Gå direkt till textinnehållet
Foto: Jonas Eng

”Privat är jag ganska högljudd och glad”

Det måste hända saker kring Rebecca Randhawa annars blir hon rastlös. Efter ett antal kringelkrokar i karriären har drömmen tagit henne till programledarjobb på SVTs Utrikesbyrån.

När Rebecca Randhawa var yngre irriterades hon över hur förorten skildrades i medierna.

– Jag växte upp i Järva/Kista med en mamma från Skellefteå och en pappa från Indien. Det var inte ofta någon beskrev vardagen i mitt område. Det var mest blåljusnyheter.

Hon minns besvikelsen när hennes klass kontaktade Dagens Nyheter. Klassen fungerade bra men eleverna skulle splittras på flera olika klasser som fungerade sämre för att försöka få ordning på dem. Intresset från tidningen var noll.

– Mycket har hänt sedan dess. I dag är det annorlunda och fler människor i förorten får komma till tals. Jag är glad att jag fått vara med under den positiva utvecklingen.

Rebecca Randhawas intresse för idrott, främst badminton (hon har bland annat spelat för en klubb i Sevilla i Spanien), tog henne till Idrottsgymnasiet i Sundsvall.

– För mig är det viktigt att känna frihet och jag längtade bort. Men det blev lite av en kulturkrock mot den verklighet jag var van vid, säger hon och skrattar. Det var första gången som jag såg en epa-traktor.

Rebecka Randhawa är inte rädd för att säga vad hon vill göra och vad hon drömmer om. (Foto: Jonas Eng)

När en lärare tyckte att hon skulle bli journalist tänkte hon att det kunde vara ett bra yrkesval. Så hon började plugga journalistik på Södertörns högskola.

– Men jag kände mig aldrig riktigt hemma där. Det var för mycket teori och jag saknade samhällsfrågorna. Många av mina kurskompisar hade redan ett nätverk med journalistkontakter. Jag hade ingenting. Vi fick också alltid höra att branschen var tuff och att det inte fanns några jobb.

Hon tvivlade på att hon valt rätt och började läsa marknadsföring vid sidan av journaliststudierna.

– Har jag påbörjat någonting så slutför jag det, säger hon på frågan om varför hon inte hoppade av journalistutbildningen.

Sökandet efter vad hon ville jobba med fortsatte. Ett tag sålde hon drycker för ett bryggeri till olika restauranger. Men det jobbet gav inte den utmaning som hon var ute efter.

– Så jag påbörjade en masterutbildning i Business Management. Mycket av studierna var på engelska och jag tänkte att det kan ju vara bra.

Hon åkte på ett studieutbyte till Brasilien och planerade att stanna där ett tag. Men i samma veva hade hon genom gemensamma bekanta träffat sin blivande sambo, Dusan Umičević, reporter och programledare på SVT Sport.

– Genom honom lärde jag känna fler journalister. Jag tänkte att om jag nu ska bo i Sverige så vore det roligast att jobba med tv-nyheter.

Hon gjorde en extra praktiksväng på TV4 och Expressen och sökte sedan ett vikariat på SVT Öst i Norrköping.

– Jag fick det inte, men eftersom jag var envis och inte gav mig fick jag bli inhoppare.

Lite senare vikarierade hon på dåvarande ABC (idag SVT Nyheter Stockholm) och fick ibland hoppa in där som programledare.

Rebecka Randhawa vill utvecklas, känna att hon tar nya steg. Att få berätta om människors vardag. (Foto:Jonas Eng)

Hon bombarderade redaktionen med idéer om inslag som skulle kunna göras i Järvaområdet. Och hon hade tur – något år senare startade Sveriges Television Järva-redaktionen i Rinkeby, där hon fick en tjänst.

– Ungefär samtidigt som Islamiska staten utropade kalifatet 2014 hade redaktionen uppmärksammat att många unga svenskar från området anslöt sig till IS. Vi var bland de första som bevakade det.

Hon blev glad när Katarina Sandström började som programledare på SVTs Rapport år 2000. Hon sådde ett frö hos Rebecca Randhawa att man kan ta sig fram även om man har ett utseende som skvallrar om en annan bakgrund än vit svensk.

– Jag identifierade mig med henne, även om jag tidigt bestämt mig för att alltid vara mig själv i tv-rutan.

Rebecca Randhawa har en reportertjänst på SVT, men har ofta setts som programledare i Rapport, och i somras i Aktuellt. Men drömmen om att jobba med utrikesfrågor har alltid funnits där. Hon säger att hon aldrig varit rädd för att berätta vad hon vill göra och drömmer om och att hon gärna testar nya områden.

– Jag sökte ett sommarvikariat som utrikeskorrespondent på SVT och nämnde att de fick skicka mig dit de ville, bara jag fick komma iväg. Jag är nyfiken på hela världen och det bästa med journalistiken är att gå in i olika världar och miljöer. Men jag blev förvånad när jag fick åka till USA. Det jobbet är det många duktiga medarbetare som vill ha.

Hon jämför sig med en kameleont eftersom hon har lätt att flyta in i olika miljöer. Delvis tror hon att det beror på att hon har bott och jobbat på olika ställen i världen och att hon växt upp i förorten med vänner från många olika kulturer. USA-tiden beskriver hon som att ”varje dag var ett äventyr” men säger samtidigt:

– Egentligen behöver man inte resa någonstans. Den globaliserade världen finns här hos oss.

Hon återkommer till sin nyfikenhet och säger att hennes driv att testa nya saker inte har med mod att göra.

– Jag kan vara nervös, men bestämmer mig ändå för att bara köra på, in i nästa utmaning. Jag vill absolut inte ha det för bekvämt, då blir jag rastlös. Jag är nog lite väl otålig.

Utmaningen i nutid är att programleda Utrikesbyrån sedan kollegan och tidigare programledaren Johan Ripås flyttat tillbaka till Afrika.

När vi sitter och gör intervjun i ett folktomt kafé i Sveriges Radio-huset, med stränga ”coronavakter” vid entrén, är det några dagar kvar tills säsongens första program ska sändas.

– Jag är jätteglad att jag fick chansen. Jag har aldrig varit så nervös som när jag skulle göra testet till tjänsten.

Hon ville så gärna ha jobbet, och säger att när hon fick erbjudandet så var hon glad i några veckor, ”men nu börjar nerverna komma”. Att leda Utrikesbyrån är något helt annat än att programleda ett nyhetsprogram.

– Jobbar jag med nyheter skärper jag mig och tar fram min professionella sida. Privat är jag ganska högljudd och glad och gillar att skoja. Så jag hoppas att jag kan släppa loss lite mer i Utrikesbyrån.

Hon tycker att det är bra att programmet försöker hitta annorlunda vinklar på aktuella nyhetshändelser, att det tajta gäng hon jobbar med kan tänka utanför boxen, och att det ofta medverkar gäster som inte syns i alla andra nyhetsprogram.

– Utrikesbyrån är ju ett snackprogram, lite poddigt, mer avslappnat. Där kan man prata lite mer som man gör till vardags.

Innan sändningen blir det en kopp te. ”Jag kan vara en av få journalister i Sverige som inte dricker kaffe”, säger Rebecka Randhawa. (Foto: Jonas Eng)

Det är nog ingen överdrift att påstå att Rebecca Randhawa uppslukas av jobbet. När vi kommer in på fritidsintressen så får hon fundera.

– Jag brukar yoga i perioder, säger hon. Men jag måste hitta rutiner för att komma ihåg att äta frukost, träna mer och för att hinna träffa vänner.

Hon läser inget annat än det hon kan ha någon nytta av. När tv:n är på rullar ofta en dokumentär. Och hon konsumerar förstås nyheter i både tv och radio.

En sommar lånade SVT ut henne till Sveriges Radios Studio Ett.

– Det var en bra skola. Programmet har ett högt tempo och tar upp många ämnen i varje program. Någon sa till mig att ”klarar du det så klarar du det mesta”.

Att hennes sambo har ett liknande jobb är bra, tycker hon. De är båda medvetna om villkoren för att jobba med nyheter och förstår att vardagen kan ställas på ända när något i jobbet kräver det.

Hon har suttit i Publicistklubbens styrelse i två år, men nu hoppar hon av för att få tid att läsa franska.

– Jag måste ha något att sträva emot, att sätta mål för mig själv. Att känna att jag utvecklas.

Det har blivit dags att fylla i den lilla faktarutan här nedan och jag frågar om hennes drivkraft, något som vi egentligen talat om under hela intervjun. I ungefär två meningar, instruerar jag. Det visar sig bli svårt. Rebecca Randhawa tar en klunk ur sin Coca-cola Zero och pratar på. Jag kokar ner det:

– Jag vill att tittarna ska vakna till av innehållet i det jag gör. De ska inte komma på tanken att kolla i mobilen samtidigt som de tittar. Just nu funderar jag mest på hur vi ska nå ut i Utrikesbyrån och hålla kvar tittarna. Man ska tycka att programmet är spännande. Från början till slut.

***

REBECCA RANDHAWA
Ålder: 35.
Familj: Sambo.
Bor: Lägenhet i Stockholms innerstad.
Aktuell: Ny programledare i SVTs Utrikesbyrån.
Karriär: SVT, bland annat SVT Öst, Smålandsnytt, SVT Nyheter Stockholm, Rinkebyredaktionen, Rapport, Aktuellt, Agenda, Sverige idag, utrikeskorrespondent i Washington. SRs Studio Ett.
Fritid: Älskar hundar, men kan inte ha någon egen på grund av jobbet. Gosar med släktens hundar. Tittar på tv, läser nyttiga böcker, tränar och träffar vänner – men för sällan.
Drivkraft: Att utvecklas, känna att jag tar nya steg. Att få berätta om människors vardag.

Fler avsnitt