UGs Petter Ljunggren: ”Jag funderade på att JO-anmäla Brå”

I onsdags sände Sveriges Televisions Uppdrag granskning ett av årets mest kontroversiella reportage, Dömda för våldtäkt, om personer som dömts för våldtäkt och försök till våldtäkt. UG kunde bland annat visa att 58 procent av de som dömts de senaste fem åren är födda utomlands.

Reportaget har mötts av hård kritik, och UG har anklagats för populism, och för att gynna högerextrema eller främlingsfientliga krafter.

UG började arbetade med reportaget redan i våras, i samband med debatten om överrepresentationen av utlandsfödda i brottsstatistiken och regeringsuppdraget att kartlägga sexualbrott som Brottsförebyggande rådet (Brå) fått. Det berättar reportern Petter Ljunggren för Journalisten.

Varför valde ni detta ämne?
– För att det är ett aktuellt ämne som många pratar om, och för att det är ett känsligt ämne. Vi kände att om det är någon som kan borra ner sig i det är det väl vi. Även om det är känsligt så tror ju jag på att med fakta, nyanser och en nyfikenhet på ämnet går det att göra något som fungerar, säger Petter Ljunggren.

Hur var det att jobba med det här?
– Det som var slående var att Brå vägrade att ställa upp på intervju. Visserligen är det så att när man säger att man kommer från Uppdrag granskning så är som att trycka på en röd knapp för många; de tar in kommunikationsavdelningen och konsulter, men jag har aldrig varit med om en myndighet som vägrar att ge en intervju. Jag funderade på att JO-anmäla dem. Reportaget handlar om deras ämne, som de forskar på, och det handlar också om dem och hur deras forskning bedrivs. De hade tagit någon sorts kollektivt beslut att inte ställa upp på någon intervju. De enda svar jag fick var anonyma mejlsvar som gick genom pressavdelningen. De säger så här: ”Även en myndighet måste kunna tacka nej till en intervju.” Kan de verkligen göra det? Det var väldigt märkligt. Det förvånade mig, och jag undrar vad som ligger bakom det där.

Var det ett svårt ämne att hantera?
– Jag tycker inte det. Det är ett ämne som har blivit infekterat och polariserat, men om man tänker på ämnet i sig och vad det är vi berättar så tycker inte jag att det är så väldigt komplicerat. Vi gör en kartläggning av dömda våldtäktsmän och vi lyfter frågan om orsaker och vi för fram möjligheten att det kan finnas kulturella faktorer. Jag tycker inte att det är något jättekontroversiellt egentligen. Jag tycker att vi har bidragit med fakta.

Men om tänker tillbaka på hur samtalsklimatet såg ut för tre, fyra eller fem år sedan, tror du att den här granskningen hade varit möjlig att göra då?
– Nej, kanske inte för medier i allmänhet. Det finns ju skäl till att det inte har blivit gjort. I våras gjorde ju Aftonbladet och Expressen två mer begränsade undersökningar av gruppvåldtäkter och överfallsvåldtäkter, och det var i sig lite nytt. Det är någonting som har hänt som gör att man har blivit lite friare att ta tag i de här frågorna. 

– Men det är mycket möjligt att vi hade gjort den här granskningen tidigare om det varit aktuellt och kommit upp som en fråga. Jag tycker att Uppdrag granskning har varit bra på det sättet att vi faktiskt har lyft upp en hel del laddade och känsliga ämnen, och var tidiga med det. Jag är väldigt stolt över att jobba på en redaktion som ändå vågar. Man kan ju välja att bara ta säkra ämnen som man vet kommer att leda till ryggdunkar och priser. Men vi har en skyldighet att ge oss in i de känsliga frågorna där man vet att det blir starka reaktioner. Jag tycker man får ta sin journalistiska kompass och vara konsekvensneutral och behålla sitt förnuft och tänka: Är det en viktig fråga? Kan man undersöka den journalistiskt? Och om svaren är ja, då ska man publicera utan att tänka så mycket på att man får en massa reaktioner. Man får gå på sin instinkt och sin journalistiska kompass.

Vad säger du om reaktionerna på reportaget?
– De har varit blandade och kommer kan man säga från tre läger. Det ena lägret anser att vi gynnar främlingsfientlighet, eller SD. Jerzy Sarnecki har ju gått bananas. Jag blev förvånad över hans reaktion. Det andra lägret är de som ser invandring som ett stort problem, men de är heller inte nöjda, utan antyder att vi mörkar och att det finns ännu mer att berätta. Det är ett debattklimat som gör att hur man än gör så blir man anklagad för att ha gjort fel. Utöver de två polerna finns det en grupp tittare, som jag vill tro är majoriteten, som tar till sig det som reportaget handlar om.

Tajmingen då? Två veckor innan valet, är det en slump?
– Vi började arbeta med detta i våras. Det går inte att vänta med ett reportage för att det skulle påverka folk. Föreställ dig hur det skulle låta om Uppdrag granskning hade ett färdigt reportage som man sköt upp för att man inte skulle gynna något speciellt parti inför valet. Det går ju inte. Man måste vara konsekvensneutral. Plus att jag är tveksam till om det verkligen gynnar SD. Vi har ju inte granskat ett parti, utan ett ämne som många är intresserade av.