Är det underhållning när människor inte mår bra?
Den psykiska ohälsan bland unga ökar och många är sjukskrivna för psykiska sjukdomar. Kanske därför tycker jag att klimatet i medierna är bättre nu, psykisk ohälsa debatteras flitigare och på ett mindre skuldbelagt sätt än förr.
Men fortfarande är det vanligt att man berättar om till exempel kändisars livskriser och psykiska problem under vinjetter som Nöje. Jag tror att det är dags att sluta signalera att den här typen av artiklar är underhållning – för att behålla läsare.
Många kändisar och personer i framträdande positioner har valt att tala om sina livskriser och sina diagnoser öppet i medier. Detta fenomen har vi haft så länge att många kanske inte ens reflekterar över det alls. Men jag är en sådan som verkligen uppskattar den här typen av artiklar och jag tror att de gör skillnad för många som mår väldigt dåligt, kanske särskilt för ungdomar. För en del personer i kris kan en enstaka artikel betyda allt och skapa en helt ny vändning i livet. Varje gång jag själv medverkat i medier får jag flera mejl och ibland telefonsamtal från läsare som vill uttrycka sin tacksamhet och som vill be om tips och råd i just sin situation.
Intervjupersonerna i dessa artiklar förmedlar ofta att det finns hopp och berättar vad just de har gjort som har fått dem att komma vidare, tillfriskna och finna nya vägar. Att det går att leva ett meningsfullt liv med psykiska funktionshinder skapar insikter, inte bara hos drabbade och anhöriga. Jag tror dessa artiklar även bidrar till att höja toleransnivån hos andra människor som inte vet så mycket om psykiska sjukdomar och olika diagnoser. Många journalister ser det som sin arbetsuppgift att utbilda bort fördomar och skapa förståelse.
Jag tycker inte att kändisar (och andra medverkande) får så stor uppskattning fast de faktiskt gör något fint – de är förebilder. Ibland kan det vara svårt att få mer ”vanliga” personer att prata om just psykisk sjukdom eftersom de inte vågar gå ut offentligt. Ibland kan journalisten också vara tveksam inför publicering om den som man intervjuar är mycket skör och man inte vet hur väl personen klarar av medieexponering. En kändis är medievan på ett annat sätt, även om den också kan behöva hanteras med varsamhet.
Jag tycker att det är ett stort problem att dessa berättelser, särskilt i kvällspress, hamnar under vinjetter som Nöje. Det signalerar att kändisars livskriser och dåliga mående är underhållning även om det kanske inte var journalistens intention från början. Jag tycker att både Aftonbladet och Expressen ibland gör väldigt finkänsliga saker där det känns uppenbart att journalistens motiv är att ta bort fördomar, sprida kunskap och förmedla att vi alla får misslyckas med saker. Men när den artikeln sätts i ett annat sammanhang, bland matprogram och korsord, kan det göra ett oseriöst intryck.
Jag skulle önska att kvällspressen skulle ta ett omtag om sina nöjesbilagor och på riktigt visa att man menar allvar med den här typen av artiklar. DN har Insidan och SvD har Idagsidan, vilket dessutom gör det till ett bättre forum att diskutera alla livets skeden oavsett bransch. Veckopressen skriver om psykiska sjukdomar under vinjetter som Medicin och Hälsa. När ska andra tidningar följa efter?
Särskilt unga människor, där den psykiska ohälsan ökar, borde slippa dessa dubbla budskap i sina liv. De är själva ofta förvånansvärt uppriktiga med sina diagnoser och svårigheter på sociala medier och följer sina idoler direkt på Twitter eller Facebook. Där överöses de av kärlek och får direkta uppdateringar i realtid. Många stora kändisar lägger ner stor vikt vid det här, jag förmodar för att både ha mer kontroll över sina flöden och i viss mån göra så att skvallerpress är ohjälpligt efter.
När Youtubestjärnor och andra kommer ut med bekännelser om hur dåligt de mår får de en enorm respons från fansen. En av de bästa på det här är nog Yoga girl, med en miljon följare på Instagram, som förmedlar till unga kvinnor att det är okej att inte vara perfekt. Och i de sammanhangen är det ingen som någonstans indirekt, kanske omedvetet, hånar sina följare/läsare för att de inte mår bra eller har en psykisk sjukdom. Där kan vi med psykisk ohälsa spegla oss utan att skämmas.
Pebbles Karlsson Ambrose
