”Sluta basha UD, lär er tigrinja i stället”

Hur går det med boken om Dawit, som skulle bli klar i vår?
– Det går bra, den kommer ut 30 augusti och blir klar nu i vår. Det var väldigt viktigt att kunna intervjua hans chefredaktör Aron Berhane igen vid hans Sverigebesök nyligen, om allt från färgen på hans bil till deras publicistiska diskussioner våren 2001 på Setit, tidningen som Dawit Isaak jobbade på. Samtidigt som jag följt en del nya trådar. Min ambition är att förstå vem människan var bortom ett räkneverk med dagar och en stiliserad ikonisk bild, berättar Martin Schibbye.

Pressfriheten i grannlandet Etiopien har tagit stora språng det senaste året. Inga fängslade journalister finns kvar och en mångfald av medier har återetablerats. Samtidigt vittnar etiopiska exiljournalister på Blankspot om stora kvarvarande problem, till exempel att de statskontrollerade medierna fortfarande är ett instrument för regeringen.

Hur skulle du beskriva läget i Etiopien?
– Jag modererade på Pressfrihetens dag en diskussion mellan olika journalister i exil och hade samma dag i ett samarbete mellan Dissidentbloggen och Blankspot publicerat texter från nyligen frisläppta kollegor. Det som var befriande var att de nu både i panelen och i texter hade lyxen av att vara oense. Utmaningen är ju enorm för många att ställa om från att driva en regimkritisk blogg till att vara tillbaka i ett land man flytt ifrån och rapportera. Förr sa man att ”journalism is not a crime” men nu är mantrat ”journalism is not a joke”. Det vill säga, det finns en bra diskussion om vikten av professionalism. 

– En vattendelare nu är mellan de som vill se lagar kring ”hets mot folkgrupp” och andra regleringar och de som menar att ”låt folk uppmana till folkmord i spalterna om de vill. Vi får hantera det i en öppen och fri debatt”. 

Och i Eritrea, där Dawit Isaak finns. Är du lika hoppfull som du var för ett halvår sedan?
– Hopp är en metod, ingen religion. Men ja, många säger nu att freden är strunt. Men de sade så redan efter en vecka. Men då har man inte pratat med familjer som återförenats efter 20 år, eller hört om lantbrukare som kunnat sälja sina varor på andra sidan gränsen eller bönderna på kreatursmarknaden i den eritreanska gränsstaden Adi Quala som nu känt hopp. Freden betyder något för människor, flygplan går mellan huvudstäderna och det finns nu ett fönster av möjligheter där man kan agera. Dessutom är de hinder på vägen som eritreanska ministrar alltid lyft fram – den etiopiska ockupationen och sanktionerna – nu borta så det öppnar upp för en ny era. 

– Jag blev väldigt glad när jag hörde att Sveriges Författarförbund inlett en förstudie om översättningar av barnlitteratur i Eritrea och att den första turistresan till landet blir av i höst. Jag tror på att vi måste utveckla de mellanmänskliga relationerna mellan eritreaner och svenskar och mellan våra länder. Tyvärr är många kvar i det förgångna och har som enda recept att man ska förnedra UD och hota Margot Wallström och på så sätt tvinga henne att säga elaka saker om Eritrea i tron att det ska hjälpa Dawit Isaak. Det ger rubriker i Sverige, men nu med freden borde man pröva något annat. Den tid många lägger på att basha UD kunde man lägga på att lära sig tigrinja.