I skuggan av sparkraven på P1 Tajt på P4

28 oktober, 1999

Sveriges Radio måste spara. I den hetsiga debatten har P1s samhällsbevakning ställts mot P4s programutbud.
På SR Sörmland har kvantitet fått ge vika för kvalitet. Nyhetssändningarna har blivit kortare och cheferna färre.
Kanalchefen Marcella Simms efterlyser ett samarbete mellan Ekot och de lokala kanalerna.

Sveriges Radio måste spara. I den hetsiga debatten har P1s samhällsbevakning ställts mot P4s programutbud.

På SR Sörmland har kvantitet fått ge vika för kvalitet. p(ingress). Nyhetssändningarna har blivit kortare och cheferna färre.

Kanalchefen Marcella Simms efterlyser ett samarbete mellan Ekot och de lokala kanalerna.

Det finns ett fult ord på Sveriges Radio Sörmland. Ordet är ”fylla”, att fylla en sändning.

– Ingen vill höra dåliga inslag, då är det bättre att spela musik, säger kanalchefen Marcella Simms.

Kanalens huvudredaktion ligger i Eskilstuna, stan som gått från att vara landets tråkigaste till att ha erövrat såväl titeln årets popstad som årets jazzstad.

Marcella Simms har varit kanalchef här på SR Sörmland i ett och ett halvt år. Under den tiden har hon infört en helt ny ledarstil och ett nytt sätt att arbeta.

– Vi försöker göra bra radio utan att jobba ihjäl oss.

Hon kommer infarande på redaktionen från ett besök i Nyköping. Hon har varit på länsstyrelsen och diskuterat beredskapen inför millennieskiftet. Hon har också passat på att hålla ett så kallat återkopplingssamtal med en medarbetare på Nyköpingsredaktionen.

Kvalitet istället för kvantitet är hennes motto. Reportrarna ska hellre göra färre jobb, men genomarbetade, än flera slentrianmässiga.

Sedan i vintras är därför nyhetssändningen kortad med två minuter. Sju minuter har blivit fem.

SR Sörmland ska, liksom övriga P4-stationer, sända 45 procent musik och 55 procent tal.

– 30 procent av allt vi sänder ska vara eget lokalt material.

Den minskade nyhetstiden har lagts över på aktualiteter, fördjupning av nyheter och kultur.

Men hon säger att det inte är något lätt uppdrag att förmå folk att jobba annorlunda. Människor är vana vid ekorrhjulet, de springer och springer och det är svårt att förmå dem att stanna.

– Det är oerhört tärande att jobba hårt bara för att fylla sändningar. Jag tror att utbrändhetens främsta fiende heter kvalitet. Det man gör måste kännas meningsfullt.

Det hon strävar efter att få bort är de enkla och bekväma jobben, som telefonare till politiker, till byråkrater, som varken gör reportrarna nöjdare eller lyssnarna klokare.

– Vi måste få in det som är grunderna i journalistiken. Rösterna. Ställa oss frågorna: Vem är berörd? Vem är intresserad? Vem ska ställas till svars?

Jenny Lindström är nyhetsreporter på SR Sörmland. Hon har jobbat här i snart sex är och upplevt förändringarna. Dessemellan har hon varit utlånad till Ekot och andra redaktioner inom Sveriges Radio och kan jämföra lite hur andra har det.

– Marcella har en helt ny ledarstil och hon är noga med att få ut information och ta in mycket åsikter innan hon fattar några beslut, säger hon. En nackdel för en del kan vara att hon lägger ut mycket ansvar på oss andra, eftersom hon har infört en platt organisation.

Men personligen är Jenny Lindström nöjd, hon gillar förändringar.

– Jag kan tänka mig att det är värre för dem som har jobbat här i tjugo år. Då kan det vara svårt att tänka om.

Hon berättar att det pågår ständiga processer på redaktionen både vad gäller kvalitet och arbetsmiljö. Marcella Simms ställer andra krav än den förra chefen vilket gör att en del känner sig pressade.

– Tidigare var det en rätt grabbig stämning där folk tävlade om vem som hade gjort flest inslag under en dag, säger Jenny Lindström. Nu diskuterar vi mer kvalitet och inslagen får konkurrera med varandra.

Hon är fackligt aktiv och träffar ofta kollegor från andra redaktioner.

– Vi på SR Sörmland jobbar hårt för att få en bättre arbetsmiljö och jag känner mig delaktig i det arbetet.

Fast i våras var det tungt när det var mycket sjukskrivningar.

– Vi har en pressad budget och har inte råd att ta in vikarier, säger Jenny Lindström.

Kvantiteten på Radio Sörmland har minskat också vad det gäller chefer, från fyra till två. Tjänsterna som teknikchef och administrativ chef är borta och deras uppgifter har tagits över av henne själv, redaktionschefen och andra på stationen.

– På sikt blir det mer pengar till redaktionen, säger Marcella Simms.

SR Sörmland lever som alla andra P4-kanaler på svältgränsen. Nästa år ska P4-kanalerna sända nyheter varje lördag också, alltså 365 dagar om året.

– Det är en jätteförändring. För lördagssändningarna har vi fått 100 000 kronor extra, en ny tjänst kostar i snitt 400 000 kronor. Resten av pengarna får vi ta fram själva inom vår egen budget.

Till det ska dessutom läggas flera hundra tusen kronor på nya datalicenser och reinvesteringar i dataparken.

– P4 är så slimmat som det bara går. Med bra bemanning en dag kanske vi har fyra, fem reportrar som ska täcka ett helt län. Vi ska konkurrera med flera tidningar som kanske har trettio journalister var. Vem som helst inser att det är omöjligt, säger hon medan hon rotar runt i radions kök efter något att äta. Hon har hoppat över lunchen och snappar åt sig en chokladbit.

Hon brukar hinna äta, säger hon. Det är bara i dag som hon kommit lite i otakt.

Utvägen för kanalen är, enligt Marcella Simms, att jobba fram helt egna nyheter, hitta ett nytt sätt att arbeta och finna ett nytt formspråk.

– Det gäller inte bara SR Sörmland utan radionyheter över huvud taget. Alla låter likadant som de gjort de senaste tjugo åren.

Med de resurser de har tillsammans borde de kunna göra mycket mer, ha minst en kioskvältare varje dag, tycker hon. Hon önskar att det var en jämnare fördelning av resurserna när hon ser till SR Sörmlands magra redaktion.

Hon efterlyser ett annat tänkande och hoppas att redaktionerna kan agera gemensamt.

– Ekot borde se P4-kanalarnas reportrar som en del i en enda stor nyhetsredaktion.

– Efter nyår jobbar plötsligt 25 reportrar ute i landet varje lördag. Tänk vilken tillgång det borde vara för Ekot, säger hon.

Det pågår just nu ett samarbetsprojekt mellan Ekot och de lokala kanalerna, kallat Ekolok. Det hoppas hon mycket på.

Samtidigt medger hon att kvaliteten är ojämn inom de lokala kanalerna.

– Vi är kanske inte så duktiga på riksvinklar, men det är å andra sidan inte Ekot heller. Ekot borde komma bort från sin Stockholmsfixering.

I debatten om Sveriges Radio upprör det henne att en del debattörer tycks tro att det bara är P1 som står för public serviceuppdraget och att det bara är P1 som är värt att satsa på.

– Den synen är jättetrist och sårande. Den dömer ut oss och inte minst vår publik. Alla Sveriges Radios kanaler har ett public serviceuppdrag. Och alla, inte bara P1, behöver resurser för att klara det, säger hon.

Varje dag lyssnar ungefär elva procent av svenskarna på P1. P4 är den mest avlyssnade kanalen med cirka 37 procent av befolkningen.

Marcella Simms anser dessutom att P4 har ett minst lika svårt uppdrag som P1 eftersom P4 gör nyheter för folk som inte självklart är intresserade.

– P1s lyssnare är redan frälsta. Vi har en publik som ofta saknar högre utbildning. Vi har en jätteuppgift, vi ska överbrygga kunskapsklyftorna. Samtidigt är jag stolt över att ha det uppdraget.

Som exempel tar hon Studio Ett som utan vidare kan be en ekonomiprofessor kommentera EU-valet. P4s lyssnare har också rätt att få den informationen. Men på P4-kanalen måste man först diskutera hur man ska kunna göra valet begripligt för lyssnaren.

Debatten om SR och främst P1 och P4 antog stormstyrka när det stod klart att P1 måste spara av programmedel för att kunna göra datainvesteringar. Flera debattörer blandade dessutom ihop teknikerna: DAB-projektet, som är en utsändningsteknik, med datoriseringen på redaktionerna.

P4 och de andra kanalerna har i princip redan genomfört den tekniska förändringen, rullbanden och tejpremsorna är borta till förmån för datafiler där man ser ljudet på skärmen. Detta har skett successivt under de senaste åren med pengar ur den vanliga krympande budgeten. Så har inte skett på P1, Ekot undantaget, där man fortfarande jobbar med analoga verktyg som i många fall inte längre ens tillverkas. En del frågar sig vad chefer och planerare på P1 har gjort under de senaste åren.

– Att motsätta sig ny teknik på radion är som att kräva att tidningarna skulle ha behållit sina Haldor, säger Marcella Simms. Det går inte att ställa verktyg mot innehåll. Självklart måste vi alla ha fungerande och moderna arbetsredskap.

Marcella Simms återkommer hela tiden till kvalitetsbegreppet.

På SR Sörmland genomförs regelbundet något som inom radion kallas återkoppling. Det går ut på att en arbetsledare lyssnar igenom ett inslag tillsammans med en reporter eller en programledare och diskuterar innehållet från utgångspunkter som relevans, förståbarhet och abstraktionsnivå.

– Jag skulle önska en kvalitetsdiskussion både inom och utanför Sveriges Radio. En stor rikstidning skulle till exempel kunna kritiskt granska utbudet i Sveriges Radio. Inte bara P1 utan också P4.

Hon tycker att det finns alldeles för många inom SR som suttit för länge på samma stolar. Hon saknar en utvecklingsavdelning med mycket experimentlusta.

– Ett chefsjobb på radion är ingen pensionsförsäkring. Det behövs förändring i en tillvaro där radion inte längre är snabbast på nyheter. Vi har redan sprungits förbi av Internet och webben och vi behöver hitta en annan styrka. Samtidigt finns det kommersiella krafter som vill ta över Sveriges Radio, säger hon. Vad händer då med public servicebegreppet och granskandet?

Så sent som i helgen ifrågasatte reklamradions branschorganisation, RU, att Sveriges Radio P2 har ett rikstäckande sändarnät när bara två procent av befolkningen lyssnar. Reklamradion vill ha fler frekvenser.

Kommentarer

Det finns 0 kommentarer på sidan.


Kommentera
Kommentarer på Journalisten är till för yrkesdebatt och är förhandsmodererade. Det innebär att de inte kommer att publiceras direkt. Kommentarer som innehåller hat, hot eller personpåhopp kommer inte att publiceras. Journalistens ansvariga utgivare ansvarar även för kommentarsfältet.

Årets groda 2021

Alla gör fel ibland. Men en del fel är roligare än andra. Nu kan du rösta på vilken som var 2021 års roligaste groda. Sista dag för att rösta är den 14 februari. Rösta här.

Senaste numret

Prenumerera

Nyhetsbrev

Prenumerera på nyhetsbrevet




Ansvarig utgivare: Helena Giertta. Allt material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt. Citera gärna, men ange källan. Information om cookies