Gå direkt till textinnehållet

Nu tar Indiana Joanson över

Cowboybootsen är putsade, pipan packad. Nu flyttar Ove Joanson, eller “Indiana Joanson”, som radiolegenden Kjell Alinge en gång kallade honom, in på Sveriges Radio igen, som ny ordförande.

Cowboybootsen är putsade, pipan packad. Nu flyttar Ove Joanson, eller “Indiana Joanson”, som radiolegenden Kjell Alinge en gång kallade honom, in på Sveriges Radio igen, som ny ordförande.

Beskedet att moderaternas förtroenderåd beslutat sig för att nominera förre radio-VDn Ove Joanson till ny styrelseordförande för Sveriges Radio var väntat. Så som politiseringsdebatten varit och med tanke på de signaler kommande m-basen Fredrik Renfeldt sänt ut hade det varit omöjligt för moderaterna att välja en kandidat med tydlig partifärg.

Nu var det mediekompetens och helst stor public service-erfarenhet som gällde – och en person som inte befinner sig mitt i karriären, utan snarare på dess efterdyning, vilket borgar för en starkare integritet.

Joanson själv har också sänt ut signaler om att han var tillgänglig – det egna bolaget Media Conglomerate AB, som han brukar kalla för världens minsta konglomerat – må vara ett skötebarn, men han har inte kunnat dölja att det lockade att återvända till fadershuset.

Med valet av Joanson har moderaterna definitivt frigjort sig från partibokskravet på chefsutnämningar inom public service. Herregud, Ove Joanson har ju till och med varit Rapport-chef en gång i tiden; något som normalt brukar vara ett rött skynke för det konservativa partiet. Men rutinen och radiokunnandet har fått överväga. Ordförandposter är ju inte heller något nytt för honom: han har haft den posten inom såväl etermedieunionen EBU som journalistcentret EJC.

Ett bra val alltså – men inte okontroversiellt. Under Joansons VD-tid, 1991-1996, grymtades det emellanåt om att han var smått diktatorisk i sin ledarstil: dålig på att delegera och alltför ofta frånvarande, på utlandsresor och andra uppdrag.

Däremot var det få som hade något att invända mot hans engagemang och kunnande. Joanson var en redaktionellt präglad VD, som drog igång många kvalitetssatsningar inom kultur- och samhällsbevakning. Ironiskt nog var ett av hans stora arv den allt tydligare profileringen av de olika kanalerna, såväl utbudsmässigt som organisatoriskt – en ordning som precis rivits upp, i fjolårets stora omorganisation, där SR satsar på redaktioner istället för kanaler i sin organisation.

Men den största striden när det gäller Ove Joanson handlade om precis samma sak som dagens Berner-affär: lön och fallskärmar. Stormen kring hans uppsägningsavtal – på tre årslöner samt en rejäl pensionsförsäkring – nådde snudd på Berner-magnitud, med ilskna utspel om girighet och direktörsfasoner. I synnerhet när det avslöjades att han hade en stor tjänstebostad på Valhallavägen och rikligt tilltagna representationsnotor, i en tid då SR just genomfört ett kraftigt sprprogram på redaktionerna.

Men det verkar få minnas i dag. Istället jublas det åt att SR fått en ordförande som brinner för public service. Vem man framstår som beror, som så ofta, på vem man jämförs med. Och jämte Marika Ehrenkrona framstår Joansons come back för den hårt luttrade personalen närmast som Jesu återkomst.

Eller så handlar det bara om preskriptionstid. Vem vet, kanske Joachim Berner kan ta över posten om sex-sju år eller så?

Men även om valet av Ove Joanson är intressant så väntar det viktigaste beskedet den 2 juni, när ägarstiftelsen presenterar vilka övriga ledamöter som ska sitta i styrelsen. Då avgörs om det blir en styrelse som präglas av kompetens och företagsansvar, samhällsansvar rentav, eller av partihänsyn.

Fler avsnitt
Fler videos