Gå direkt till textinnehållet

Anders R Olsson: Personuppgiftslagen suger

PUL- och 7:16-frågor begravs i ständigt nya utredningar. Det är och förblir oacceptabelt.

Det här är en argumenterande text. Åsikterna i artikeln är skribentens egna.

Med sekretesslagens paragraf 7:16 är det som med politiska fångar. Man får inte sluta tjata på de politiskt ansvariga, för då är det snart kört.

Inför folkomröstningen 1994 försäkrade Ja-sidan att EU inte skulle påtvinga Sverige några inskränkningar i offentlighetsprincip eller meddelarfrihet. Dessa ”är och förblir grundläggande principer som utgör en del av Sveriges konstitutionella, politiska och kulturella arv” deklarerades när anslutningsfördraget skrevs på.

Men när ett EU-direktiv om persondata 1998 översattes till Personuppgiftslagen, PUL, förskingrades delar av arvet. Det vill ingen ta ansvar för idag. PUL- och 7:16-frågor begravs i ständigt nya utredningar. Det är och förblir oacceptabelt.

bryt

Rötterna till 7:16-eländet sträcker sig till tidigt 70-tal. Staten och några storföretag hade börjat bygga upp stora personregister. Det var enligt en stark opinion första steget mot en allt kontrollerande polisstat. 1973 förbjöds därför, med Datalagen, namn i datorminnen. Bara om Datainspektionen godkände sådan registrering blev den laglig.

Samtidigt skapades sekretessregeln som sade att personuppgifter i allmänna handlingar var hemliga om den utlämnande myndigheten misstänkte att uppgifterna skulle användas i strid med datalagen. Regeln var direkt riktad mot företag som med hjälp av offentlighetsprincipen kunde bygga upp stora persondatabaser. Att bestämmelsen skulle utgöra något hinder för enskilda medborgare som ville utnyttja sina rättigheter föresvävade ingen då. Bara storföretag och myndigheter hade ju datorer. (De kostade miljoner att köpa.)

När en ny sekretesslag antogs 1980 följde regeln med, och placerades i 7 kap 16§. Nu började också datorerna bli allt mindre, kraftfullare och billigare. Vid mitten av 80-talet var de inte längre bara ”maktens” redskap utan också gemene mans.

Därmed borde, kan man tycka, alla namn i allmänna handlingar hållas hemliga eftersom risken blivit uppenbar att de, om de lämnades ut till kreti och pleti, skulle hamna i dator. Så tillämpades dock inte regeln före 1998. Myndigheter och domstolar läste innantill i lagens förarbeten och använde bara 7:16 mot företag.

bryt

Men 1998 kom PUL, och i 7:16… ”Sekretess gäller för personuppgift, om det kan antas att ett utlämnande skulle medföra att uppgiften behandlas i strid med datalagen.” …. ändrades sista ordet till ”personuppgiftslagen”.

Nu började myndigheter och domstolar tolka 7:16 ordagrant. Två år senare konstaterades att paragrafen tillämpades flitigt. Såväl domstolarna som regeringen ansåg att bara journalister kunde få ut allmänna handlingar med personuppgifter i, eftersom PUL gjorde undantag för ”journalistiska ändamål”.

2001 försökte så Högsta Domstolen, i det så kallade Ramsbro-målet, rädda såväl yttrandefriheten som offentlighetsprincipen genom en djärv tolkning av detta PUL-begrepp. ”Journalistiska ändamål” har den, oavsett yrke, som ägnar sig åt ”informationsspridning i frågor av betydelse för allmänheten”, anser HD. Så länge de påstår sig syssla med journalistik bör medborgarna alltså kunna hävda sin gamla rätt enligt offentlighetsprincipen? Ja och nej.

I dag vilar medborgarnas möjligheter att få tillgång till personuppgifter i allmänna handlingar på HDs dom i Ramsbro-målet. HD är dock inte högsta instans i uttolkandet av EU-rätten. Det är långtifrån säkert att EG-domstolen, som rimligen får frågan på sitt bord förr eller senare, gör en lika vid tolkning av begreppet ”journalistisk verksamhet”.

Myndigheter ska också enligt 7:16 efterforska identitet och avsikter hos den som vill se personuppgifter i allmänna handlingar. (Är det verkligen fråga om journalistisk verksamhet?)

bryt

PUL har blivit ett tillhygge mot individer som rättsväsendet vill komma åt men inte får fast för riktiga brott. På detta finns flera exempel. Åtminstone ett handlar om 7:16. Umeå universitet vägrade lämna ut offentliga handlingar med hänvisning till att endast personer med ”diskriminerande intressen” (läs: rasister) kunde vara ute efter personuppgifterna i dem. 7.16 åberopades. Kammarrätten i Sundsvall gav universitetet rätt. (Mål nr 1443-2000.)

PUL suger. 7:16 suger. Politiska ledare som inte håller sina löften från 1994 suger också.

Fler avsnitt