Gå direkt till textinnehållet

Fildelning måste stoppas

Det är tydligt att det råder delade meningar om fildelning inom journalistkåren. Efter domen mot männen bakom Pirate Bay har detta blivit allt tydligare. Ja, jag väljer att kalla dem männen. Varför tänkte jag återkomma till.Om man för ett ögonblick skalar bort huruvida Pirate Bay gjort sig skyldigt till något brott och vilken form av intrång i privatlivet som Ipred-lagen innebär, så kanske man kan närma sig kärnfrågorna. De kärnfrågor som kommit i skymundan den senaste tiden.

Det här är en argumenterande text. Åsikterna i artikeln är skribentens egna.

Är det rätt att lägga upp upphovsrättskyddat material på nätet så att andra kan ta del av det?
Är det rätt att ladda ned sådant material?
Och kanske den för journalister viktigaste: Hur ska man som journalist ställa sig till detta?
Spelar det någon särskild roll om man är journalist eller inte i det sammanhanget? Jag hävdar att det gör det.
Till syvende og sidst har vi som journalister en sak vi lever på. Vår kreativa förmåga kombinerad med en hantverksmässig kompetens att skriva, ta bilder, redigera radio eller göra TV. Resultatet av det blir artiklar, krönikor, foton och radio- och TV-inslag.


För att omsätta detta
till inkomster har vi en sak vi lever av. Vi säljer vårt material antingen som anställda mot en månadslön eller som frilansar mot ersättning per utfört uppdrag.
Det centrala för att vi ska kunna fortsätta göra det är att vi kan hävda vår upphovsrätt. Varken våra arbets- eller uppdragsgivare eller någon annan ska kunna använda det material vi producerat utan tillstånd och utan att vi får ersättning.
När jag själv utgått från det resonemanget har min slutsats blivit att alla former av illegal fildelning måste stoppas och att vi som journalister kraftfullt måste agera för att så sker.
Jag kan inte se att det skulle vara någon skillnad på att kopiera en artikel, en bild eller ett radioinslag utan tillstånd och på att mångfaldiga ett musikstycke eller en film som skyddas av upphovsrätten.
Och nej, det spelar heller ingen roll om upphovsmannen är fattig eller rik. Inte heller om verket i fråga producerats av ett hårt kämpande frilanskollektiv eller en megakänd artist eller ett multinationellt filmbolag som tjänar miljarder.
Men det är tydligt att många av mina kolleger inom journalistkåren inte ser det så.
En, i vissa fall illa dold, vrede sjuder fortfarande i mycket av den rapportering som sker kring fildelningen. Ett exempel är när P3 Nyheter nyligen kunde avslöja Pirate Bay-domarens eventuella jäv. I det inslaget var reporterns triumferande ton rätt uppenbar.
Liksom ordvalet "killarnas advokater".

Vi som arbetar inom medier vet skillnaden på "killar" och "män" i sådana sammanhang. Men att kalla den 49-årige knäckebrödsmiljonären för kille är väl att sträcka "kille" lite långt. Det kanske gör 49-åringen glad. Fast avsikten var troligen en helt annan.
Frilans Riks har tagit fram en kampanjslogan som lyder "Upphovsrätten är vår". Jag tror inte att tanken med den är att påstå att upphovsrätt bara tillkommer journalister. Och att musiker, textförfattare, producenter, skådespelare och filmmakare med olika arbetsuppgifter får finna sig i att deras material stjäls via internet.
Jag tror inte vi som journalister kan låta bli att ta ställning i den här frågan. Och tar vi ställning för fildelning tar vi ställning mot oss själva.
Peter Pettersson
frilansjournalist

Annons Annons