Hon ska leda Frilans Riks

Hannah Ohlén och Björn Hellström valdes till ordförande för Journalistförbundets frilansklubb Frilans Riks vid årsmötet i måndags.

Journalisten ställde fyra frågor till Hannah Ohlén:

Vem är du?

– Jag kommer från kulturen och litteraturen specifikt. Jag har arbetat med många tidskrifter genom åren, som skribent, redaktör, ”hobbyöversättare”, lektör och språkgranskare. Född i Seoul men uppväxt i Ekshärad. En av frilanslivets fördelar är ju att man kan flytta runt lite, då ens arbete oftast inte är platsbundet. Så har hunnit bo i Uppsala, Berlin, Malmö och sen några år tillbaka så bor och verkar jag i Stockholm.

Varför tackade du ja till att vara en av Frilans Riks två ordförande?

– I Malmö träffade jag många viktiga fackförebilder genom Frilans Syd, däribland stridbara Åsa Ohlsson, vars styrelse jag hade äran att sitta i. Satt även några fina år i Riks och Gert Lundstedts styrelse, men blev tvungen att kliva av för att jag tog en heltidsanställning, men är sedan något år tillbaka, nu som heltidsfrilans.

– Under de åren var jag med och rekryterade Björn Hellström till både Syd och Riks, så det känns lite som att cirkeln sluts nu, och det säger väl en del om det stora förtroende jag har för Björn. Så när han ringde under julledigheten och sonderade lite terräng, kändes det självklart.

Hannah Ohlén är också ledamot i Mälardalens frilanssektion, i Föreningen för Sveriges kulturtidskrifter, i Hägerstensåsens medborgarhus och i ett flertal tidskriftsstyrelser.

– Det finns ju en del dubbelanslutna medlemmar, så jag tänker att en viktig del blir att försöka sammanföra och samarbeta kring frågor och aktiviteter och försöka hitta fler gemensamma plattformar.

Vilka frilansfackliga frågor blir viktigast framöver?

– Arvodesfrågan, ersättningsnivåerna och rekrytering. Vi har ju länge bevittnat hur frilansens villkor försämras i takt med att medieekonomin pressas och redaktioner slimmas. Se till exempel på kulturjournalistiken, under de senaste decennierna har den successivt urholkats och förväntas i viss mån att bära sig själv, med låga arvoden och decimerat utrymme. Och därför blir det under valåret även särskilt viktigt, givet de tendenser vi ser i samhället, att försvara frilansjournalistikens existens och dess demokratiska uppdrag.

Hur är relationen mellan Frilans Riks och Journalistförbundet nuförtiden, bedömer du? 

– Den är i stort sett bra, skulle jag säga. Samtidigt vore det rimligt med fler representanter i FS från frilanssidan. Kongressen förra året visade ganska tydligt att frilansens villkor fortfarande inte fullt ut förstås från de anställdas håll inom förbundet. I praktiken är ju frilansens villkor med osäkra inkomster, låga arvoden och försvagade eller icke-befintliga trygghetssystem, något man borde arbeta för mer centralt.