Pontus Forsström:”Journalistiken måste förändras”

Namn Pontus Forsström Ålder 28 år Familj Mor, far, lillebror Yrke Chefredaktör Vision Yrkesbakgrund JMG Göteborg 1990-92, praktik Veckans Affärer, Värnpliktsnytt 1993, frilans 1 år, levde tillsammans med och skrev om anarkister och nynazister. Startade tidningen Strategi för Resumé förlag, samt byggde upp Resumés utlandsbevakning och nordensamarbete tillsammans med Bengt Uggla, 1994-96. 1996 startade de två Vision. Bonniers köpte in sig i tidningen 1997. Året där efter köpte grundarna tillbaka tidningen och slog ihop den med 25 timmar, ett Spray företag. Idag är Spray Ventures huvudägare med 63 procent. Pontus Forsström, Micke Jaresand och Peppe Engberg och några till äger 32 procent och Bonniers 5 procent Drivkraft Att få vara med och diskutera den största samhällsförändringen sedan industrialismen.

Pontus Forsström talar helst om framtiden, hur medierna och journalisternas roll kommer att förändras i informationssamhället. Kanske har det med åldern att göra. Pontus Forsström är 28 år, och har mera framtid än förflutet. Trots sina unga år är han chefredaktör för tidningen Vision som skriver om den nya ekonomin.

När hans bakgrund kommer på tal blir svaren kortfattade, men då han skall beskriva mediernas förändring blir han entusiastisk och engagerad. För det är framtiden som intresserar honom.

– Jag saknar en diskussion om journalistikens förändrade roll. Vi har blivit centrum i hela samhällsförändringen och då kan vi inte fortsätta som förut. Då måste vi börja fundera över vad vi sysslar med, säger Pontus Forsström.

Men det är inte så att han blint sjunger den nya ekonomins lov. Förra årets börsras för IT-aktier fick Pontus Forsström att tänka över hur stor roll han själv och ekonomijournalisterna haft i upphaussningen av dotcom-företag. I en krönika i Vision ger han till viss del Jan Guillou rätt och menar att ekonomjournalisterna blev ett verktyg för skickliga PR-medvetna entreprenörer. Guillou har under en längre tid fört ett litet korståg mot ekonomijournalister som han lite nonchalant kallar för räknenissar.

– Det fanns journalister som var okunniga om sin egen roll och trodde att de var duktiga därför att PR-konsulter ringde till dem först och tipsade om nyheter. De förstod inte att de var en del av ett spel.

“Ekonomijournalisterna gjorde fel”

Den massmediala dramaturgin är ofta ganska enkel: ond/god, bygga upp/riva ned. Vad de unga IT-entreprenörerna gjorde, menar Pontus Forsström, var att de anpassade sina bolag till denna dramaturgi för att få större utrymme i medierna, vilket gav större förväntningar, vilket gav högre värde på börsen.

Det var helt enkelt en kaxig generation IT-företagare vars strategi och arbetsredskap var att trissa upp börsvärdet på företagen. De vände upp och ned på alla gamla ekonomijournalisters beprövade sätt att värdera företag. Bolagen ansågs inte behöva visa någon vinst. Det gällde att växa snabbt. Att ha ett förflutet var snarare en belastning. Ingen brydde sig om att företag inte tjänade några pengar – tids nog skulle någon komma på hur man gjorde profit på Internet. Men det var de spelregler som gällde för entreprenörerna – något de inte kan lastas för, hävdar Pontus Forsström.

– Garvade politiska reportrar vet att det alltid finns ett syfte bakom alla utspel. Ekonomijournalisterna förstod inte detta fullt ut. De gjorde helt enkelt inte sitt jobb. De förstod inte att medierna har gått från att enbart spegla verkligheten till att vara scenen där verkligheten också skapas.

Efter att ekonomijournalisterna insett att de blivit utnyttjade av dessa skickliga domptörer blev de revanschistiska. Efter kursfallen under hösten började det dyka upp rubriker som dotcom-död och att luften håller på att pysa ur IT-bubblan.

– Men då har inte medierna lärt sig eller förstått att ekonomijournalistiken är tätt sammanflätad med marknaden. Om medier ägnar sig åt revanschism och börjar riva ner blir det sanning på kapitalmarknaden.

Pontus Forsström fick även själv en släng av sleven i debatten om ekonomijournalistiken. Resumé avslöjade att Pontus Forsström ägde ett bolag som hade aktier i de företag han skrev om.

“Jag blev en del av mediespelet”

– Jag blev en del av mediespelet. Det var intressant. Jag förstår att folk kan bli frustrerade när de är med i medier, för de väljer att berätta en speciell historia.

Pontus Forsström säger att han försökte att vara mera etisk än resten av journalistkåren. Han ville att frågan skulle ha vidgats och täcka hela branschen, som enligt honom har slappare regler vad det gäller aktieinnehav än han själv. Men nu koncentrerade sig medierna på hans person.

Pontus Forsström har nu gjort vad han kallar en Pagrotsky, det vill säga lagt över hela skötseln av bolaget på en oberoende förvaltare.

Han anser att det journalistiska uppdraget på ett dramatiskt sätt kommer att förändras av det informationssamhälle som nu växer fram. Journalistens roll har tidigare varit att skaffa fram information som läsarna inte haft tillgång till.

“Vi måste förädla vår roll”

Nu, genom Internet, är all information tillgänglig för alla hela tiden.

– Detta betyder att vi måste förändra och förädla vår roll. Vi kommer istället att bli sållare och tolkare, vi är de som skall hjälpa läsarna och ge analys och perspektiv, inte bara plocka fram information.

Pontus Forsström tror att det är just sållningen och analysen som publiken är beredd att betala för. Därför anser han att morgontidningarna genomgår en kris. De kan inte enbart innehålla gamla nyheter från gårdagen.

– Morgontidningarna måste fortsätta med vad de är bra på: analyser, fördjupningar. Då kan de fortsätta att ta betalt.

En metafor som Pontus Forsström ofta återkommer till är att journalistiken genom de nya medierna blivit som en fest runt en lägereld, där folk inte bara sitter och lyssnar utan även talar med varandra. Och de som samlar människorna runt brasan är journalisterna.

– Detta ställer nya krav på journalisterna. Men i grunden är det samma talang som eftersträvs, att berätta en god historia begripligt, kunnigt och på ett spännande sätt. Då tror jag att vi kan ta mycket bättre betalt än nu.

Journalister har på utbildnigar och arbetsplatser fått lära sig att vara objektiva. Tyckande skall finns på ledarplats, inte i nyhetsartiklar. Men Pontus Forsström ifrågasätter hela denna uppdelning, för innerst inne, anser han, vet alla reportrar att det inte finns någon absolut objektivitet. Vad journalister gör är att skapa en falsk objektivitet genom att låta alla parter komma till tals.

– Vi skall inte vara så tvärsäkra på att det vi skriver är sanning. Låt oss istället göra ett osynligt kontrakt med läsarna. Detta är vår världsbild och när vi lägger den på verkligheten ser den ut så här, men vi säger inte att den är sann.

Med den snabba digitaliseringen av medier är det lätt få en känsla av att tekniken har tagit över kommandot och leder utvecklingen in i framtiden. Pontus Forsström menar att så inte är fallet. Det är bara så att teknikerna är snabbare på att deklarera seger.

“Microsoft kan vara ett större hot än Bonniers”

Men den tekniska utvecklingen har enligt Pontus Forsström gjort att gamla maktstrukturer förändras. Det har blivit billigare och enklare att starta nya medier och distribuera information. Han tror därför att det inte längre är lika intressant att tala om Bonniers makt över svenska medier.

– Microsofts operativsystem är exempelvis ett möjligt större hot mot yttrandefriheten än Bonniers. Om Microsoft får monopol på operativsystem i TV, datorer, mobiltelefoner och börjar införa krav och restriktioner skulle de i princip kunna äga tillgång till allt material och innehåll. Men nu tror jag inte att detta kommer att ske för Internet är för omfattande.

Med det ökade informationsflödet har läsarna blivit kunnigare och ställer högre krav på medierna och journalisterna. Men alla har inte samma möjlighet att delta vid festen runt brasan. Pontus Forsström ser en fara i att ett nytt klassamhälle växer fram där en elit har möjlighet att köpa sållad information och analys medan resurssvaga för nöja sig med gratis informationsskval eller billig underhållning. Han vill därför att det i skolorna lärs ut hur medierna fungerar och hur man värderar information.

PÄR JANSSON

pj@sjf.se