”Arbetsgivare måste prioritera höjda lönenivåer”
Journalister har klart sämre löner än närliggande yrkesgrupper. Nu är det hög tid att arbetsgivarna inte bara ondgör sig över svårigheterna att rekrytera och behålla rätt kompetens. Det är dags att de tar ett större ansvar för våra medlemmars lönenivåer.
I Journalistförbundets löneutredning som presenteras idag på förbundets avtalskonferens har vi gått igenom den partgemensamma lönestatistik vi har tillsammans med arbetsgivarorganisationen Medieföretagen. Statistiken sträcker sig från 2010 och fram till 2021 och rör kollektivavtalsområdena dagspress, public service, bemanning, tidskrifter och etermedier. Utredningen ger oss flera tydliga resultat.
Vi ser bland annat:
- att löneskillnaden mellan stad och land är stor. Snittlönen för hela dagspressområdet, som dagens avtalskonferens berör, låg 2010 på 31 117 kronor. Fram till 2021 har den ökat till 41 256 kronor. Vid en uppdelning i storstadslöner, det vill säga dagspressföretag i Stockholm, Göteborg och Malmö, och i övriga landet så är skillnaden stor. 2021 är skillnaden i snittlön cirka 12 500 kronor, med snittlönen 47 639 kronor för storstad och 35 166 kronor för övriga landet inom dagspress.
- att medlemmar under 30 år tappar gentemot äldre kollegor. Till exempel har skillnaden i snittlön mellan gruppen medlemmar under 30 år och gruppen samtliga medlemmar ökat. Från 6 000 kronor 2010 till 8 200 kronor 2021.
- att snittlönen på 41 914 kronor 2021 för alla medlemmar på de fem avtalsområdena är betydligt lägre än snittlönen bland andra tjänstemän med eftergymnasial utbildning på svensk arbetsmarknad. I SCB:s statistik för 2021 har tjänstemän med eftergymnasial utbildning kortare än tre år en snittlön på 44 200 kronor. Tjänstemän med eftergymnasial utbildning på tre år eller längre har en snittlön på 50 600 kronor.
Att löneutvecklingen är särskilt dålig utanför Stockholm, Göteborg och Malmö bekräftas även i den sökbara lönestatistiken som finns på förbundets hemsida. Statistik som förutom arbetsgivarens inrapporterade löner även omfattar de löner som medlemmar själva angett att de har. För avtalsområdet dagspress är skillnaden i snittlön mellan storstad och övriga landet i denna statistik cirka 10 400 kronor, på public service 5 900 kronor, kommersiella etermedier 5 700 kronor, bemanning 1 900 kronor och tidskrifter 1 300 kronor.
Utredningens resultat är inte bara ett mörker. Vi kan också se att våra medlemmar som kollektiv, oavsett anställningsform och kollektivavtalsområde, fått löneökningar under den undersöka perioden på 30,8 procent. Det är högre än den löneökning på 25,4 procent som en uppräkning med endast procenten i kollektivavtalen skulle ha gett. Vi kan också se att våra medlemmar som kollektiv fått en reallöneökning under tidsperioden.
Att vi som förbund på ett övergripande plan lyckats få igenom löneökningar över kollektivavtalets värde är självklart positivt. Mycket har vi att tacka det fantastiska arbete som våra fackligt aktiva i klubbar och sektioner utför lokalt på arbetsplatsen i den process vi har kring löner. Men trots detta ligger vi som konstaterat långt efter andra närliggande tjänstemän i fråga om lön.
Nu är det hög tid för arbetsgivarna att ta ett större ansvar för våra medlemmars lönesättning och löneutveckling. Det handlar om framtiden för hela mediebranschen, där arbetsgivare redan ser svårigheter att rekrytera personal. Om det ropas högt att det är svårt att rekrytera och behålla rätt kompetens kan arbetsgivare samtidigt inte hålla tillbaka lönerna. Det är dumsnålt och oansvarigt när det handlar om så viktiga saker som det fria ordet och journalistiken som en del av demokratin. Att som arbetsgivare inte ta ansvar nu är att skjuta sig själv i foten. Det kommer knappast att höja statusen för vårt yrke som även arbetsgivarna är så måna om.
De lönehöjningar som behövs kan inte tas ur det allmänna löneutrymmet som förhandlas fram i kollektivavtalen. De här höjningarna behöver ske på andra sätt och av rent egenintresse hos arbetsgivarna. Här behöver varje medieföretag se över hur lönestrukturen ser ut på redaktionerna och fråga sig varför löneökningstakten minskar efter ett antal år i yrket, varför löneskillnaderna är extremt små på många orter, varför unga lönesätts lågt och sedan behöver få hjälp av facket i förhandlingar för att få upp lönen för att passa in i den allmänna lönestrukturen. Företagen inom dagspress måste särskilt ta på allvar att det även finns löneskillnader mellan kvinnor och män som behöver åtgärdas. Våra klubbar lägger mycket tid och kraft på att bidra till en rimlig lönestruktur och rimlig löneutveckling för medlemmarna. Men de arbetar i motvind.
Visst har det varit tuffa år för de flesta medieföretag. Men då behöver arbetsgivarna verkligen ta vara på de som utför kärnverksamheten och står för innehållet. Medarbetarna har bidragit på ett fantastiskt sätt till att skapa värde och på många håll vinst. Nu är det hög tid att journalisterna får ta del av detta värde genom att arbetsgivarna tar sitt ansvar genom en tydlig och målmedveten höjning av lönerna.
Ulrika Hyllert,
ordförande Journalistförbundet
Tomas Backlund,
vice ordförande Journalistförbundet
