En vikaries vardag

7 oktober, 2002

Det här är en argumenterande text med syfte att påverka. Åsikterna i artikeln är skribentens egna.

Jag är en av de desperata frilansar och vikarierande journalister som det pratas så mycket om. Min historia är inte unik men den bör ändå berättas eftersom paniken hos oss skribenter bara fortsätter öka.

Jag är en av de desperata frilansar och vikarierande journalister som det pratas så mycket om. Min historia är inte unik men den bör ändå berättas eftersom paniken hos oss skribenter bara fortsätter öka.

Jag har jobbat på en rikstäckande tidning, inom landsortspress och på fackpress som vikarie. Parallellt har jag under flera år försökt försörja mig som frilans. Inget går. På tidningarna behandlas man som ”skit” för att uttrycka det klart.

Man har inga rättigheter och man får aldrig några klara besked oavsett om det handlar om att eventuellt få vara kvar ytterligare någon tid eller om det jobb man gör är bra eller inte. Jag vet inte hur många gånger jag har befunnit mig i den situationen där olika besked ges dagligen: du får vara kvar en vecka till, nej en månad till. Att ha en sådan tillvaro går ut över privatlivet, självförtroendet och den mentala hälsan i stort. Jag har vid ett flertal tillfällen fått söka läkare på grund av den press jag lever under.

Men detta är inte nog. De uppslag som jag lyckas sälja in behandlas med vänster hand av redaktörerna. Ofta förändras uppdragets innehåll allteftersom skrivandet pågår, det är vanligt att artikeln efter leverans, inte anses innehålla det som uppdragsgivaren och jag kommit överens om. Naturligtvis borde jag bli bättre på att ha allt skriftligt i ingångsskedet men det är svårt att stå på sig i den delen när många redaktörer själva tycker att det räcker med muntliga avtal. Ersättningen är ett annat problem. Journalistförbundets frilansrekommendation är det jag utgår från när jag ska sätta pris men det är i princip omöjligt att få den ersättningen. Jag får alltid pruta ned priset markant. Jag får även extrema skambud.

Annan inkomst

Vanligt är att få 1 000 kronor per sida, oavsett hur lång artikeln är eller hur stor arbetsinsatsen är. När jag så tackar nej, får jag höra att det är konstigt eftersom så många andra skriver för den ersättningen. Vilka är alla andra, undrar jag? Är det personer som har annan inkomst vid sidan av skrivandet? I dessa lägen är det också vanligt att tidningen i fråga ”stjäl” min idé och att någon annan ges uppdraget som kan arbeta för den lägre ersättningen.

När man sedan tror att överenskommelsen är i hamn, kommer nästa dråpslag. Jag skriver artikeln och levererar samt fakturerar. Men på förfallodagen kommer inte pengarna.

Förklaringarna är otaliga, någon har glömt att attestera fakturan, den har kommit bort eller, nej, vi är inte nöjda med det arbete som du gjort och vi vill därför inte betala. Hur kan det komma sig att avtal uppenbarligen inte gäller i den här branschen? Vilken anställd skulle acceptera att lönen helt plötsligt inte kom en viss månad för att chefen inte var nöjd med något? Det enda jag kan göra, eller hota med, är att kontakta Journalistförbundet för att få hjälp. Men det är inte någon lyckad lösning då man får etiketten som bråkstake, och givetvis, ”bränner” sina framtidsmöjligheter hos denne uppdragsgivare.

Byta yrke

Jag funderar ofta på om jag ska byta yrke. Men det är lättare sagt än gjort. Jag har redan många års studielån, dessutom vill jag ju egentligen inte göra något annat. Jag är journalist och jag är en duktig sådan! Något måste göras. Uppenbarligen hjälper inte Journalistförbundets påstötningar. Kanske ska man strypa intagningen till journalistutbildningar helt eftersom eleverna bara utbildas till arbetslöshet?

Jag har inga svar. Men som 30-åring blir frågorna fler och fler samtidigt som det ekonomiska moraset fortsätter. Skaffa barn är en omöjlighet, jag kan inte flytta, jag kan inte spara till min pension, jag kan inte ta semester. Inte heller vågar jag skriva ut mitt egentliga namn under den här insändaren, risken att bli helt ratad av framtida redaktörer är helt enkelt för stor.

Kommentarer

Det finns 2 kommentar på sidan.


Kommentera
Kommentarer på Journalisten är till för yrkesdebatt och är förhandsmodererade. Det innebär att de inte kommer att publiceras direkt. Kommentarer som innehåller hat, hot eller personpåhopp kommer inte att publiceras. Journalistens ansvariga utgivare ansvarar även för kommentarsfältet.
Inlagt av Kerstin Blomkvist mån, 2011-12-19 22:18

Tack Journalisten!

Av Kerstin Blomkvist

Äntligen har man tagit vikarierande journalisters vardag på allvar. Att ta in “söndertrampad journalists” debattinlägg utan skribentens namn är ett stort steg för oss vikarier och något jag tidigare försökt utan att lyckas med. Det glädjer mig att Journalisten nu kan återge den verklighet som så få av de fast anställda har en aning om – ens en susning om faktiskt. Och att jag lättad kan konstatera att jag inte är ensam och inte ens den mest utsatta. För i den här branschen är taket högt vad gäller utsattheten. I den här branschen är det legitimt att behandla sina medmänniskor som avfall. Tack å lov att en av oss fick “äran” att förmedla denna kunskap till mindre upplysta kollegor!

Kerstin Blomkvist

Kommentar:Att debattinlägg ska undertecknas med namn är fortfarande det normala krav vi har (och ett absolut krav när det gäller repliker). Pseudonymer kommer endast att accepteras i undantag – och endast under förutsättning att redaktionen känner identiteten på skribenten.

/Martin Jönsson

chefredaktör

Inlagt av Fredrik Isakson mån, 2011-12-19 22:18

Stämmer

Av Fredrik Isakson

Så sant. Känner igen mig i allt. Man är inte ung och vacker längre och alla tittar misstänksamt på åldern när man söker jobb och att få ordentligt betalt är näst intill omöjligt.

Stäng åtminstone två av journalisthögskolorna. Det finns för många som är villiga att producera utan att få betalt. Många är unga och begåvade och visst konkurrensen kan vara bra men vi journalister får inte sänka vår egen yrkesgrupp ner i låglöneträsket vilket är precis vad som håller på att hända nu. Tidningar skär ner och konkurrensen ökar allt mer.

Precis som skribenten hade det varit skönt att vara anonym. Men jag sticker väl ut nacken ännu en gång.

Fredrik Isakson

Årets groda 2021

Alla gör fel ibland. Men en del fel är roligare än andra. Nu kan du rösta på vilken som var 2021 års roligaste groda. Sista dag för att rösta är den 14 februari. Rösta här.

Senaste numret

Prenumerera

Nyhetsbrev

Prenumerera på nyhetsbrevet




Ansvarig utgivare: Helena Giertta. Allt material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt. Citera gärna, men ange källan. Information om cookies