”I lokalpolitiken är ideologierna på riktigt”

Det är inte vardagsmat att en ganska nyanställd tjugosjuårig politisk redaktör använder ledarsidan för att ta avstånd från den egna chefredaktörens beslut. Men det gjorde Matilda Molander i höstas.
Saken var den här: utgivaren Daniel Nordström hade sagt ja när kulturministern ville hålla budgetpresskonferens i VLT-huset. Djupt olämpligt, tyckte Matilda Molander. Presskonferensen bjöd in till ”onödigt misstänkliggörande” och, skrev hon, gjorde gränsen mellan politik och medier suddig för den som betraktade det utifrån.
– Det är ju aldrig självklart att gå ut och kritisera chefredaktören i tidningen, det är sista utvägen. Jag hade en tidigare dialog med Daniel om hans beslut och hoppades väl att han skulle ändra sig. Till slut kände jag mig tvungen att markera, berättar Matilda Molander när vi ses i ett regntungt Västerås någon månad senare.
Hon verkar generellt inte dra sig för att sticka ut hakan. Ta den uppläxande ledaren ”Skaffa inte barn om du hellre vill umgås med mobilen”, som i somras retade upp både föräldrar och gamla DN-kollegan Lisa Magnusson.

Vid det röriga skrivbordet på Västmanlands Läns Tidning eller någon av systertitlarna Arboga Tidning/Bärgslagsbladet, Fagersta-Posten och Sala Allehanda, skriver hon sina ledartexter. Ambitionen är en lokal ledare per vecka och tidning. Bevakningsområdet är stort, griper om Västmanlands alla tio kommuner plus Heby. Det blir några stycken när man som Matilda Molander har ambitioner med den politiska kommunbevakningen. Sedan hon tillträdde i mars har hon besökt kommunfullmäktige i nio kommuner. Livetwittrat och rapporterat på ledarsidan, ofta med samtidigt lätt och uppfordrande hand.
– Om Västmanland ska bli en bättre plats att leva på behöver fler engagera sig i politiken. Och ska man det måste man förstå vad som pågår. Det ser jag som en viktig uppgift, därför lägger jag mycket kraft på kommunbevakningen.

Borde inte dina kollegor på nyhetsredaktionen bevaka kommunfullmäktige?
– Det görs, men ofta sitter man hemma och tittar på livesändningen. Tyvärr är det många fullmäktige dit ingen åker, för det har inte prioriterats av nyhetsledningen. På många ställen dit jag kommit säger man ”åh, vad roligt med en journalist, det har inte suttit någon vid pressbordet på flera år”. Jag känner att jag har ett uppdrag i att politikerna ska känna sig bevakade – och det gör de om man sitter där. Kommunfullmäktige tar också längre tid om en journalist är där, för alla vill visa sig på styva linan.

Annons

– Och det är ofta vid fikapausen det mest intressanta händer. Vem pratar med vem?

Matilda Molander omgiven av tidigare kommunfullmäktigeordförande i Västerås.

Det finns, också, en biografisk bakgrund till Matilda Molanders vilja att ta politikerna på allvar. Hon har själv befunnit sig på andra sidan. Som tonåring i Kalmar, där hon är uppvuxen med kulturellt och starkt miljöintresserade föräldrar – ett slags gröna vågare light – gick hon med i Centerns Ungdomsförbund där hon snart hamnade i förbundsstyrelsen. Skrev debattartiklar, stod i talarstolar, diskuterade ideologi med likasinnade från hela Sverige. Att vara med i ett ungdomsförbund som ung och samhällsengagerad (Matilda Molander började läsa den lokala tidningen Barometern när hon var åtta, gillade inrikes, utrikes och ledarsidan mest) är fantastiskt, konstaterar hon.

– Det är utvecklande att få diskutera sina tankar, och få insikt i hur politiken fungerar, i engagemanget som finns. Jag är imponerad av alla kommunpolitiker som lägger ner så mycket av sin fritid på det här. Delar ut flygblad, läser tjocka handlingar… Det är bra som ledarskribent att ha sett hur det fungerar.

Kan det ligga dig i fatet som journalist att du varit aktiv centerpartist?
– Man kan säkert fundera på om jag har en särskild politisk agenda. Men jag tror det är tydligt för den som läst mig som ledarskribent att jag inte längre har någon partipolitisk tillhörighet.

Det var under statsvetarstudierna i Uppsala som Matilda Molander, ännu bara i tidiga 20-årsåldern, ”blev desillusionerad” och beslutade att lägga ned politiken. Förändring gick för långsamt i det politiska maskineriet, kände hon på ungt och rastlöst manér, och bytte till Handelshögskolan. I samma veva såg hon en blänkare om en liberal skrivarskola, tänkte ”varför inte”, och kom in. Två veckors praktik på Nerikes Allehandas ledarredaktion var det roligaste hon någonsin gjort. Sedan hörde DNs ledarsida av sig och ville ha henne som vikarie. Hon trodde det var ett skämt, men kom att jobba av och till på DN under flera studieår.
Där blev hon snabbt erfaren, på gott och ont.

–  Om man är 23 år och har varit med i ett ungdomsförbund och är lite härjig när man dricker vin och diskuterar politik med kompisar. Och så ska man helt plötsligt stå för det i Sveriges största dagstidning. Och det ska hålla. Det är en upplevelse som gör en ödmjuk.

Skillnaden mellan att vara ledarskribent på DN eller Sydsvenskan och att vara politisk redaktör för Mittmedias tidningar i Västmanland är stor. Att vara i den nationella hetluften på en redaktion med rikstäckande ambitioner är spännande, man är där det händer. Men samtidigt svävar man lite ovanför allt, med ett helikopterperspektiv, menar Matilda Molander. I Västmanlands tio kommuner är hon nere på marken och kollar: vad betyder de vackra orden om frihet och individuell rätt i praktiken?
– Jag längtade lite efter det, att skriva utifrån en plats. Och texterna försvinner inte bara. Om jag kritiserar Arboga kommun för att de inte respekterar offentlighetsprincipen går skolchefen ut och ber om ursäkt, och veckan efter ser vi att vår reporter får ut dokumenten i en annan fråga. Ju närmare verkligheten man jobbar, desto mer syns resultatet av det man gör. Det är väldigt tillfredsställande.

En bra ledarskribent måste bry sig mycket om andra männi­skor, tror hon. På allvar vilja att det ska bli bättre för dem hon skriver för – annars orkar man inte. Konflikträdd går inte att vara.
Hon vänder sig mot påståendet att det inte är så mycket ideologi i kommunpolitiken. Visst älskar hon långa teoretiska diskussioner, men det är när de ska tillämpas som det blir verkligt intressant. Det är tvärtom lätt att applicera liberala grundvalar när hon skriver om vård och skola i Västmanlands demografiskt utmanade kommuner, tycker hon. Pekar på hur skolelever i Fagersta som måste dela läromedel med klasskamrater får sina livschanser reducerade.
–  Jag var inte medveten om att det kunde se ut så i svenska kommuner. Vi har ett samhälle där dina chanser beror väldigt starkt på var du är född. Att många människor förvägras det liv de kunde ha haft gör mig uppriktigt förbannad. Det är här ideologierna är på riktigt.

Matilda Molander vill sjunka djupt ned i den västmanländska myllan men har ändå valt att bo kvar i Solna utanför Stockholm. Därför ser hon till att vara på plats i Västerås eller någon av de andra orterna varje dag. Är man politisk redaktör för fem tidningar i elva kommuner så går det ändå inte att bygga sitt lokala engagemang på att bo på orten, resonerar hon. I vår ska hon dessutom vara tjänstledig för att bli färdig civilekonom.

När uppsatsen är inlämnad kommer Matilda Molander, då fyllda 28, att ha dubbla examina från två av Sveriges främsta lärosäten, några års erfarenhet av politik och vara den som opinionsbildar liberalt i Västmanland. Därtill redaktör för tidskriften Liberal Debatt. Hur starkt prestationsdriven är hon?
– Jag har alltid varit en person som jobbat mycket. Och haft väldig tur i livet; jag kan jobba mycket, kan läsa fort, har alltid haft lätt att lära mig.

Från uppväxten i Kalmar har Matilda Molander fått sitt miljöengagemang – hon beundrar sina föräldrar för att de lever sina övertygelser – men också olika sätt att uttrycka sig på. Med händerna och med kroppen. Hon spelade länge saxofon, gillar handarbete, har ”alltid” dansat, spelat teater och sjungit i körer. Just nu går den kreativa energin åt att måla och fundera på vilken luftvärmepump hon ska ha i skrivarstugan hon köpt på östra Öland.
– Tanken är att skriva längre saker. Sitta där och skriva och läsa.

Matilda Molander
Ålder: 27 år.
Bor: Bostadsrätt i Hagalund, Solna.
Familj: Mamma, pappa, två yngre syskon, pojkvän.
Bakgrund: CUF-politiker. Pol kand i statsvetenskap från Uppsala universitet, civilekonomstudier vid Handelshögskolan i Stockholm. Ledarskribent på DN och Sydsvenskan. Sedan mars 2019 politisk redaktör på Mittmedias titlar i Västmanland.
Aktuell: En av två nya redaktörer för idétidskriften Liberal Debatt tillsammans med Emma Höen Bustos.
Drivkraft: Att Västmanland ska bli en bättre plats att leva på. Och jag tror att ett mer liberalt Västmanland är ett bättre Västmanland.