”Löpsedlar är ett lagarbete”
Det finns personer inom journalistyrket som blivit mer experter än andra inom sina gebit. Journalisten har pratat med Magnus Alselind, redaktionschef på Expressen, i vår nya serie Mästaren. Han kan tituleras ”löpsedelsmästare”.
I tretton och ett halvt år har Magnus Alselind varit inblandad i Expressens löpsedelsproduktion. Det har blivit några stycken.
– Första fem åren delade jag och Viveka Hansson, numera TV4, ansvaret. De sista åtta och ett halvt åren har jag varit ansvarig. Jag kan inte säga att jag har gjort bäst löpsedlar men jag har nog gjort flest i Sverige, eftersom jag haft den här tjänsten så länge, säger han.
Löpsedlarnas och förstasidornas tilltal har ändrat sig rejält under årens lopp. Magnus Alselind delar med sig av några han tycker är representativa för olika genrer och tidsepoker.
– De visar kontrasterna. Och bredden.
Kontrasten är stor mellan nyheten ”Fred i Europa” från 1945 och ”Farmen-Lena vred om snoppen på Naken-Janne” 2003.
Under tidigt 2000-tal handlade många löpsedlar om medverkande i dokusåpor eller andra tv-program. Mycket är sådant vi skrattar åt idag, men det var en del av samhällsutvecklingen. När man skapade löpsedlar förr var det begreppet ”Åfanism” som stod i centrum.
– Det var så man skulle reagera när man såg löpsedeln: Å fan! Vi jobbade mycket med att överraska läsarna. Man skulle få en impuls att köpa tidningen.
Med ”Fred i Europa” handlade det om att informera. De senaste åren har det mer handlat om att hjälpa läsarna, enligt Magnus Alserlind. De kan få hjälp med hälsan, vikten, privatekonomin, att planera semestern och så vidare.
Det riktigt stora nyhetshändelserna har dock fortfarande sin plats på löp och förstasidor.
– Ibland räcker det med sex bokstäver: TERROR, efter attentatet på Drottninggatan. Likaså när kungen och Silvia gifte sig: ”Kyssen”. Den sålde 972 000 tidningar. Om vi inte hade snålat på papperet så hade vi sålt en miljon tidningar, sägs det.
Magnus Alserlind är extra stolt över de tre löpsedlar som gjordes i samband med att Expressen publicerade bilden på den drunknade pojken Aylan Kurdi som flytt från Syrien i en överfylld båt.
– Det var ett kontroversiellt beslut. Ett dött barn, det hade vi aldrig gjort förut. Vi fick självklart mycket reaktioner på den. Läsare hörde av sig till chefredaktören och undrade varför vi gjorde på det viset, det fanns ombud som inte ville visa upp tidningen. Men många sa ”Tack för att ni visar det här”. Vi följde upp med två löpsedlar som var en uppmaning och information om hur man kunde hjälpa.
Normalt är det ungefär fem personer inblandade när ett löp produceras. När Aylan Kurdi-löpet gjordes var det närmare 50 personer som tittade på det innan det gick i tryck.
Det klassiska löpet ”Svart hjärta lika rött som vitt” brukar han lyfta fram som det smartaste.
– Det var ju en svart donator som gav sitt hjärta till en vit patient. Myten säger att det var Sigge Ågren, som hade mitt jobb då, som ropade ”Jag har det!” till sätteriet och hamrade in det på sin gamla Halda. Det är säkert sant. Men så funkar det inte riktigt nu. Nu är det ett lagarbete.
En analysavdelning mäter hur många som är intresserade av ett visst ämne. Man följer vad folk googlar på under dagen och vilka åldersgrupper som tittar på vilka tv-program.
– Analys och lagarbete är mycket bättre än magkänsla och fingret i luften. Även om det inte låter lika roligt.
