Generande svar av Pettersson
Thomas Petterssons svar gör mig faktiskt lite generad. Han tror att min artikel skulle ha sett annorlunda ut om jag bara läst hans bok. Nu med replik från Guldspadejuryn.
Tänk att jag efter mer än fyra decennier som journalist måste påpeka att jag faktiskt har ett visst begrepp om behovet av research. Skälet till att jag inte nämnde boken (eller för den delen innehållet i de mångordiga texter Pettersson publicerat på en Palmemordsblogg) var att min kritik gällde guldspadepriset som ju gavs till just artikeln. Samt att varken boken, som jag självklart har läst, eller de andra texterna tillför ett smack i saken.
Om något så bekräftar alla dessa texter att Thomas Pettersson inte har en blek aning om hur mordet på Olof Palme gick till. Istället för att bita i det sura äpplet och bara medge att varje tänkbart händelseförlopp med Skandiamannen som mördarkandidat är fullständigt osannolikt, återfaller han till lösa antaganden och spekulationer om vad vittnen har sett eller tror sig ha sett och vad Skandiamannen kan tänkas ha gjort.
Måste jag vara övertydlig för att Pettersson ska förstå den avgörande betydelsen av tidpunkten 23.19 på mordkvällen, då Skandiamannen klev ut på Sveavägen? Eftersom detta är det absolut enda vi vet säkert i saken, så måste varje möjligt händelseförlopp inbegripa detta faktum. Ursäkta, men de teorier som nu lanseras från Filters håll är ju närmast skrattretande löjliga. Tidigare sades (se min inledande debattext) att Skandiamannen, efter att ha gjort sig stort besvär med att skaffa fram ett mordvapen, gick ut för att möta sitt offer vid bion men lämnade kvar revolvern i skrivbordslådan!
Pettersson spekulerar i sitt svar lite annorledes för att få till ett scenario där Skandiamannen ungefär samtidigt skuggar Palme från bion OCH befinner sig på sin arbetsplats: Skandiamannen hade verkligen vapnet med sig, men modet svek honom och istället lommade han tillbaka till jobbet för att stämpla ut. Varpå han återigen ändrade sig och sköt statsministern efter utstämplingen.
Har Pettersson inte ens tänkt på hur befängt detta är? Om det nu var så viktigt för honom att stämpla ut, varför gjorde han det inte i första skedet, när han lämnade arbetsplatsen för att gå till biografen strax före klockan 23 och istället (enligt Pettersson) gick ut bakvägen? Eller hade han tänkt sig att först mörda Palme och sedan promenera tillbaka till jobbet för att i god ordning stämpla ut?
Det håller inte, Pettersson. Detta är sagoberättande.
Min kritik riktade sig i första hand mot Guldspadejuryns beslut att belöna en text som utpekar en med största sannolikhet oskyldig människa för mord – vilket är precis vad Filter och Thomas Pettersson gör, varken mer eller mindre. Att juryn motiverar priset med ett annat ordval ändrar inte detta faktum. I undersökande journalistik är själva grävandet bara ett förstadium till texten. Innehållet är avgörande. Jag tycker att juryn borde besvara min kritik på denna punkt.
Thomas Kanger
Läs Thomas Petterssons inlägg här
Läs Thomas Kangers inledande inlägg här
Replik från Guldspadejuryn:
Guldspadejuryn har som regel att inte kommentera kritik mot besluten, eftersom såväl nominerade som vinnare är resultatet av många och långa diskussioner och sällan enkelt låter sig förklaras för den som inte deltagit i dessa.
Att Thomas Petterssons reportage om Skandiamannen skulle leda till kritik och debatt är varken oväntat eller konstigt, eftersom var och en som ger sig in i getingboet Palmemordet får räkna med snabb och skoningslös kritik från dem med andra uppfattningar.
Vi vill ändå kort kommentera Thomas Kangers inlägg i Journalisten, utan att gå in på de detaljer från mordnatten som han själv räknar upp.
Den som läser Filter-reportaget, eller för den delen Petterssons bok (som juryn inte har bedömt, eftersom den aldrig skickades in till Guldspaden) får en väl belagd genomgång av ett viktigt spår som uppenbarligen också Palmeutredarna uppfattat som så intressant att det är värt att utreda på nytt. Det som belönas är just det djupare grävet, granskningen av brister i tidigare utredningar och de för en större publik okända förhållandena och faktauppgifterna.
Guldspadejuryn anser dock självklart inte att Thomas Petterssons gräv löser Palmemordet. Men hans arbete – det granskande reportaget – tycker en enig jury gott och väl kunde belönas med en Guldspade.
Därav juryns motivering: ”för att under tolv år ha grävt i försummat utredningsmaterial, intervjuat bortglömda vittnen och med nya uppgifter gjort Skandiamannen till ett viktigt spår för Palmemordsutredarna.”
Därmed har juryn sagt det som kan sägas i detta ärende.
Guldspadejuryn
