HD-Sydsvenskan sist in i Bonniers redigeringsrobot – ”Ett omständligt sätt att göra en sämre tidning på”

Ett svar till ”HD-Sydsvenskan sist in i Bonniers redigeringsrobot – ”Ett omständligt sätt att göra en sämre tidning på””

1. Problemet är det gamla vanliga: arbetsgivarna anser sig ha hittat en teknik med potential att spara in tjänster och så sparar man in dem innan det är bevisat att tekniken fungerar. Så var det när Mac-redigeringen bröt in med Pagemaker, QuarkXpress och Photoshop, så var det med Indesign och så blev det med AI-redigeringen.
   Arbetsgivarnas våta dröm har alltid varit att text skrivs in i en maskin i ena änden och kommer ut som en automatiskt redigerad färdig tidning i den andra. Att detta aldrig fungerat låtsas man inte om i jakten på att få sparka personal. Det finns inga som är så teknikoptimistiska som tidningschefer på jakt efter nedskärningar i personalen.
   Som yrkesgrupp har få varit så utrotningshotade som redigerarna i vår bransch de senaste 35 år, ständigt under hot. Andra yrkesgrupper har försvunnit helt, men när det gäller redigerarna har den motvilliga slutsatsen varje gång blivit att man inte klarar sig helt utan dem. Fast naturligtvis har man dragit ner på tjänsterna så de kvarvarande fått arbeta under i princip omöjliga förhållanden.
   Den tid som behövs för att trimma in ny teknik och ge den dess korrekta roll i produktionen ges aldrig. Den förutsätts alltid genast lösa allt som om den hade droppat ur Professor Balthazars universalmaskin.
   Kvar blir några sönderstressade medarbetare som försöker få ihop en pappersprodukt som nödtoftigt ser ut som en tidning. Eftersom de som gör lokaltidningar i allmänhet dessutom sitter centraliserade långt borta från de orter de redigerar, bortfaller ledet där redigeraren kunde prata med reportern om innehållet.
   Men AI löser allt. För det har ju arbetsgivaren sagt.