En oskyldig person pekas ut och artikeln belönas
Thomas Petterssons och magasinet Filter tilldelades Guldspaden för sitt reportage om Palmemordet och den så kallade Skandiamannen. Det innebär att juryn belönade ett arbete som med största sannolikhet pekade ut en oskyldig man för mord.
Motiveringen till priset lyder så här: ”…för att under tolv år ha grävt i försummat utredningsmaterial, intervjuat bortglömda vittnen och med nya uppgifter gjort Skandiamannen till ett viktigt spår för Palmemordsutredarna.”
En av Föreningen Grävande journalisters grundare, Bo G Andersson, har redan kritiserat beslutet för att det strider mot prisets statuter (Medievärlden 9.4 2019) och fått svar från både juryns ordförande Bertholof Brännström och Filters redaktör Mattias Göransson. Låt oss nu istället se till det sakliga innehållet i reportaget. Det bygger på ett enda oomtvistligt faktum kring själva mordförloppet, nämligen att Skandiamannen stämplade ut från sin arbetsplats Skandia klockan 23.19 på mordkvällen. Skandias entré på Sveavägen ligger cirka 50 meter norr om mordplatsen och tidpunkten är ungefär två minuter innan skotten föll.
Utifrån detta enda faktum reser sedan Filter ett omfattande teoribygge baserat på tolkningar, antaganden och spekulationer kring olika vittnesmål, tidsangivelser, Skandiamannens bekantskap med en vapensamlare, samt Skandiamannens personlighet och olika uttalanden i efterhand. Allt detta används som ett slags stödbevisning för tesen om att Skandiamannen är Palmes mördare. Men tänk om närvaron på arbetsplatsen vid den givna tidpunkten tvärtom talar starkt emot mördartesen? Då blir ”stödbevisningen”, alltså alla de kringuppgifter som Filter samlat in genom sitt grävande, oväsentlig. Teoribygget rasar samman. Just denna nödvändiga analys gör Filter inte alls i reportaget, och Guldspadejuryn tycks inte ha tänkt alls på saken.
Låt oss därför och för sakens skull anta att Skandiamannen är mördaren och låt oss placera oss i hans skor. Var korsas hans och Palmes spår? Det kan bara ske vid två alternativa tillfällen. Det första alternativet är att de möts av en slump på Sveavägen klockan 23.19, just när Skandiamannen går ut från arbetet. I en ögonblickets ingivelse dödar han statsministern. Men detta mordscenario förutsätter att Skandiamannen redan har ett vapen på sig. En person i hans yrkesställning, därtill ohotad och utan tidigare noterade våldstendenser, ska alltså till vardags bära med sig en magnumrevolver till och från arbetet, tillika en revolver som han saknar licens för, och därtill vara fullt beredd att döda utan minsta eftertanke. Några uppgifter som stöder ett sådant antagande finns över huvud taget inte. Är nu detta sannolikt?
Det andra möjliga alternativet är att Skandiamannen hade kännedom om Palmes biobesök. Det tror Filter också, eftersom det stämmer bättre in på deras ”stödbevisning”. Skandiamannen skulle ha sett eller hört talas om detta i samband med att han var ute på stan på tidigare om kvällen för att äta middag. Med kunskap om biobesöket och därmed två timmars extra respit skulle han ha en rimlig chans att lösa frågan om ”vapentillgång” från sin granne vapensamlaren.
Men Filter ställs här inför ett delikat problem, som Pettersson och Göransson inte alls berör i reportaget. Om Skandiamannen visste att Palme var på bio, och planerade att mörda honom genom att anskaffa ett vapen, varför hängde han då kvar på sin arbetsplats till 23.19? Han kunde förstås inte ha en aning om att Palme skulle promenera förbi just där, och särskilt inte omkring tjugo över elva. Istället hade han självklart begivit sig till biografen för att invänta sitt tilltänkta mordoffer. Detta scenario är som alla nog inser osannolikt.
När jag påpekade detta för Göransson svarade han mig i ett mejl (12.6 2018) med att ändå försöka göra det orimliga rimligt. Skandiamannen gick verkligen till biografen för att sedan skugga honom längs Sveavägen. Att han dessutom bevisligen ändå kunde vara på sin arbetsplats bara några minuter senare förklarar Göransson så här: Han sprang före Palme, återvände till Skandiahuset bakvägen, hämtade vapnet och stämplade sedan ut klockan 23.19 för att i lagom tid hinna skjuta statsministern bakifrån. Men här uppstår ett nytt logiskt problem. Denna förklaring innebär ju att Skandiamannen först skulle ha gjort stora ansträngningar för att skaffa fram ett vapen i syfte att döda Palme, men sedan lämna kvar det på sin arbetsplats innan han gick till bion. Han kunde ju inte veta att hans tilltänkta offer skulle promenera hem och förbi hans vapengömma. Jag överlämnar bedömningen åt läsaren: är detta sannolikt?
Varje teoretiskt tänkbart scenario som utgår från det enda vi med säkerhet vet om Skandiamannen göranden före och kring mordet förutsätter således osannolika, för att inte säga orimliga antaganden: Att han dagligdags gick omkring med en magnumrevolver som antingen var lånad eller illegal. Eller att han visste om att Palme var på bio, lyckades skaffa en revolver men ändå stannade kvar på arbetsplatsen istället för att möta upp sitt offer vid biografen. Eller att han gick till bion men lämnade kvar det införskaffade vapnet i byrålådan. Några andra alternativ som tar med i beräkningen att han stämplade ut klockan 23.19 gives icke.
Filters reportage befinner sig på (o)sannolikheternas halkiga utförsbacke. Jag kan bara dra en enda logisk slutsats: En oskyldig och försvarslös människa pekades ut för Palmemordet. Filter grävde visserligen djupt, men uppenbart på fel plats. Tyvärr föll guldspadejuryn ned i denna grop.
Thomas Kanger
Journalist och författare
