan bli.

För att vara trovärdig i sin kritik måste man själv vara “ren”.

Jag tar ett exempel av många – ekonomin. Funcke skriver att Borgnäs genom att betala för en intervju skadat sin trovärdighet.

Vad skall vi tro om DN med flera MM som inte vill redovisa sina relationer till annonsörerna i SVT?

Hur trovärdiga skall vi tycka att dessa MM är?

Om vi skall tillämpa Funckes kriterier om förhållandet mellan journalistik och ekonomi, kan vi tro på något av vad de annonsfinansierade medierna säger?

Jan-Olof Rönn

Frilans och medlem av Grävande journalister

Inlagt av lasse hagborg mån, 2011-12-19 22:18

SVT-insinuanten

Av Lasse Hagborg

Personligen tycker jag att Nils Funckes inställning till Borgnäs är alldeles för generös. Må vara att boken är “inte oävet skriven” men resultatet blir ju en massa stolligheter.

De vilda spekulationer Borgnäs ägnar sig åt är verkligen inte harmlösa, utan vållar människor skada. Borgnäs beskriver hur han från en av TV inhyrd helikopter tycker sig se seriemördarmönster. Mönster som pekar mot en bestämd person. Kan man komma närmre förtal? Funckes karaktäristik av vad Borgnäs sysslar med är träffande – insinuant journalistik.

Lasse Hagborg

Årets groda 2021

Alla gör fel ibland. Men en del fel är roligare än andra. Nu kan du rösta på vilken som var 2021 års roligaste groda. Sista dag för att rösta är den 14 februari. Rösta här.

Senaste numret

Prenumerera

Nyhetsbrev

Prenumerera på nyhetsbrevet




Ansvarig utgivare: Helena Giertta. Allt material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt. Citera gärna, men ange källan. Information om cookies