Ledare

Helena Giertta Chefredaktör

Fler måste inkluderas

29 maj, 2013

Morgontidningen har för de flesta varit en del av en rutin. Den har rapporterat om det som avviker. Tidningen bekräftar därmed att allt annat är som vanligt. Kvällstidningarna har gjort ungefär samma sak, men med större bokstäver.

Samtidigt har de 80 procent av befolkningen som läst en tidning fått sin samtids­skildring och sitt sammanhang, information och underlag för att utföra sin plikt som medborgare. 
De nya siffrorna från SOM-institutet visar att detta inte längre gäller. Efter flera år av långsam nedgång i tidningsläsandet skedde förra året ett dramatiskt tapp.  
Endast 59 procent, ja, kanske så få som 50 procent enligt analyser av siffrorna, tog under 2012 dagligen del av morgontidningarnas eller kvällstidningarnas innehåll på papper, mot alltså över 80 procent för fem år sedan.

Tidningsläsning på nätet eller i mobilen väger inte på långa vägar upp tappet och inte heller TV och radio ersätter det. TV och radio tappar tittare och lyssnare, nättidningar ökar något, enligt SOM-undersökningen. 
Andelen som aldrig läser några papperstidningar är uppe i 30-40 procent. Och en växande grupp människor tar inte till sig några nyheter alls, oavsett plattform eller kanal. Det är ett demokratiskt problem som vi måste försöka förstå.
Det handlar inte om plattform eller affärsmodeller. Det handlar om varför nyheter, oberoende analyser och kommentarer, bilder av samhället, inte är relevant för den här gruppen. Vad är det vi, samhället, har misslyckats med?

Rutinen kring morgontidningen, där den stod som garanten för att det mesta var sig likt, kan säkert ersättas med en koll på Facebook, eller annat socialt forum. Där finns människorna man bryr sig om och där kan man snabbt förvissa sig om att alla är kvar, livet går vidare.
Men vad händer med det andra, med samhället, det vi ska bygga tillsammans – om en stor minoritet inte vet vad som händer, eller ens är intresserad av det?
De som inte tar del av nyheter från journalistiska produkter, blir lättare offer för osanna eller okontrollerade rykten som sprids på nätet. Det såg vi inte minst under Instagramupploppet i Göteborg. Och vi såg det i förra veckan när rykten om att kvällstidningarna betalade för bränder startade med en bloggpost som enligt uppgift fick 400 000 läsare. Hur många läste dementierna av påståendet, eller artiklarna som skrevs om det?

Att motverka ryktesspridning, att berätta om verkligheten, att söka det relevanta och sanna är vår uppgift som journalister.  Om färre tar del av vårt arbete, kan det leda till en farlig utveckling som i längden kan hota demokratin.
Det pratas om mediebilden. Hur den präglar ett område (läs förorten) när medierna skriver för mycket, för lite eller fel saker. Det finns alldeles säkert anledning för alla redaktioner att fundera på hur vi beskriver vår omvärld. Men ännu viktigare är att vi fortsätter att berätta om verkligheten och utveckla berättandet så att fler känner sig inkluderade.
Minst läser man tidningen i de stora städernas förorter. Där lokalbevakningen nästan är obefintlig. Kanske kan man se det som händer i Husby och andra förorter som en påminnelse om journalistikens uppgift och roll i samhället.

LEDARSTICK

PRESSTÖD TILL REDAKTIONER

När Journalistförbundet skulle lämna remiss på förslaget om ett nytt presstöd, valde man att göra ett helt eget förslag i stället.
Det bygger på att presstödet ges efter redaktionell kraft. Ju fler journalister, desto större presstöd. Men stödet får inte gå till aktieutdelning.
Det är ett annorlunda grepp, men jag hoppas att regeringen tar det på allvar. En livskraftig mediebransch behövs för ett levande demokratiskt samhälle.

Kommentarer

Det finns 6 kommentar på sidan.

---

Kommentera

Ditt namn *

E-post *

Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas offentligt.

Ämne

Comment *

Mer information om textformat

Plain text

• Inga HTML-taggar tillåtna.
• Webbadresser och e-postadresser görs automatiskt till länkar.
• Rader och stycken bryts automatiskt.

Verifikation av ord * (verifiera genom att använda ljud)

Skriv in bokstäverna som visas i bilden ovan. Om du inte kan läsa dem, skicka formuläret så kommer en ny bild att genereras. Ej versalkänsligt.

Inlagt av Amanda tors, 2013-05-30 22:53

För min del så handlar det om att jag inte har något förtroende för Schibstedt, Bonnier eller SVT/SR som nyhetsförmedlare längre. De vinklar och ljuger för mycket, anser jag. Sen finns det ju inte så mycket mer nyhetsförmedlare i Sverige att välja på, tyvärr. Så jag läser utländska medier som Der Spiegel, The Guardian, Russia Today, BBC och några amerikanska istället. Räcker så. Jag blir bara irriterad när jag läser svensk media.

• svara

Inlagt av Matz lör, 2013-06-01 19:51

"Samtidigt har de 80 procent av befolkningen som läst en tidning fått sin samtids­skildring och sitt sammanhang, information och underlag för att utföra sin plikt som medborgare"

Med denna inledning av hur redaktören anser att det ska vara, så tycker jag att det är hälsosamt att människor börjar vända sig bort ifrån pressen och söker information på annat håll. Det var länge sedan om någonsin som media var en objektiv förmedlare och det börjar väl bli tydligt för fler nu

Vänligen Matz

• svara

Inlagt av Sune Mangs sön, 2013-06-02 00:44

Kanske läsarna återkommer om journalister lär sig stava igen? Det är ju rent skamligt att människor med skrivande som yrke ofta inte kan skriva ens korta texter utan fel, och (uppenbarligen) inte korrekturläser.

• svara

Inlagt av Peter tis, 2013-06-04 00:32

Jag är inte intresserad av en journalistik som fylls av åsiktstorpeder, PR-scouter (vem som än betalar dem för deras PR-arbete) och oblygt självgoda, fejkat intima krönikörer som kräver att alla måste betrakta dem som prinsar och drottningar, samt av lakejer till politiker eller bankirer. Inte heller av dåligt researchade och svusltigt skrivna (eller direkt bluffande) idolporträtt till intervjuer eller 'analyser' som passerar bäst-föredatum på tre.fyra dagar, av dåligt översatta AP-telegram eller The Sun-artiklar eller av kultursidor som är mer intresserade av om X är trendigt eller säljer än ifall det är innovativt eller bra på riktigt.. Den sortens tidningar kan jag klara mig utan, och idag är det precis så många svenska tidningar ser ut; tillståndet är dessutom accepterat av ägarna, av journalisterna och av de tjattrande klasserna. Nej tack. Lyckligtvis rör sig utländsk kvalitetspress i en helt annan liga än denna bigotta, ruttna svinmat.

• svara

Inlagt av Amanda ons, 2013-06-05 11:14

"Samtidigt har de 80 procent av befolkningen som läst en tidning fått sin samtids­skildring och sitt sammanhang, information och underlag för att utföra sin plikt som medborgare."

Några frågor till journalisten som skrivit detta då. Inte för att hon skulle få för sig att sänka sig ner till ett kommentarsfält och svara vanligt folk, men ändå.

1. Vad består samtidsskildringen de fått av?
2. Utveckla vad som förmedlas för sammanhang? Finner sig läsarna till rätta när de läser medias beskrivningar av verkligheten? Finner de sitt sammanhang då?
3. Har informationen varit berikande och mångfaldig? Har den kommit från, säg, fem olika medieföretag eller kanske bara två som tycker samma sak?
4. Vad är befolkningens plikt som medborgare enligt svensk media?

Människor kanske väljer att göra en egen samtidsskildring, finna sitt eget sammanhang, hitta sin egen information och känner att svensk media inte riktigt fyller deras krav för detta längre.

• svara

Inlagt av Helena Giertta mån, 2013-06-10 16:42

Svar till Amanda:

1. En beskrivning av verkligheten som är relevant.

2. Ja på dina följdfrågor.

3. Ja.

4. Jag kan inte svara för svensk media, men mitt svar är: att vara informerad, att engagera sig i samhällets utveckling, att hålla demokratin vid liv.

 

• svara

mer

Sidor