Persson talar om att skärpa LAS

När Göran Persson nu talar om en skärpning av arbetsrätten för vikarier och visstidsanställda är han medveten om att just journalister är en särskilt hårt drabbad grupp. Det fastslår han i ett uttalande för Journalisten.

Bakom fasader av jämlikhet på tidningsredaktionerna råder ett kastsamhälle, där de fast anställdas trygghet står i brutal kontrast mot vikarierna, som byts ut var elfte månad.

Problemet med ett mediebranschens kringresande vikarieproletariat har nu seglat upp som en valfråga, sedan Göran Persson valt att föregripa den utredning om lagen om anställningsskydd, LAS, och arbetsrätten som ska presenteras den 31 oktober.

Annons

– Ungdomen ska inte få fastna i ett evigt vikarierande, och vara rädda för att skaffa familj och lägenhet. Därför ska vi skärpa arbetsrätten.

Det sade Göran Persson i samband med Pappersindustriarbetarförbundets kongress i Stockholm i torsdags och utvecklade därmed det utspel han gjorde vid den kommunalekonomiska mässan i Malmö veckan före.

I förra veckan antydde du att du haft egna personliga erfarenheter av unga som drabbats av LAS-missbruket. Handlade det om journalister, som ju är den yrkesgrupp som kanske tydligast påverkas av det?

– Jag har tydligt märkt att journalister känner igen sig väl i vikarieproblematiken. Men de personliga erfarenheter jag hänvisade till handlade inte om mina egna barn. Däremot har vi många unga i vårt familjeumgänge och i vår närhet, så där har vi mött den här utsattheten, sade Göran Persson.

Vad skulle en skärpt lagstiftning kunna innebära konkret?

– Vikariegränsen är 12 månader i dag, den kan minskas. Antalet anställningsformer kan bli färre. Jag tror vi har elva idag. Man kan förhindra att föräldraledigheten används som uppsägningstid. Processen med att göra något åt det här är igång, för den 31 oktober presenteras resultatet av en utredning i frågan, då får vi tydliga signaler om vad som kan göras, framhöll statsministern.

Under sitt tal på Pappersarbetarförbundets kongress i Stockholm i torsdags markerade Göran Persson att det nu – med en starkare samhällsekonomi och lägre arbetslöshet – finns andra förutsättningar att stärka arbetsrätten. I detta sammanhang reste statsministern också en tydlig mur mot omvärlden. Ingen invandring, var det klara beskedet. Det finns ännu arbetslösa i Sverige, och då ska vi inte ha nya invandrare, framhöll han och poängterade att de borgerliga partiernas tal om arbetskraftsinvandring skapade förutsättningar för att försvaga arbetsrätten och risk för lönedumpning.

Om socialdemokraterna vinner valet kan vi alltså vänta oss en återreglering av den arbetsmarknad som under 90-talet luckrades upp.

Återupprätta tryggheten

– Då hade vi en tolvprocentig arbetslöshet och ekonomisk kris, situationen var ohyggligt allvarlig. I sådana situationer tenderar arbetstagarnas situation att försvagas. Får vi behålla regeringsmakten kommer vi att återupprätta tryggheten i arbetslagsstiftningen, framhöll Persson.

Men på Journalistens fråga om grundfelet låg hos arbetsgivarna eller i lagstiftningen, valde Göran Persson att statsmannalikt undvika polemik mot arbetsgivarsidan:

– Jag har ingen anledning att utse syndabockar i vare sig lagstiftning eller bland arbetsgivare. Men att arbetstagarnas ställning försämrades på 90-talet har att göra med massarbetslösheten. Nu när den är knäckt kan vi puffa pendeln tillbaka, sade Göran Persson.

Paul Frigyes

pf@sjf.se

Så tycker partierna om LAS-missbruket:

Stefan Ek, moderaterna:

– Jag har inte sett någon studie som pekar på att LAS verkligen systematiskt missbrukas av medieföretag. Men om det är sant – och i så fall borde det finnas någon rapport från till exempel IFAU som pekar på det – så styrker det vår inställning om att vi måste ha en enklare lagstiftning som främjar rörligheten på arbetsmarknaden. Vi vill inte skrota LAS, däremot vill vi riva upp turordningsreglerna. Visst ska det få finnas kollektivavtal, men om den enskilde vill förhandla om sina egna villkor ska man ha rätt att göra det.

Ywonne Ruwaida, miljöpartiet:

– Överutnyttjandet av visstidsanställningen har funnits i både privat och offentlig sektor, den leder till att många tvingas leva i en ovisshet som säkerligen också inverkar på våra skenande ohälsotal. För många är fast anställning bara en dröm i dag. Arbetsrätten har urholkats och det här måste angripas via lagar: I miljöpartiet har vi diskuterat en modell där företagen måste ha en viss procentandel av medarbetarna fast anställda. Vi tror också att det måste finnas en skillnad mellan hur frågan hanteras i små och stora företag.

Gustav Olofsson, vänsterpartiet:

– Vi har motionerat om att man ska förtydliga LAS, att utgångspunkten ska vara tillsvidareanställning och att undantag endast får medges med stöd av kollektivavtal. Journalistförbundet bör ta en aktiv roll i hur problemet ska angripas. De flesta av 1996 års förändringar av arbetsrätten innebar huvudsakligen försämringar, vi vill ändra dem. Vi är emot regeln om att två personer får undantas från turordningen vid uppsägningar.

Margareta Andersson, centerpartiet:

– Jag känner till det här problemet, de fanns tidigare också inom kommunerna, och i några få branscher är det ett jätteproblem. Men tyvärr har jag ingen lösning. Lagstiftningen missbrukas, men samtidigt måste det finnas en möjlighet till provanställningar. Jag skulle gärna diskutera frågorna mera både med arbetsgivare och fackliga organisationer.

Stefan Atterfall, kristdemokraterna:

– Vi är lite kluvna i frågan. Att det förekommer missbruk i tidningsbranschen är beklagligt, men samtidigt kan det skada småföretagen om man gör inskränkningar i reglerna om provanställningar. När stora medieföretag systematiskt missbrukar regelverket, tycker vi i första hand att det är en fråga som bör diskuteras mellan fackförbund och arbetsgivare.

Karin Pilsäter, folkpartiet:

– Vi har ingen färdig paragraf för att angripa det här, men lagstiftningen ger helt klart ett för svagt skydd för de som står utanför. De som vill in drabbas. Vi vill ha en förutsättningslös utredning av hur man kan modernisera arbetsmarknadslagarna så att det fungerar bättre. Det här handlar om att balansera två grupper av arbetstagare vars intresse är i konflikt.