Gå direkt till textinnehållet

Jan Guillou vill skärpa lagstiftningen:Ingen rapportering innan åtal väckts

Per Lindeberg har i sin bok om styckmordet visat att de flesta journalister hade svårt att ta till sig alternativ till de spår polisen följde.Jan Guillou föreslår en lagändring för att stoppa vad han kallar ”ljug-, båg- och spekulationssträckan”.

Per Lindeberg har i sin bok om styckmordet visat att de flesta journalister hade svårt att ta till sig alternativ till de spår polisen följde.

Jan Guillou föreslår en lagändring för att stoppa vad han kallar ”ljug-, båg- och spekulationssträckan”.

Ett av de mer kända rättsfall där de flesta journalister följde en linje som senare visade sig felaktig gäller Keith Cederholm. Han avtjänade drygt två år i fängelse, oskyldigt dömd för mordbrand.

Jan Guillou engagerade sig i fallet Cederholm och kunde belägga att bevisningen inte höll. Guillou menar att kollegorna helt svalde åklagarens åsikter.

– Alla medier som bevakade fallet var över-ens om att det inte var något fel på åklagarens bevisning. Det var en bra action-story, med raggarbilar i natten, mordbrand och dränkning och journa- listerna valde att satsa på det. Sydsvenskan hade till och med teckningar, men inget i denna förmenta journalistik var sann.

Att åklagarens uppgifter inte ifrågasattes tror Guillou hänger samman med vilka som ställdes inför rätta.

– Det var raggargäng som drack öl och flinade i rätten. Journalister känner ingen sympati för den typen av misstänkta.

Jan Guillou tycker det borde vara olagligt att publicera uppgifter ur en polisutredning innan den blivit offentlig.

– Som det är i dag förser polisen medierna med sina hypoteser under utredningens gång men det stämmer sällan med slutresultatet.

– När åtal sen väcks har legender redan stått i tidningen, mot vilket de misstänkta inte kan värja sig. Med en sån här lag borde man kunna täppa till ljug-, båg- och spekulationssträckan.

För ett par år sedan kom frilansjournalisten Gunnar Wall med boken Mörkläggning som handlar om Palmemordet. Även Wall tycker att me-dierna ofta hakar på någon uppfattning som skapats av myndigheterna.

– Så har det varit även i Palmeutredningen. Det handlar om en blandning av lättja, politiska hänsynstaganden och vad journalisterna förväntar sig att läsarna vill ha, säger Gunnar Wall.

I sin bok, som belönats med Guldspaden, lägger Wall fram tesen att Ing-var Carlsson var helt införstådd med vad Ebbe Carlsson hade för sig, vilket Ingvar Carlsson förnekat.

I boken presenteras vidare en rad uppgifter som enligt Gunnar Wall tyder på att mördaren och Palme förde ett kort samtal alldeles innan skotten föll.

Trots att Wall i boken lägger fram omfattande uppgifter som andra journalister skulle kunnat gå vidare på har ingen nyhetsredaktion hört av sig till honom för att ta del av mer research.

Det kan givetvis bero på att journalisterna tyckte att hans teser är ointressanta.

– Men jag tror inte att det är förklaringen, säger Gunnar Wall. Även nyhetsjournalister präglas av underförstådda ställningstaganden. I en så omfattande historia som Palmemordet kan det vara svårt för den journalist som följt ett huvudspår att tänka i nya banor och offentligt ändra inriktning.

I fallet med Ingvar Carlsson och Ebbe Carlsson-affären tror Gunnar Wall att det finns fler orsaker till att journalister nöjde sig med att plöja i huvudfåran.

– Hade saken gällt en mindre framstående medborgare skulle man ha återgett ur boken rakt av, men journalister är inte så självständiga som de tror. Här handlade det om en högt uppsatt makthavare, då ryggade medierna tillbaka.

– Det hänger även samman med att saken är komplicerad och kräver en viss ansträngning av journalisterna. Kontokort och sexklubbsbesök rapporterar journalister gärna om även när höga makthavare är inblandade med mer snåriga historier är det få som gräver i.

Jan Mosander på Ekot kommer med ytterligare ett exempel:

– Vintern 1997 köpte i stort sett varenda medium okritiskt Pelle Svenssons utspel om bombmannens ”testamente”. Jag skrev en artikel i Resumé om att journalisterna inte varit källkritiska. Men det jag skrev passade inte in i det spår som fanns och jag fick mycket skit för det.

Fler avsnitt
Profilen

”Socialreportaget finns knappt längre”

Christoffer Hjalmarsson har levt 36 dagar på gatan och suttit 30 dagar i fängelse.
Fler profiler